Archives for the month of: januari, 2012

Vad hände sedan Bologna?

Oj.. Jag ser nu att det varit ett tag sen jag skrev något om Roma. Givetvis hör väl den lite väl långa ”krönikan” i viss mån om De Rossi och hans vara eller icke vara, men min frånvaro lyser p.g.a. en bekants bortgång. Må du vila i frid ammo Fehmi.

Efter matchen i Bologna har Roma fått sig ett rejält lyft. Man har fått in flytet och spelet ser stundtals bedårande vackert ut. Luften under vingarna har skapat större gemenskap och bättre sammanhållning inom laget. Spelarna hyllar varandra. Alla säger att det inte är tänkbart att De Rossi ska lämna. Man känner av kärleken. Men jag är fortfarande lite osäker på Luis Enrique. Han må vara helt ok tränare för Roma nu och kan ge Roma en Champions League plats max i sin höjd. Men jag drömmer fortfarande efter en scudetto och en CL-semi och för det behövs en supertränare á la Cappello. Jag drömmer om Carlo Ancelotti. Men vi får vänta ett tag till.

Det gamla året sparkades ut med en solklar seger mot Bologna och det nya året sparkades in med dunder och brak hemma mot Chievo. Dessvärre började året inte så roligt för det stekhete Osvaldo som ådrog sig en sträckning i baklåret och blir borta ett par månader, något som kom ganska olägligt då Borriello lånades ut till Juventus dagen innan. Men till årets första match och 2-0  på Olimpico efter att IL CAPITANO gjorde mål 208 och 209 i karriären för Roma. Ingen fotbollspelare i Italien har gjort fler mål än honom för en och samma klubb. Det är stort, större och störst på en och samma gång. I mina ögon finns ingen fotbollsspelare som kan mäta sig med Totti. Nu pratar vi inte om skicklighet i överstegsfinter, antalet gjorda mål i La Liga (där man antagligen kan göra hur många som helst), lön eller antalet sålda tröjor. Vi pratar om ALLT. Om lojalitet, kärlek och professionalism. Tottis passningsspel är bland de bästa i världen. Hans skott är bland de bästa i världen. Hans målproduktion i en så hög liga är bland de bästa i världen. Hans blick för spelet är bland de bästa i världen och han har ALLTID varit trogen Roma. Inte spelat en enda minut i en annan tröja. Snabbhet och styrka är kanske inte hans starkaste sidor – men hur många 34 åring har det? Att han håller och avgör (visserligen genom 2 exceptionellt bra slagna straffar) på egen hand, gör att man alltid kan räkna med ER PUPONE!

Totti alltså två gånger om från 11 meter mot Chievo, i en match där man kunde fått ett par straffar till. Men domaren håller Chievo i matchen genom att göra en mindre bra insats.

Att Totti skulle vara dominerande visades även i cupmatchen som spelades mitt i veckan mot Fiorentina. Hans passningsspel var enanstående och hans kämpavilja gör att Roma tar sig vidare. Första halvlek var dock en enda lång pina. Jovetic och unge Ljajic gjorde allt man kunde göra med sina motståndare förutom mål. Jovetic var så dominant mot Viviani att den senare byttes ut mot den erfarne Perrotta som gjorde sitt och tog ut superserben ur matchen. Detta ledde till mer bollinnehav och en superinsats av Erik Lamela. 1-0 kommer efter att Totti i hockeytermer forecheckat fram bollen till Lamela som enkelt placerar in bollen. 2-0 kommer efter att Borini, som är tillbaka efter skada, snor bollen och spelar in Totti som passar bollen i boxen mot Lamela som störtar fram och sätter skiten i mål. Borini fastställer 3-0 efter ännu en brytning – ett mål som Totti blev halv irriterad över då han står helt sop-ren i ett bättre läge. Men, men, vi är vidare och möter nu Juventus borta den 24 januari.

Vidare möter man Catania i en polomatch. Catania tar ledningen av förre Milan & Juvebacken Legrotagglie för att sedan se De Rossi nicka in en kvittering strax därpå. 2:a halvlek borde inte sättas igång, då det troligen fanns mer vatten på plan, än det finns vatten i hela Afrika. Spelarna kunde sätta på sig badmössan och simma ut. Men en envis domare lät ”spelet” fortgå i hela 20(!) minuter, innan man avbröt vilket va lite turligt för Roma då Catania antagligen är mer vana vid vattenpolo och således också farligare. Man återupptar den någon gång i början av februari.

Så till senaste nytt.
Luis Enrique har erbjudits nytt kontrakt. Baldini menar att man är väldigt nöjd med hur L.E. leder laget och att svackan som fanns i början av säsongen, bara var något tillfälligt. Roma är överraskande nog, obesegrade sedan 4 december. Jag tror på lösningen fram till det att Ancelotti vill ta över. Men till dess – och vi vinner – Why not?

De Rossi har inte skrivit på, men Totti har hintat om att ”De Rossi aldrig kommer att lämna” och vissa ”nära vänner” har sagt att kontraktet redan är påskrivet sen en vecka tillbaka, men att man då spelar ett spel av något slag. Jag tror inte på ett skit förrän det presenteras av klubben.

Totti har fått ytterligare en utmärkelse. En hedersutmärkelse för sina prestationer inom italiensk fotboll, där han stått som kapten för Roma så lång tid. Lojalitet och förebild var andra ord som förekom i motiveringen. Hans hittills 209 mål betraktas som en bragd då han är den 5:e bästa målgöraren i Serie A’s historia – 7 mål från 3:dje plats.

Annonser

Mina föräldrar uppfostrade mig att ALDRIG hata. Ordet hata och ljuga har alltid varit ett big no, no i vår familj. Oavsett vad som hänt, vilka som gjort vad, så har vi/jag aldrig hatat. Möjligtvis tyckt mindre om eller inte alls, men aldrig hata. Hata är ett så starkt ord och används idag tyvärr i för stort omfång.

Idag ser vi fanatism byggt på hat mot det motsatta – istället för kärlek för det egna. Det är hatet som gör att man springer in på plan och slår till en spelare. Det är hatet som gör att man kastar in smällare och förstör förr tusentals andra. Det är hatet som gör att man pekar finger och svär. Visst har jag också pekat finger och svurit. Jag lät hatet och illviljan i mig ta över min kärlek. När man väl inser detta, ångrar man sig djupt – iallafall jag.

Vi har många gånger sett spelare lämna klubben. Spelare som gjort ett djupt intryck och som på senare tid av olika anledningar lämnat. Värst av allt är när en spelare lämnar för en rival. En ”mer motståndare” än andra. En motståndare som du gång på gång spelar om prestige, ära och vem som är bäst. Det finns inget värre för en supporter att se sin spelare spela för ärkerivalen. Speciellt om det är en bra spelare. Ännu värre om han är fostrad i klubben. Många gånger har vi sett det ske.

Luis Figo – Barcelona till Real Madrid
Sol Campbell – Tottenham till Arsenal som bosman
Luis Enrique – Real Madrid till Barcelona
Michael Laudrup – Barcelona till Real Madrid
Roberto Baggio – Fiorentina till Juventus och sedermera Milan
William Gallas – Chelsea till Arsenal och sedermera Tottenham
Lee Clark – Newcastle till Sunderland
Ashley Cole – Arsenal till Chelsea
Carlos Tevez – Manchester Utd till Manchester City
Andy Carroll – Newcastle till Liverpool
Fernando Torres – Liverpool till Chelsea
Phillippe Mexes – Roma till Milan
Alberto Aquilani – Roma till Juventus (via Liverpool) och sedermera Milan

För supportrarna är sådana övergångar helt oacceptabla. En kontroversiell övergång kan skapa väldigt stor hysteri och t.o.m. leda till kalabalik. Baggios övergång från Fiorentina ledde till ett fullskaligt upplopp i Florens där ca 50 personer skadades. Så stor var Roberto Baggio. Att han skulle till just rivalen Juventus var, kort och gott, inte så värst uppskattat. Men Florensborna lever vidare och så även Roberto Baggio.

Nu är det två fall som är aktuella för mig. Dels Daniele De Rossis kontraktsförlängning och dels Stefan Batans vara eller icke vara.

För er som inte känner Daniele De Rossi eller Stefan Batan, så kan vi enkelt kalla dessa herrar till varandras lika. Båda två figurerar som kaptener. Båda två är fostrade i sina egna klubbar och gjort succé i den samma. Båda två är ledargestalter och förebilder för de yngre i truppen. Båda två är otroliga vinnarskallar. Båda två fortsätter springa, när vi andra hostar blod och ligger likbleka på gräsmattan. Båda två lider som mest i motgångar och gläder sig allra mest i de så sällsynta framgångarna. Båda två är den spelare som snabbast är framme bland fansen, sjungandes, dansandes och firandes vid en triumf. Båda två har stått bland supporterklacken och hejat laget i sitt hjärta, för att sedan stolt representera den samma i olika pojk-, junior- och så småningom A-lag. Båda två kunde sedan länge välja sin egen väg, lämna sina hem, sina nära och kära och bege sig ut till andra klubbar. Men någonting har gjort att de stannat kvar. Och just det måste vi lära oss att uppskatta. Även om det tar slut. Att vara tacksam för det som varit. Att värdesätta de prestationer som vi tillsammans med dem gladdes åt så många gånger utan att vara varken bitter eller hatisk. Visst lämnade Mexes som bosman till vidriga Milan. Visst kan De Rossi lämna för Manchester City eller Real Madrid och det gratis i sommar. Visst lämnar Stefan Batan Assyriska nu. Kanske för superrivalen Syrianska. Kanske för något annat lag, vilket verkar vara mindre intressant. För det Assyriskasupportrarna verkligen inte bryr sig om, det är vad som händer Stefan. Bara han inte går till Syrianska. Man borde istället tänka tvärtom. Bara han stannar här. Vad som helst bara han stannar. Samma sak gäller Kennedy Bakircioglü, Nahir Besara, Narsai Shaba, David Durmaz, Andreas Haddad och självaste Daniele De Rossi, Alberto Aquilani och Alessio Cerci.
Något som man ska ta in i ekvationen är att dessa spelare ville vidare av olika grunder. Tjäna mer pengar, vinna titlar, få mer speltid, spela i en högre nivå eller att få möjligheten att få spela med världsstjärnor, kan vara några faktorer. Men borde inte klubben försöka att göra allt i sin makt för att inte se till att de inte lockas av annat. Visst är det svårt. Varken Assyriska eller Roma kan locka med titlar, världsstjärnor eller astronomiska löner. Därför anser jag att man ska ta hand om dem istället. Likt en far tar hand om sina barn.
Jag har läst på forum om intoleransen av att spelare lämnar och söker sig efter andra utmaningar. Om hur otacksamma ”sönerna” är gentemot ”fadern”. Hur man spottar sin far i ansiktet och inte visar respekt. Men jag tror inte dessa personer är varken fäder eller humana. Att döma dessa personer så hårt utan belägg, vetskap eller bakgrundsinformation är helt oförståeligt. Jag vet inte vad som ligger bakom att De Rossi inte nöjer sig med 5 miljoner euro i Roma. Det kan ligga annat bakom, saker som du och jag inte vet. Jag vet heller inte varför Batan inte vill fortsätta i Assyriska. Men oavsett vad, så hatar jag inte, utan älskar mitt eget först.

Min son kommer alltid att vara prioriterad för mig. Jag kommer alltid att hjälpa min egen son, innan jag hjälper någon annans. Jag kommer alltid att ge till mitt barn innan jag ge till någon annans. Jag kommer alltid att erbjuda min son, det andra kan locka honom med. Jag kommer alltid att vägleda min son, istället för att låta någon annan göra det. Samma sak borde gälla för mina kära klubbar.

Min husgud Francesco Totti, har (än så länge) stannat i Roma sedan den dagen han debuterade i den gulröda dressen mot Brescia 1992 som 16 åring. Han har alltid haft en ömsesidig kärlek till klubben. Han har blivit behandlad som en Gud, fått vara med och bestämma, fått sätta sina krav, fått ut jävligt bra lön (i förhållande till Romas ekonomi) och alltid blivit satt i centrum. Mot det har han också presterat. Utmärkelserna har avlöst varandra och Totti är ett namn som aldrig kommer att dö. Tillsammans med De Rossi, Okaka, Greco, Viviani, Caprari, utgör han idag kärnan för vad som kallas ROMANITÁ – romare. Roma är en av få klubblag som alltid släppt fram sina ungtuppar och gett dem chansen på en hög nivå. Anledningen är just att man värnade om la romanitá. Något som nu verkar avtagit i.o.m. det amerikanska ägarskapet och 11 nya spelare införskaffades. Varför kan vi inte behandla alla ”våra egna” spelare på samma sätt som Roma behandlade Totti?

Jag står fast vid att om De Rossi vill ha 8 miljoner. Ge honom 8 miljoner och skär ner på annat håll. Kan du få Batan att stanna i Assyriska för 10000 kr mer i lön. Ge honom 10000 kr mer i lön och skär ner på annat.
Nu låter jag jävligt blåögd, naiv och otroligt jävla dum i huvudet. Men faktum är att:
KAN JAG INTE, HAR JAG INTE RÅD, FINNS DET INTE MÖJLIGHET ATT ERBJUDA DET MIN SON EFTERSÖKER, KLAGA INTE PÅ ATT HAN DÅ SÖKER SIG TILL ANDRA!

Har inte Roma varken råd eller viljan att prioritera De Rossis lön på 8 miljoner euro, bli då fan inte förbannad och börja hata honom för att han lämnar.
Har inte Assyriska råd eller inte anser att Batan är värd pengarna, bli då fan inte förbannad och börja hata honom för att han lämnar.
Kan inte Roma lova De Rossi en scudetto och en Champions League semifinal, bli då fan inte förbannad och börja hata honom för att han lämnar.
Kan inte Assyriska erbjuda Batan allsvenskt spel eller en svensk cup final, bli då fan inte förbannad och börja hata honom för att han lämnar.

Jag bryr mig inte om Stefan Batan går gratis till Syrianska, Örebro, Norrköping eller självaste Inter. Han är inte kvar i Assyriska – Det är en synd.

Jag bryr mig inte om Roma inte får en cent för Daniele De Rossi när han spelar med Cristiano Ronaldo, David Silva eller vinner Champions League med Messi. Han är inte kvar i Roma – Det är en synd.

Det är en synd – på samma sätt som det är en synd att så många ungdomar som älskar klubben så mycket – aldrig får chansen. Och dom som får chansen – aldrig blir uppskattade.

Mina slutord är:
Hata ALDRIG – ÄLSKA alltid. Det är endast så vi förblir människor!

INGA KRAV!
INGA FÖRHOPPNINGAR!
BARA KÄRLEK!
TIHE ASSYRISKA E FORZA ROMA!

OBS! Denna artikel handlar inte om varken Stefan Batan som person eller som spelare. Utan om tänket kring våra egna produkter och vad vi är villiga att göra för dem.

MYCKET ASSYRISKA IDAG!

KLART

UT

Oscar Berglund – 27 år – MÅLVAKT – GIF Sundsvall
(0 Assyriska Tjurar)
Nyheten kom som en blixt från klar himmel. Tror inte ledningen var med på detta. Oscar är svår att ersätta. Jätten från Skåne har dominerat i Assyriska målet och har varit en av de stora faktorerna till att Assyriska är ett superettan-lag idag. Hade Naurin i GIF Sundsvall inte skadat sig, hade det nog inte varit på tal om denna övergång. Men nu får vi istället gratulera både Giffarna för en bra målvakt och Oscar för att han får spela i Allsvenskan. Bonus är att Assyriska får en summa av övergångspengen, trots att han tillhörde Helsingborg. Där var man väldigt duktig med klausulskrivningen. Nu förväntar jag mig att 24-åriga Snygg-Koffe får chansen. Snyggare målvakt får man leta efter.
Får 0 Assyriska Tjurar i betyg eftersom han var av stor vikt (94 kg.. hehehe..) och betydande för Assyriska. Goes break even eftersom man har en duktig reserv i Snygg-Koffe samt att man fick en slant för besväret.

Mikael Ishak – 18 år – ANFALLARE– 1. FC Köln
(4 Assyriska Tjurar)
Så otroligt glad för Mickes skull.. Läs gärna mitt tidigare blogginlägg om Micke HÄR!
4 Assyriska Tjurar – för att Micke förtjänar det!

RYKTEN

IN/UT

Stefan Batan – 26 år – YTTERBACK/MITTFÄLTARE – Bosman
Otrolig hysteri kring Stefans vara eller icke vara bland supportrar. Bombhot, svordomar, tramserier och allmänt surr ang. hans vara eller icke vara. Styrelsen vill ha Stefan, men vill inte hosta upp för en bra lön. Troligtvis kommer man lösa detta genom att gå Stefan tillmötes. Men det lär väl nog dröja till sista veckorna som vanligt.

Kommer eget inlägg om honom & våra andra egna produkter senare.

IN

Ceyhun Eris – 34 år – MITTFÄLTARE – Bosman
Wow – Skulle vara en fröjd att se Ceyhun tillbaka i Assyriska, men ändå ett svårt val. Assyriska presterade fakstisk bättre utan Ceyhun i laget rent statistiskt, medan hans briljans på plan var helt otrolig. Han är ändå 2 år äldre än sist vi såg den gamle gode Ceyhun. Visserligen spelar åldern ingen roll och vissT tror jag på att han kommer att tillföra Assyriska ett och annat, men tittar vi rent siffermässigt. Ceyhun Eris – 34 år. Räcker det inte med Göran eller vill vi göra Assyriska till ett ålderdomshem nu? Men om vi ska vara sakliga så, hellre ett Assyriska MED Ceyhun – än utan.

Patrik Gerrbrand – 30 år – MITTBACK – Bosman
Konstigt nog har vi inte fått höra något- än. Kan vara så att Totte begär en hög lön. Men, men.. Ett perfekt tillfälle för Assyriska o knipa en bra spelare. 30 bast e ingenting för en mittback. Rutin och ordning behövs i Assyriska.

Pa Dembo Touray – 31 år – MÅLVAKT – Bosman
Nu när Oscar lämnat skutan för Sundsvall, finns två alternativ.
1) Dembo
2) Koffe
Eftersom styrelsen ändå går ut i media och säger att man ska värva en målvakt. Då är det bäst att det blir Dembo Touray. I annat fall ska vi spela Koffe. BASTA!

FJUNISAR!!!! Var är alla juniorer? Assyriska som alltid är ett praktexemplar på att ta upp sina egna ungdomar till A-laget. Man har lyckats med Kennedy, David Durmaz, Stefan Batan, Eddie, Nahir, Narsai, George och nu senast Micke. Vi har alla ingredienser till en mirakelsoppa hemma – i skafferiet. Sluta gå till affären för guds skull.


Förhoppningsvis får vi se dig i denna tröjan – på TV!

FYFAN VA GLAD JAG E FÖR DIG, MICKE!!
STOR GRATTIS OCH LYCKA TILL!
DU HAR VERKLIGEN GJORT DIG FÖRTJÄNT AV DETTA!

FC Köln… 1. FC Köln.. Säg det igen.. 1. F.C fucking KÖLN!!
Skit i pengarna, i kontraktet, i allting.. Bara att du spelar i Bundesliga.. Du är en Bundesliga spelare.. Du spelar i en av världens bästa ligor. Rent statistiskt sett är Bundesliga BÄTTRE än Serie A. De kommer inför säsong 2012/2013 att ha fler Champions League-platser än Serie A.
Inser du hur vilken nivå du hamnat på?
Från lilla, söta och underbart vackra Assyriska i Superettan, Sverige till anrika och kända storstadslaget 1. FC Köln i Bundesliga, Tyskland.  

Du byter ut långe Mikael Thorstensson mot världsstjärnan Lukas Podolski.
Du byter ut pappan Stefan Batan mot landslagsspelaren Miso Brecko.
Du byter ut färskingen Azrudin mot Champions League-dansken Solbakken.
Du byter ut lilla Södertälje Fotbollsarena mot gigantiska RheinEnergi Stadion.
Du byter ut 2000 tittare mot 50 374 åskådare.
Du byter ut lilla Södertälje med 65 000 invånare mot miljonstaden Köln.
Dessvärre kan du inte byta ut människorna, familjen och vännerna i Södertälje. De kommer alltid att vara långt ifrån dig. Men du ska veta att ALLA kommer att vara kvar här för dig.
Alla du saknar dagligen, tänker på dig, hoppas på dig och vill att du alltid ska ytterligare ett steg för att bli bättre. Om du förstår det och inser att du aldrig kommer förlora dem du har hemma, kommer du komma långt. Därför säger jag som Zelge supporter, som Assyriska fans, som vän, som människa.
Alla runt omkring dig kommer ALLTID att vara där för dig – oavsett vad.

VART DU ÄN ÄR, KOMMER VI ALLTID ATT FÖLJA DIG!!
TAUDI MIKAEL! DU ÄR ALLTID VÄLKOMMEN HEM!