Kampen om de gulröda färgerna ägde rum i Stadio Olimpico i helgen. Nu är Roma på gång på fullaste allvar. Som man spelade och vilken kreativitet. Och vilken tomte till linjedomare. Pablo Osvaldo – Jag älskar dig i alla fall.

Roma spelade med Taddei (?) på vänsterbacksplatsen och Rosi på höger. Båda presterade väldigt, väldigt bra. Taddei var inblandad i både det ena och det andra. Självklart var det även han (i samspel med De Rossi) som spelade fram Miralem ”Mira” Pjanic till Romas ledningsmål. Visserligen borde Bojan satt sin chans lite tidigare mot öppet mål, när Lamela spelar in i boxen, men vad gjorde det. Roma magica var på gång. Det gavs målchanser som om det vore godisutdelning till mexikanska barn på ”sinco di maio”.

2-0 var en riktig pärla. Andra halvlek har precis börjat när Fernando Gago får yta och klipper till. Bollen letar sig in bredvid vänstra stolproten och eufori sprider sig bland alla romanisti. Nya Roma har tagit form.

Men så påminns man om Akilleshälen. Försvaret! Att Romasonen Bertolacci chippas fram mellan Heinze & Kjaer och få trycka in 2-1-bollen, gör att lite smolk hälls i bägaren. Segersötman blev helt enkelt inte lika söt.

Och segern skulle bli lite bittrare. Mr Pablo Osvaldo gör, helt regelrätt, världshistoriens snyggaste mål genom en gudomlig bicykletas. Han cykelsparkar in drömmen för alla fotbollsfans, i krysset helt otagligt för målvakten. Han springer och firar med sitt maskingevär mot Curva Sud när nådastöten smyger sig bakom hans rygg. Och så kommer blicken. Blicken av en äcklig fotbollsmarodör med en jävla flagga i högsta hugg och den står rakt upp. Så nära 180 grader som möjligt.

Blicken – insikten – förödelsen – stölden – besvikelsen – frustrationen. Det var helt sonika – ett regelvidrigt, äckligt jävla RÅN!

Men jag älskar dig ändå – Pablo Osvaldo!

FORZA ROMA!
(TYVÄRR DRÖJDE TEXTEN DÅ JAG TRODDE ATT JAG LAGT UPP DEN FÖRRA VECKAN, EFTER EN VECKAS SJUKDOM SÅG JAG ATT SÅ INTE VAR FALLET)

Annonser