Novara – Det ska ju inte vara någon större match för Roma. Det var det heller inte. Lunchmatchen på Olimpico slutade i bandysiffror och kanske var man en aning överraskad över matchbilden.

Andrea Caracciolo gör som han brukar göra mot Roma – nämligen mål. Matchen var knappt 20 minuters spel och målet kommer på nick från ingenstans. Skrällvarning. Skulle Roma nu falla ihop likt ett korthus i en orkan? Skulle förlusten mot Milan innebära det fria fallet för laget från Rom? Marquinho ville annorlunda och det tackar vi för. Denne inlånade unge brasse har vuxit in i Roma och detta med bravur. På en perfekt nick kvitterar Marquinho och Roma är tillbaka i matchen – mot Novara. Strax innan halvlek tar även Roma ledningen via efterlängtade Pablo Osvaldo. Vilken befriande känsla. Nu kunde vi verkligen inte förlora det här. Andra halvlek är 10 minuter gammal när Simplicio gör ett av de vackrare målen för året. Efter mycket krigande som Simplicio gjort sig känd för i Roma, chippar han målvakten från 12 meter, vilket är svårt. Speciellt när det står så många framför. Bojan utökar ledningen till 4-1 och passar på att skicka en hälsning till sin vän och f.d. lagkamrat Abidal. Morimoto reducerar till 4-2 innan Lamela punkterar matchen på Messi-maner. Lika kvicka fötter vid avslutet som sin landsman. Vi hoppas djupt, innerligt och heligt att vi får samma utveckling hos Lamela som Messi.

Matchen därpå åker Roma till Lecce och Via del Mare. En säker tre poängare likt Novara skulle bärgas och Roma skulle verkligen ha en chans att gå om de övriga lagen i jakt på Champions League platsen. Lazio vinner sin match, Udinese lika så. Roma måste haka på. Men någonting måste varit fel. Det kan inte ha varit avsaknaden av Totti, det vill jag inte tro. Men någonting gick snett och Roma hade inte bara glömt huvudena i omklädningsrummet, utan hela vägen hemma i Rom på Trigoria. 2-0 i halvlek efter att Milan- & Inter aktuelle Muriel öppnat målskyttet och ingen mindre än David Di Michele utökat ledningen. Tungt för Roma som skulle få det ännu tyngre. Andra halvlek hinner knappt börja innan Muriel dubblar sin målskörd. Di Michele ville inte vara sämre utan dunkade in en straff och 4-0(!!!!!!!) mot Lecce – laget som Roma ALLTID vinner över. Roma gör 2 mål under 1 minut genom Bojan och Lamela, men det är något för sent att vakna upp så sent i matchen. Det är otroligt synd om Lamela som inte hade glädjen att fira sitt magiska mål. En frispark från ca 30 meter rakt upp i kryllet. Detta var Lecces första seger på nästan 10 år. Nu har man hela 7 poäng upp till 3:dje platsen och Lazio.

Senaste matchen som spelades var mot Udinese. En s.k. 6-poängs match. Lazio möter oslagbara Juve och Napoli möter Atalanta. Lazio mäktar inte med årets superJuve och Napoli förlorade överraskande mot Atalanta. Nu hade Roma chansen. Knappa in tre poäng till 3:dje platsen och minska avståndet till 4:an Udinese samt gå om Napoli och belägra en Europa Leagues plats. Alltså hade denna match så mycket mer på spel än man vanligtvis brukar. Udinese som de senaste åren gjort ett bra jobb med Guidolin på spetsen. Att man blev lottad mot Arsenal i Champions League kvalet var ren och skär otur. I Europa League har det gått lite knackigt, men man lyckas ändå få ihop ett bra spel och utmanar om den åtråvärda Champions Leagueplatsen, med en otröttlig Antonio Di Natale på topp.

Matchen tar fart direkt och Roma tar ledningen via en pånyttfödd måltjuv vid namn Pablo Osvaldo. 8 minuter och målvrål hemma i soffan direkt. Skönt. Spelet ser bra ut och det nya mittbacksparet De Rossi/Kjaer gjorde inte många fel. Men precis innan halvleken ska ta slut, tappar Roma fokus och ett mål kommer från ingenstans. Kvitterat av Fernandes och nog var man ändå nöjd med en pinne trots allt. Men girig som man är tittar man alltid efter mer och ju längre andra halvlek tickar på, desto mer vill man ha ett seger mål och är beredd på att offra bakåt. Men här tackar vi för Luis Enriques tålamod. För i den 86 matchminuten EXPLODERAR hela Curva Sud på Stadio Olimpico. Inte bara för att Roma gör 2-1, utan för att det är en speciell herre vid namnet Francesco Totti, tillika kapten för detta magiska Roma. Udinese blir som punkterade cykeldäck och att Marquinho nickar (what else) in 3-1 gör dem inte ett jävla skit. Än mer glädjescener i Romalägret och nu hade vi vittring på CL-plats igen.

Kanske borde vi inte vinna för att inte dras in i denna hetsning och förväntan. Men å andra sidan innebär det att man krigar för en sak, att man spelar för en mening, att det finns en tanke bakom en segervilja. Roma har haft flera säsonger utan någonting att spela för, därför vinner jag och har magsår i 6 veckor till, än att titta på matcher som en lobotomerad idiot. Det är därför jag är svag för slutspel, knockout games och finaler. Inte för att man vinner pokaler eller titlar, utan mer för att matcherna betyder något.

Jag skulle trycka in ytterligare en match. Hemma matchen mot Fiorentina. Men dessvärre finns det tråkigheter som konstant påminner oss om att vi alla är människor. 25 år unge Piermario Morosini avled på sjukhuset efter att ha säckat ihop ute på plan. 30 minuter i matchen ramlade Piermario ner av sig själv och försökte resa på sig. Ett par tre gånger ramlade han ihop innan läkarna sprang in på plan för att väcka liv i honom. Tragiskt nog klarade han sig inte. Med Muamba färskt i minnet blir man lika skärrad när man hör att det drabbar så unga spelare allt oftare. Fotbollen kräver så mycket mer idag än för 10-20 år sen. Spelarna måste vara snabbare, mer tekniska, skjuta hårdare, tacklas hårdare, orka mer, och springa mer. Alla människor är inte byggda för att klara det. När Muambas tillfriskning och återförening med sin familj, ger oss glädje och hopp. Går en annan mans öde en helt annan riktining. Pieromarco hann aldrig bli pappa. Hans liv innehöll aldrig den turen. Vid 15 års ålder miste han sin mamma. En av mina mardrömmar när jag var yngre. 2 år senare miste han sin far. Att vid 17 års ålder vara föräldralös är inget man önskar någon. Barn och ungdomar behöver sina föräldrar som gestalter och förebilder tills de blir vuxna. Att Piermarios handikappade lillebror begick självmord ett par år senare, gjorde inte livet mycket enklare för denna Livornospelare. Hans sista familjemedlem var hans handikappade syster som han kämpade dagligen för. Men tragiskt nog faller han ihop och dör under sitt arbete, sitt leverbröd. När sådant händer spricker bubblan som kallas fotbollsvärld och plötsligt inser man att fotbollsspelare vi ser på tv, på planer och arenor runt om i världen är människor som du och jag. De är inga övernaturliga gudar eller osårbara Hercules anno 2012.


PIERMARCO MOROSINI – RIPOSA IN PACE!

Annonser

Tung förlust.. Oerhört tung förlust.. Zlatan Ibrahimovic, detta monster till fotbollsspelare, avgör matchen på egen hand och vi får inse och acceptera att han är en sjukt bra spelare – trots att han inte går att svälja. Romas ledning av Osvaldo skulle sluta i förlust. Först straff och sedan en markeringsmiss i försvaret.

Att man inte alltid har 2 man på Zlatan. Det borde nästan vara en regel. Ett ultimatum när man möter Milan. Vid ställningen 1-1 och matchen står och väger, väljer nog Luis Enrique att satsa på att ta ALLA 3 poäng. Han vågade anfalla och flytta upp laget. Det ska han ha cred för. Modet. Att det misslyckades var inte så svårt att lista ut. Att vi skulle släppa in ett mål till, var inte så oberäkneligt.

Först får Muntari (suck.. har en notis om denne spelaren lite senare) en ribbträff. Sedan kommer Zlatan fri. Kanske borde Mister redan vid Muntaris ribbskott inse faran med för offensivt spel. Kanske borde han inte flyttat upp De Rossi när vi har en så ung och vek Simon Kjaer. Speciellt inte när han ska ta stora, tunga, tjurbrunstiga Zlatan – SJÄLV! Att Zlatan sätter 2-1 behöver jag nog inte ens nämna. Han gör det bra. Fan ta dig Zlatan. Faaan. Nu måste vi lida i magsår och sura uppstötningar när vi tvingas läsa kilometerlånga artiklar om hur snyggt Zlatan sänkte Roma, om hur vacker och bra Zlatan är mot just Roma, om hur Zlatan på EGEN HAND vänder mot Roma, om hur Zlatan vunnit Scudetton själv i matchen mot Roma och om hur Zlatan har näsa för mål. När väl Roma kommer upp i svensk media – aaa då är han där Zlatan. Som gubben i lådan. Som Zlatan i boxen. Faaan ta dig Zlatan!  

Det var väldigt längesen jag var så arg och besviken över en förlust som denna. Även om jag tycker att vi förtjänade en pinne så hade jag inte förväntat mig någon poäng heller. Men det gör mig fortfarande arg och uppgiven. Man kan helt enkelt inte släppa det. Det naggar på en, likt en hungrig kanin som tuggar i sig ett maskrosblad. Konstigt nog förmildrades förlusten med Thiago Silvas skada. Jag vet inte varför. Jag antar att skadeglädje är den riktiga glädjen, även om det går emot mina principer. Ha! Där fick ni för att ni valde att spela med bästa backen och inte släppte fram en fjunis vars misstag skulle se till att Roma skulle vinna. Aaa ni fattar. Inte helt rätt direkt. Hoppas allt går bra med Thiago för han behövs verkligen i Milan. Utan en av väldrens bästa mittbackar, kan det vara jobbigt i längden. Visserligen lyckades man hålla självaste Barcelona ifrån att göra mål på Giuseppe Meazza Stadion. Men vad händer på Camp Nou – med bättre gräs. För det måste man medge att gräset är grönare på många andra ställen, än på just Giuseppe Meazza Stadion.

Nu blickar vi framåt, ett uttryck som blivit ett jävla fucking mantra, och en vinst mot Novara. En möjlighet att få vila lite spelare och lufta lite primaverafjunisar som Viviani och Pisticella.
Ci vediamo!

AVANTI LEGIONARI!
AVANTI LUPI!
AVANTI ROMA!
DAMMI TRE PUNTI!

 

Notis: Muntari – Ytterligen en spelare i mängden som gått från Inter till Milan.
Vieri, Mancini, Zlatan, Muntari, Pirlo, Davids, Crespo, Ronaldo (R9), Helveg, Seedorf… Jag kan köra på ett tag till..
Fan lägg ner o kalla dessa två lag för rivaler. Man byter spelare med varandra som om det vore varandras farmarklubbar.
Jag vet att jag tidigare sagt att det inte är så viktigt var en spelare hamnar om han lämnar och att lag inte ska hata. För jag yrkar inte på hat här eller vill spä på några intriger, men någon måste ju säga till dem att de INTE kan vara rivaler och byta spelare med varandra. Det e inte okej! Men.. Fansen verkar ju inte ha något emot det. Kanske ska vi vänta oss ett FC Milano istället?


”Antonio är död för den här tröjan – Hedra den!” * Se kuriosa – Tack! Erik C.

Vi börjar med att gratulera Primavera laget till cupsegern igår kväll. Man vann borta mot Juventus med 2-1 och igår slutade matchen på ett halvfullt Olimpico 0-0. Förra året vann Romas juniorer primaveraligan och iår är alltså cupen säkrad.

FORZA GIALLOROSSI!

Milan på tur härnäst. Många Milan fans där ute i vårt av långa land. Den exponentiella ökningen av Milansupportrar tillskrivs en och enbart en person, nämligen Gunnar Nordahl. Näe skojjar bara.. Självklart pratar vi om Zlatan Ibrahimovic.

Nu kommer många milanisti hoppa på mig och spotta på mig som om jag vore den äcklige danske Christian Poulsen samtidigt som de hävdar att Milan var laget man skulle hålla på INNAN Zlatan kom till klubben…

Eeeee… Nej! Verkligen inte.. För innan Zlatan och Robinho dök upp i klubben, slogs man mot en motståndare. Sig själva. Genomsnittsålder på truppen var väldigt hög och de titelmätta spelarna hade efter Calciopoli, svårt att hitta motivation. Dessutom var lokalkonkurrenten så pass dominat i ligan och ute i Europa, att det är bara dumt att förneka – objektivt sett.

Sedan vet jag att flertalet Milansupportrar funnits där innan Zlatan ens började spela fotboll. Men de kan inte förneka att intresset kring Milan baseras endast på Zlatan. Att Aftonbladet har sin dagliga Zlatan rubrik, ger er en miniorgasm. Att Wegerup konstant bloggar och kan knyta ALLTING i världen till Zlatan, ger er små hjärtflimmer av kåthet. Det måste ni erkänna. Det måste ni helt enkelt skriva under på. Det är inget fel i det. Absolut inte. Det är bara dumt att förneka grejen. Lika dumt som att förneka tyngdlagen. Jag hade nog också torr-runkat till Aftonbladet om det fanns spaltmeter långa artiklar på hur Roma ska forma anfallet med Totti på topp, vem som sagt vad till De Rossi eller hur Osvaldo knäade en servitör i pungen efter att ha blivit serverad dåligt tillagad lasagne.


”All publicitet är bra publicitet heter det va?”

Nu är det faktiskt så att Milan är favoriten inför helgens sammandrabbning. Man är klar serieledare och vann det senaste mötet på Olimpico efter 2 nickmål av Mr. Ibrahimovic. Jag har inte så värst mycket övers för klubbnomaden Zlatan. På samma sätt som jag har svårt att smälta Cristiano Ronaldo. Jag vet inte varför, men känslan finns där och jag kan inte hjälpa det. Jag erkänner att Zlatan är Serie A’s i särklass bästa anfallare just nu. Han kan på egen hand vinna en Scudetto. Det bevisar han också genom att hittills spotta in 20 mål. Jag erkänner att han är lika dominant i Serie A nu, som han var i Inter. På samma sätt som jag erkänner att Cristiano är en av världens bästa anfallare just nu.  Men samma spelare som Milan hyllar idag, var den spelare som Milan hatade för 3 år sen. Nidramsor har bytts ut mot hyllningssånger, ”Zigenare” har bytts ut mot ”Ibra-kada-bra” och det äcklar mig på något sätt. Det har påverkat mina känslor gentemot Zlatan. Jag skulle aldrig kunna hylla Klose, om han mot förmodan, skulle dominera Serie A i Roma, på samma sätt som jag hyllar Totti & De Rossi. Mitt tycke för Zlatan grundar inte i hans färdigheter, utan mer hans karriärsteg i livet och attityden han framför i media. Bilden av Zlatan i media är en kvinnohatande mansgris och tillika egotrippat asshole som ständigt söker konflikt. Jag delar inte alltid den uppfattningen, men den bilden är uppmålad och det är svårt att kasta på nya penseldrag med andra färger. Jag hörde nyligen att han privat, är en helt fantastiskt skön kille som skämtar, stojar och är en kärleksfull familjefar. Men de spelar mindre roll när han, på egen hand, målar upp en bild av sig själv som vi andra bygger vår uppfattning på.

 
”It’s easy to forget the past!”

Zlatans kontrast hittar vi i Roma. Totti. Denna fotbollsgud som vandrar på fotbollsplanerna i Romatröjan lika självklart som jorden snurrar runt solen. Totti som alltid satt klubben först och karriären sen. Han hade kunnat gå till Real Madrid, Barcelona och även Milan en gång i tiden. Men valde i stället att själv ta kungakronan och satte den likt Napoleon på huvudet. Hans namn är inskrivet i Roms historia såsom Julius Caesar och många andra kejsare med honom. De Rossi kan även han få en sitt namn inpräntat i denna magiska historia. De Rossi, en av världens bästa defensiva mittfältare, en grovjobbare, krigare och en sann kämpe. Fyfan va han är bra!

 

Till lördagens möte. Kl. 18.00 på lördag, spelar Milan och Roma på Guiseppe Meazza-stadion (f.d. Interspelare). Milan har ett skadefyllt lag med bl.a. Boateng (osäker), Inzaghi, Strasser, Flamini, Cassano, Abate, Nesta, Antonini, Robinho, Pato. Jag har inte gjort en djup dykning, men efter att ha hittat en preliminär startelva på nätet, utgår jag ifrån att dessa inte spelar p.g.a. div. skador/vila. Dessutom utgick Zlatan i cupmötet mot Juventus med ryggproblem. Vill man spela och chansa med Zlatan? Är det smart att chansa när man möter Barcelona några dagar senare. Well, i vilket fall som helst har Allegri och Milanfansen lite huvudbry och prioriteringar att ta itu med – trots att man är serieledare. Men misströsta er inte Milanisti. Ni vinner ligan iallafall. Ni har ju äcklet Berlusconi & Galliani.

Roma får tillbaka fotbollsguden, kungen och tillika kaptenen Francesco Totti. Dessutom är Pjanic tillbaka vilket är oerhört glada nyheter. Anledningen till att vi ”bara” vunnit med 1-0 de senaste matcherna, är just för att vi förlorat kampen i mittfältet. Därför är det skönt att ha tillbaka denne spelskicklige bosniern som har ett öga för spelet och ett skott att frukta. 

Oavsett vad, tror jag att Roma, som underdogs, har chans att knipa en poäng och t.o.m. chans att skrällråna Milan på alla tre. En tuff och jämn match, där båda lagen vill vinna och fokus avgör matchen. Luis Enrique kräver en ”perfekt utförd match” för att vinna, vilket jag håller med om. På förhand är jag nöjd med en poäng. 

Milans preliminära laguppställning:
Abbiati (Fascista)
Bonera – Mexes (Mercenario) – Thiago Silva – Mesbah
Aquilani (Mercenario) – Van Bommel – Nocerino
Emanuelsson
Ibrahimovic – El Shaarawy

Romas preliminära laguppställning:
Stekelenburg
Taddei – Kjaer – Heinze – J. Angel
Gago – De Rossi – Pjanic
Borini – Totti – Osvaldo

AVANTI LEGIONARI!
AVANTI LUPI!
AVANTI ROMA!
DAMMI TRE PUNTI!

*) Kuriosa: (Källa: http://www.svenskafans.com/italien/305234.aspx)
Den fjärde juni 1989 spelade Roma borta mot Milan. Antonio De Falchi tog tåget med tre vänner och ca fyrtio andra romanisti. Istället för att hänga med de fyrtio andra romanisti bestämde sig de fyra kompisarna för att ta sig till San Siro på egen hand och köpa biljetter till matchen. Då de endast var fyra stycken gömde dem såklart sina gulröda accessoarer. Plötsligt sprang gruppen på en person som undra vad klockan var och om de hade en cigarett över. Den romerska dialekten skulle visa sig vara ödesdiger för Antonio och hans vänner. Snart anslöt ca trettio stycken milanisti till ”händelsernas centrum” och överföll kvartetten. De fyra romarna försökte givetvis fly, tre lyckades, Antonio inte. Efter ca en halv minuts tortyr av sparkar och slag på en liggande Antonio ger sig misshandlarna, då poliser är på väg till platsen. Polis och ambulans gör vad de kan för att rädda Antonio, men när han anländer San Carlos sjukhus i Milano är han redan död. Polisen lyckas gripa tre stycken för dådet bl.a. en tjugonioårig ultrà(?) från ”Gruppo Brasato”. Tre dagar efter Antonios död hölls begravningen (betalad av AS Roma) i San Giovanni Leonardis kyrka i Torre Maura. Utanför samlades ca tio tusen för att hedra Antonio. På begravningen befann sig bland andra Dino Viola, Giannini och hela AS Roma Giovanissimi.

DON’T HATE YOUR ENEMY – LOVE YOURSELF!

Då var det alltså dags att kicka liv i skiten igen. 3 veckor sen sist. Det är nästan en månad.
Som jag sa i mitt tidigare blogginlägg, har jag ridit på den våg som skapades av flera tusen besökare som ville ha en sneakpeak på nya matchstället anno 2012. Därför är jag inte lika oroad.

Min strategi är att alltid vara ett steg före. Att stundtals avvika från strategin är en taktisk manöver.

Så, vad har jag missat? Häng med nu, för nu kör vi!

Vi börjar med att, i efterskott, gratulera vice-kaptenen Mr. Stefan Batan på sin 27:de födelsedag.
Mauldo brikho & umro yarikho!

I matchvägar har man hunnit med 3 matcher och som Assyriska har levererat. Först vinner man mot seriekonkurrenten Hammarby IF (1-0 på straff), sedan tar man en ordentlig skalp mot Allsvenska IFK Norrköping (2-1 Augustson, Besara) och slutligen en förlust trots bra spel mot AIK (3-2 Besara x2). Nahir Besara har verkligen visat god form och har äntligen hamnat rätt på position.

Just nu befinner sig laget på träningsläger i Turkiet där det ryktas om att en viss förstärkning kan komma. Låt oss överraskas.

Vidare till övergångar.
Narsai Shaba fick ett miljonkontrakt presenterat från ”Chippen” Wilhelmssons lag i Dubai. Dock valde assyriskasonen Syrianska Kerburan av olika anledningar. Vi önskar Narsai lycka till och hoppas att hans karriär får en ordentlig skjuts.

Martin Fribrock, som tränade med laget, tränade också med seriekonkurrenten Hammarby. Fribrock som var aktuell (men ändå inte) för Assyriska, valde varken Assyriska eller Hammarby utan istället att sluta med fotbollen helt och hållet.

Marcus Haglind Sangré var, även han, aktuell för bl.a. Assyriska, men blev klar för Rickard Norlings Malmö FF.

Emeh som tidigt bröt med Assyriska är klar för norska Ranheim IL.

Jones Kusi-Asare har, tillsammans med Assyriska, valt att bryta kontraktet. 5 mål på 19 matcher blev dessvärre inget vidare för Dr. Jones. Speciellt inte när han gjorde 4 av dem i sista matchen mot Qviding. Däremot går Assyriska miste om en stark profil som var väldigt omtyckt av spelarna. Tack för allt Doktor’n. Lycka till!

Ett nyförvärv presenterades. 22-åriga Fuad Hyseni, som skrev på för 3 år, kommer närmast från Qviding och har tidigare provtränat för Assyriska. ”Ung, hungrig och ettrig kille som gillar att komma på högerkanten”, sa jag sist. Jag glömde även att nämna att han är väldigt snabb. Bra värvning, speciellt då Dr. Jones lämnat.

Assyriska lånar ut 3:dje målvakten Anton Olofsson till Husqvarna FF. Anledningen är att konkurrensen är för stor mot både Robin & Koffe. Anton behöver utvecklas och därför känns en utlåning som en bra lösning.

Simon Ogunnaike gjorde inte många matcher i Assyriska, närmare bestämt 0 st. Därför blev alltså Rikard Norlings värvning inte helt oväntat klar för Väsby, som fått börja på ny kula.

Ni som fick en sneakpeak på matchtröjan har chansen att införskaffa sig en egen tröja själv.
Torsdagen den 29 mars mellan kl. 16 och 19 kommer Assyriska att vara på Stadium i Moraberg. A-lagsspelarna kommer finnas där för autografskrivning. Som om det inte vore nog, får alla 25 % rabatt alla produkter. När du väl handlar under dagen kommer du DIREKT kunna sponsra Assyriska eftersom 10 % på all försäljning går till klubbkassan som ett reklamjippo. Det måste vi hylla!

Vill du stödja Assyriska på annat sätt finns det nu en funktion på hemsidan.
Genom Fundrazr, kan man nu enkelt donera pengar. Såväl små slantar, som stora. Funktionen är tillgänglig för hela världen så att vi tillsammans kan bygga upp VÅRT LANDSLAG.
Det enda du behöver är ett Paypal-konto.

Stöd Assyriska FF genom att klicka här!

Slutligen vill jag ägna en tanke till en speciell person som idag skulle fyllt 28 år.
Vi kommer alltid att minnas fotbollsspelaren, men framförallt människan – Eddie Moussa.

Det är 3 veckor sen jag skrev i bloggen sist. Herregud. Jag har kommit ifrån begreppet blogg och lovar härmed högt och heligt att bättra mig avsevärt. Dock har jag sett att bilden på Assyriskas nya matchställ var väldigt uppskattat. Flera tusen personer har besökt bloggen och jag har nog ridit på den vågen tills nu.

Vad har hänt sen sist? Jo. Jag har varit i Rom och bevittnat derbyt Roma – Lazio. Jag har sett lite förändringar i truppen hos Assyriska – något som jag kommer ta upp i ett senare inlägg. Dessutom har vi tittar på den oerhört intressanta borta matchen i Sicilien mellan Palermo och Roma. Sedan snackar vi lite om måndagens (?!) kvällsmatch mellan Roma och Genoa.

Lika bra o köra igång. Jag brukar alltid skriva något om derbyt. Om skillnaden mellan Roma och Lazio. Om varför jag anser att Roma är det bästa laget i den mest underbara staden i hela världen. Men ni får vänta till nästa säsong. Till nästa år, då vi förhoppningsvis är i bättre skick och bättre förberedda. Vi människor utvecklas ständigt.

Jag har som sagt varit i den eviga staden Rom igen. Detta var den 4:de resan i ordningen och visst var det lika underbart som alltid. Dessutom kryddades denna resa, förutom ett underbart sällskap av 4 vackra kvinnor, även av RCS – Roma Club Svezia. Ett antal barbesök och en tripp till Trigoria tillsammans, gjorde att nya vänner skapades och nya kontakter knöts. Dessvärre drog jag på mig både förkylning och halsont, men det stoppade mig inte från någonting. Hellre att vara sjuk i Rom än någon annanstans i världen.

Trigoria-besöket bjöd på en primaveramatch mellan Roma och Nocerina. En match som totalt dominerades av de unga Romaspelarna. 4-0 skrevs slutresultatet till, i matchen där Nicolas Lopez gjorde en hattrick. Flertalet unga spelare visade upp sig och det ser rikigt bra ut i Romas ungdomsled.

Matchen mot Lazio finns det inte mycket att säga om. Eller jo. det gör det. En hel del också. Aldrig någonsin har jag upplevt en sådan känsla, en sådan stämning eller en sådan passion som på Derby della Capitale. Det är först nu jag förstår begreppet Ultras. Det är nu jag förstår hur folk går på matcher, struntar i att titta på matchen och fokuserar istället på att sjunga, vaja med flaggor och satsa allt för att skapa en underbar stämning.

Att få uppleva en sådan stämning, i en sådan match, i en sådan stad gör att resultatet spelar så liten roll. Förlusten spelade verkligen ingen roll. Jag är fortfarande, om inte mer, kär i mitt Roma. Jag älskar fortfarande detta lag, mer villkorslöst än förr. Varken feber, halsont eller förkylning kunde hindra mina känslor strömma fram när introlåten ”Roma, Roma, Roma” spelas på högtalarna, när Borini kvitterar med en man kort eller när Curva Sud sjunger fram Roma trots underläget.

Redan i den 6:e minuten får Roma målvakten Stekelenburg utvisad. En s.k. målchansutvisning. Återigen denna idiot regel som enbart förstör mer än den gynnar fotbollen. Återigen har det hänt och det är så synd att den idiotiska regeln ska få förstöra denna underbara tillställning. Någon jävla tomte måste få ut tummen ur röven och göra något åt saken. Jävla fotbollsmarodörer. Det finns ingen sund förklaring till varför regeln ska få vara kvar.

Klose alltså nedriven av Stekelenburg och således straff Lazio.
Byte: Lamela (med Messis egna skor) ut – Lobont in.
Hernanes gör inget fel från 11 meter och slår en väldigt bra straff.
1-0 Lazio – mörker.

Sedan blir det konstigt nog Roma för HELA slanten. Bollinnehav, skott, ramträffar, frisparkar, you name it. Därför blir det otroligt farligt när Borini kommer fri, med dras i tröjan och får en frispark väldigt nära straffområdet. Pjanic i muren, inlägg från Taddei som går förbi alla – trodde vi. Juan dyker upp som gubben i lådan och skjuter bollen i ribban som går ut till en fri Borini som slår in bollen. Att Biava står 2 meter inne i målet och nickar ut bollen, hindrar inte domaren att blåsa för mål.

CURVA SUD EXPLODERAR!

Den äldre herren brevid mig kramar om mig som om vi hade ett blodsband. Tanten bakom mig, som öste ordkvädelser hela matchen med en Marge Simpson-liknande röst hela matchen, fällde ett par tårar medan hon vrålar Fabios namn. De två haschrökande killarna hoppade som två 5 åringar i en hoppborg. Att jag kastade mig på dem, att vi hoppade i takt och att vi just då blev bästisar, var det inget som helst tvivel om.

1-1 i halvlek och Roma har varit närmare 2-1 än Lazio. Men när andra halvlek börjar känner man av direkt att Roma inte kommer att orka med att spela en man kort resten av matchen. När väl 2-1 målet kommer, känner man mer för att applådera Roma för att de stått ut så länge och spelat så bra som de gjort, än att vara besviken.

Där och just där insåg jag hur mycket Roma som fotbollslag betyder för mitt vekna hjärta. Lite som att se klipp på när byar bombas och barn blir dödade i famnen på deras gråtande föräldrar. Samma blödighet, samma ömkande kärlek pulserar för just detta Roma. En fiktiv kärlek, en orealistisk kärlek som inte går att ta på. En kärlek som bara är – utan att du har någon förklaring för det.

Jag håller andan, kramar min fru, blickar ut över fältet, ut mot Curva Nord som firar som om VM guldet vore bärgat. När jag blickar tillbaka mot Curva Sud igen, ser jag mina känslor i tusentals andra ansikten. Lika tydligt som texten på deras banderoller. Lika tydligt som den gulröda färgen på de vajande flaggorna som sakta stannar av – stillsamt. Innan jag pustar ut tittar jag ut mot planen igen och ser Totti lämna den med nedsänkt huvud. Det tog en evighet för mitt långa andetag att ta slut, lika lång evighet som det tog för Totti att lämna planen. Jag var Totti – just då.

Full kaos i norra delarna av arenan – öde i den södra. Innan De Rossi springer själv ut mot den vackra Curva Sud och applåderar. Flaggorna vajar på nytt, sånger tar nya stämmor och applåderna tar fart än en gång. Den sekunden tändes hoppet om framtiden igen. Jag släpper taget om min fru och börjar applådera i takt med resten av Curvan och skriker med full hals. ”DAJE DANELINO!!!! DAAJJEEE!!” 

Summa summarum: En underbar resa, som erbjöd mycket och mer därtill, kunde sluta med ett mer angenämt resultat – men det är mindre viktigt just nu.

Veckan senare stod Palermo på Stadio Renzo Barbera. 1-0 redan efter 2 minuter då Lamela läckert passade fram GLÖDHETE Borini som rundar målvakten och sätter bollen. Palermo pressar på mot slutet av matchen. Men en storspelande Lobont, superb Kjaer, fenomenal Borini och en imponerande Jose Angel, gjorde att Roma säkrade 3 poäng.

På måndags spelade Roma då den tredje matchen hemma mot Genoa. Återigen kommer 1-0 väldigt tidigt, redan efter 3 minuter då den pånyttfödde Osvaldo nätar. En underbar passning från Greco till Osvaldo som vänder bort backen och skjuter in bollen i målvaktens vänstra hörn. Klassiskt, rent, snyggt. Totti stod över matchen för att vara 100% till matchen mot Milan. Värt att nämna var också att Palacio hade ett skott i ribban. Dock var han offside, något som linjedomaren missade. Men eftersom den tog i ribban och ut, tog väl karman tag i situationen och matchen slutade med ytterligare 3 poäng för vårt kära Roma.

Nu är man 4 poäng ifrån Lazio och en Champions League plats. Lazio som förlorade borta mot ett hemmastarkt Catania. Napoli och Udinese kryssade och läget ser så mycket ljusare ut än för två veckor sedan. Då var man hela 10 poäng ifrån just Lazio.

Senaste nytt kring laget är att man skrivit ett 6-års avtal med, hör och häpna, Disney World. Roma ska alltså tillbringa vintersäsongs träningen på soliga Orlando, Flordia, på ett super komplex med namnet ”Wide World of Sports Complex” – en anläggning där Atlanta Braves (MLB), Tampa Bay Buccaneers (NFL) och Orlando Magic (NBA) frekvent besöker för träningsläger.

Nästa match väntar Milan på San Siro. En tuff uppgift, speciellt då Zlatan och Co är titelutmanare och serieledare. En ledning de antagligen inte släpper ifrån sig hur som helst. Jag lovar att komma med en rapport inför Milan matchen. Nu jävlar kör vi!

AVANTI LEGIONARI!
AVANTI LUPI!
AVANTI ROMA!
DAMMI TRE PUNTI!

En förhandstitt på 2012 års matchdräkt..

Jag måste verkligen berömma designen på tröjan med det fina röda inslaget över bröstet.. Möjligen hade jag velat ha korset (likt Inters -07 dräkt). Men visst ser det här otroligt snygg, modernt och så 2012 som det bara går.. Denna tröja kommer införskaffas snarast möjligt.. Shit asså! ÄNTLIGEN en snygg tröja!
Mitt betyg: 5 SOLKARA ASSYRISKA TJURAR!!

Fucking Fridays. Långlunch o 7 timmars arbetsdag istället för 8 och HELG – 2 dagars ledighet. Fyfan va gott!

Men i fredags var det ingen vanlig fredag. Utan en fredag med otroligt goda nyheter. Speciellt om man gillar fotboll och företrädesvis Assyriska FF.

Sent torsdag kväll fick jag nyheten om att Assyriska FF värvat en ung 18-årig anfallare från Syrianska FC med namnet Bachir Katourgi. STOPP!
Bachir? E det den Bachir jag tänker på? Han som spottade in mål i Juniorallsvenskan. Svar: Ja!

Bachir började spela i Assyriska för att sedan via BK Lina hamna i Syrianska. Han har skrivit på ett 4 års kontrakt, vilket gör honom till den spelaren som besitter längst kontrakt i Assyriska. Otroligt glada nyheter.
Rykten säger också att han fick ett bättre bud presenterat för sig hos Syrianska, men valde ändå Assyriska.
Jag hade möjligheten att titta på Bachir när han spelade mot etablerade fotbollsspelare. Jag nämner inga namn, men det var ett gäng välkända spelare från både Superettan, Allsvenskan samt Skandinavien.

Bachir var duktig. Riktigt duktig. Flexibel, snabb, otrolig bollbehandling, smart i sitt spel och har ett sinne för mål. Han har förmågan att hitta målet oavsett var han står och krånglar aldrig till spelet. Spel i småytor är hans främsta kvalitet medan hans mindre bra kvaliteter är att han väger lite för lätt.
Jag reserverar mig dock för min analys då den endast är baserad på detta tillfälle. Men det var en spelare med enorm potential som inte räds något. Han må inte vara den spelaren som startar alla matcher eller han som ska ta oss till Allsvenskan, men väl en spelare som kan utvecklas till någon som kan betyda otroligt mycket för Assyriska. Går det riktigt bra kan han t.o.m. ta klivet ut i Europa – likt Mikael Ishak.


Välkommen hem igen – Bachir Katourgi. Visst är han lik David Villa?
Foto: Morris Esa (assyriska.se)

Som om detta nu inte vore tillräckligt, värvar man också Admir Catovic som kommer som Bosman. Han har skrivit på ett korttidskontrakt som sträcker sig fram till sommaren. Något som jag tycker är bra. Man binder inte upp stora pengar utifall han skulle floppa samtidigt som Admir kan lämna gratis ifall han skulle göra succé. Skulle båda parterna vara tillfreds med varandra, kan enkelt förlänga. En bra överenskommelse mellan båda parterna enl. min mening.

Catovic spelade senast i AIK där han gjorde 1 mål på 22 matcher som mittfältare. Han har även representerat Syrianska i 2 matcher under 2009, men det som är intressant med Admir är att han spelade med en viss Mikael Thorstensson och Martin Mutumba i Väsby, där deras samspel var helt otroligt. Vi hoppas på ett liknande samspel även i Assyriska FF och hälsar honom samtidigt varmt välkommen till Sveriges vackraste klubb.


Admir Catovic

För att vara ett mellanår för Assyriska, ser det riktigt bra ut. En otroligt bra och varmt omtalad tränare, unga spelare med enorm potential blandat med rutinerade spelare med hjärta för klubben. Det är bäddat för något otroligt fint. Känslorna för Assyriska blir bara större och större – för varje dag som går!

Tihe Assyriska!


”Assyriska Jönköping värvar David Azin till Assyriska Södertälje”, kunde man istället formulera rubriken, men det gör vi inte. – Foto: Morris Esa. (assyriska.se)

Det har ju inte undgått någon att det skett en insamling till Assyriska. Det gör det på en kontinuerlig basis. Men en insamling som skedde i min hemstad Jönköping gjorde en värvning möjlig. Det visar att om vi samlar pengar, får vi in spelare.

Sent på fredag natt får jag ett sms angående insamlingen. Målet var 150000 kr. Redan efter en timme hade vi samlat in 42000 kr. – efter ett par timmar 58000 kr. Dagen efter hade vi till lagom till lunch fått in 70000 kr.

Sen ballar det ur. 6 timmar senare har vi kommit upp i 120 000 kr och strax innan tolvslaget kom det sista sms:et: 150 000 kr INSAMLADE!!!
Vi hade alltså på mindre än 24 timmar lyckats samla in 150 000 kronor som går oavkortat till spelarvärvning. HELT OTROLIGT!

Känslan att ha bidragit till klubben i våra hjärtan var otroligt varm. Att sedan se alla andra bidra gjorde allt så mycket varmare, mysigare och mer kärleksfullt än någonsin. Att se sammanslutningen trots meningsskiljaktigheter var magisk.  Vi bor 280 km ifrån Södertälje och ser väl max i sin höjd ett par tre matcher per år.  Ändå lyckas vi hitta personer som vill bidra utan som helst krav, förväntningar eller resultat. De ser inte ens på matcherna!
DET KALLAS ATT SPONSRA!  DET KALLAS ATT VARA EN SPONSRANDE ASSYRIER!

Kort efteråt fick vi beskedet att supertalangen David Azin ansluter till laget. Hans pappa är assyrier och hans mamma armenier. David kommer närmast från FC Pjunik i armeniska högsta ligan.  Ett lag som vinner ligan varje år och David har t.o.m. tränat med Armeniens A-landslag. Visserligen är tränaren den samma och laget oftast består av ligavinnaren, men ändå. David är fostrad i 1.FC Kölns ungdomsakademi och spelat i U19 laget och vunnit ligan med ungdomslaget. Sedan har han hunnit med att spela CS Cienciano i Perus högsta liga innan äventyret i Armenien började.

Efter att han tagit kontakt med agenten Ninos Touma, som presenterade David till Assyriska. Efter några veckors provträning med laget kom domen från Valentin Azrudin. Likt tjuren Ferdinand hördes rösterna ”Bravo! Excelente! Magnifico! Espléndido!… HONOM SKA VI HA!”

Att det inte finns pengar var välkänt efter att Assyriska sanerat sin ekonomi ordentligt. Valli ville ändå ha spelaren som han ser otroligt stor potential hos och enl. rykten ska han ha gått ner i lön för att visa att han verkligen vill ha spelaren och samtidigt ”sponsra till övergången”. Efter att pengarna samlades in i Jönköping, kunde Assyriska skriva ett 3-års kontrakt med denna assyriska spelare. Underbart att se att Assyriska söker efter duktiga assyriska ungdomar runt om, inte bara i Sverige, utan i hela världen.

JAG UPPMANAR ALLA SOM LÄSER DETTA!
Starta en insamling. Skänk det du kan skänka. 100 kronor är 100 kronor. Jönköping har visat att det går att samla in 150000 kronor på 24 timmar. Då borde man på andra håll kunna göra något liknande.

Jag begär inte stora summor. Jag begär bara en fin gest till ett lag som betyder så mycket för oss alla.

Tihe umtho othoreyto!
Tihe ASSYRISKA!

Sist förlorade Roma mot Siena och en vinst mot Parma var närmast ett krav för att ha en chans på en CL-plats. En plats som skulle vara en dröm för oss romanisti. Dock går ledningen ut med målsättningen ”Vi tar varje match i sänder. Vi accepterar ett mellanår för vårt projekt”, vilket är helt okej i mina ögon. Det är många som tror på projektet. Fler än vad det var i början.

Matchen mot Parma var så ointressant och så dominerande att man aldrig riktigt blev taggad. Borini gör 1-0 efter ett 10-tal solklara målchanser. 21 åringen är just nu så glödhet att Gli Azzurri har kallat honom till, hör och häpna, A-LAGET! Alltså vilket kap! Fick aldrig chansen i Chelsea och gör succé i Italien. Matchen slutar 1-0 och Parma var aldrig ens nära. Man var aldrig orolig, snarare mer otålig på 2-0 målet som aldrig kom. Marquinho som debuterade, var ytterst nära att sätta 2:an, men missade ganska grovt, men gjorde ändå en klart godkänt insats.

Nu väntar istället Atalanta på bortaplan på söndag eftermiddag som en smärre uppladdning inför DERBY DELLA CAPITALE! På torsdag åker jag, 4 tjejer och ett 80-tal andra romanisti till Rom. Det sägs att skadeglädje är den sanna glädjen och vi kan väl knappast smyga med att man är extra glad för lillasystern Lazios resultat i helgen samt kaoset som råder kring Eddy ”Marlboro-mannen” Reya. 5-1 förlust mot Palermo och Eddy har lämnat in sin avskedsansökan som Lotito och Tare (Chi?) avslagit (WTF?!).

Hur kan man vilja ha kvar en tränare som inte vill vara kvar? Nåja.. Ju mer problem för dem. Desto bättre för oss. Förhoppningsvis blir kaoset sträcker sig till mitten av juni.

Ang. Fallet Tare (Chi?), så hade denne ”sportchef” gråtit ut i media om att Romas ”projekt” var ett misslyckande och att Roma fått mer medial uppmärksamhet trots detta misslyckande. När Tv-reportern i en intervju frågade Luis Enrique om vad han hade att säga om att Tare kritiserat projektet, svarade spanjoren. ”Chi?” (Vem? – som kan tolkas som ”vem fan är Tare?”) – En fin passning till bönderna i landet ”som tog fotbollen till sta’n – men även potatis, morötter och andra grönsaker”. Tack – nu behärskar vi fotbollen bättre än er och tack för grönsakerna.

 http://ahref=

Lite kort om Roma. Luis Enrique sades vara den hetaste kandidaten för att ta över Pep Guardiolas plats på Barcelonas bänk. Uppgifter kom upp att det fanns en klausul i Enriques kontrakt som gjorde det möjligt för Enrique att lämna Roma och gå till Barcelona om de ville ha honom. Dessa uppgifter dementerades av Herr Baldini och det ska vi nog vara ganska glada för. Främst för att ”projektet” inte ska dö innan den hunnit blomma ut.


FABIO BORINI, född 1991 – i A-landslaget Gli Azzurri, snart!


Mi manchi Danelino! – Bild: seriea.sportsblogg.se

Efter att Inter förlorat mot mardrömsmotståndaren Novara, hade Roma det ypperliga läget att gå om ”den giftiga snoken” från Milano. Bortamatch mot Siena och en välbärgad tre poängare skulle säkras inom 90 minuter. Jag var så säker på Roma vinst att 300 riksdaler sattes till det finfina oddset till 2,30.

690 kronor rikare och ytterligare tre poäng för mitt kära Roma och därmed passera Inter, skulle förutom innebandyn, förgylla min måndag. Men så händer det som inte får hända. Det som ingjuter en bitter smak av skam. Smaken som man har i munnen av att äta skämd frukt.

Hur? Gör så att du håller andan så länge du kan. Tills du blir röd. Tills du inte klarar mer. Tills du nästan får panik. ANDAS! Du flämtar och andas häftigt. Pulsen rusar upp i 300 och du känner hur hjärtat dunkar i hela kroppen. Efter någon minut känner du dig avslappnad. Lite yr. Tom. Orkeslös. Död men levande.

Så kändes gårdagens förlust mot Siena. Siena. Herre min gud, Siena. Ett lag som innan matchen låg på 17 (!) plats av 20 möjliga. Det ska ju inte få hända. Visserligen var de obesegrade i de senaste 3 hemma matcherna, men ändå. SIENA! Vi retade Lazio som förlorade mot ”Robur (Styrkan)” med hela 4-0, men nu får vi väl ändå ta på oss dumstruten. Även om det är en liten dumstrut, så är det en dumstrut. För Lazios prestation mot Siena var ju helt horribel, medan Romas förlust kom genom en tveksamt dömd straff. Men en förlust är en förlust och jag brukar (*host-host*) inte skylla på någon och därför tänker jag inte göra det denna gången heller.

Människan måste vara självkritisk ibland och igår var vi totalt håglösa och irriterande dåliga. Att Kjaer, än en gång, får agera syndabock är lite synd. Trots att han gång på gång gjort misstag, vill jag behålla honom, däremot inte låta honom spela så mycket. Det verkar inte vara aktuellt nu då Juan, av någon okänd anleding, utgick i halvtid till förmån för dansken. Att denne Simon Kjaer blir personen som snuddar Desto och orsakar straff är inte bara olyckligt utan också klumpigt väldigt oerfaret agerat. Vi såg samma agerande mot bl.a. Lazio och Milan. Simon är 22 år och ska nog enbart spela i situationer där Roma leder klart och där matchen i princip är avgjord. Då blir hans handlingar inte lika avgörande. Roma borde agerat under transferfönstret och handlat in en erfaren mittback för att ha fler alternativ än just Kjaer. När De Rossi (och Burdisso) inte spelar blir defensiven lidande och misstagen desto mer kostsamma.

Jag missade hela matchen till förmån för innebandylir (5 mål på pluskontot dedikeras Ilbra ”Simbilele” Sargezi), men jag kommer att titta på den i efterhand för en närmare studie. Bara för att för mig själv kunna poängtera bristerna. Det måste man göra. Dels för att rannsaka sig själv och dels för att förbättra sina brister. Inte för att jag kan påverka Roma eller Romas spel, men tänket att rannsaka sig själv är ett måste för alla människor och därför beskrivs detta som en viss terapi i ”skadehanteringen”. Det får oss helt enkelt att må bättre när vi vet vad felet är. Inget vi behöver dela med oss, utan något vi behåller inlåst i oss själva som ett vaccin mot alla dessa plågsamma förluster. Kalla det ursäkt, tröst eller vad ni vill. Det behövs.

Visst spelade Siena catenaccio fotboll, men det måste Roma ändå kunna tråckla sig igenom denna köttmur.
Men man ska inte gråta över spilld mjölk alldeles för länge, utan blicka framåt.

Blicka framåt – det gör man alltid i motgångar. Parma hemma nästa – med De Rossi tillbaka.

AVANTI LEGIONARI!
AVANTI LUPI!

AVANTI ROMA!
DAMMI TRE PUNTI!