Archives for category: Roma

Novara – Det ska ju inte vara någon större match för Roma. Det var det heller inte. Lunchmatchen på Olimpico slutade i bandysiffror och kanske var man en aning överraskad över matchbilden.

Andrea Caracciolo gör som han brukar göra mot Roma – nämligen mål. Matchen var knappt 20 minuters spel och målet kommer på nick från ingenstans. Skrällvarning. Skulle Roma nu falla ihop likt ett korthus i en orkan? Skulle förlusten mot Milan innebära det fria fallet för laget från Rom? Marquinho ville annorlunda och det tackar vi för. Denne inlånade unge brasse har vuxit in i Roma och detta med bravur. På en perfekt nick kvitterar Marquinho och Roma är tillbaka i matchen – mot Novara. Strax innan halvlek tar även Roma ledningen via efterlängtade Pablo Osvaldo. Vilken befriande känsla. Nu kunde vi verkligen inte förlora det här. Andra halvlek är 10 minuter gammal när Simplicio gör ett av de vackrare målen för året. Efter mycket krigande som Simplicio gjort sig känd för i Roma, chippar han målvakten från 12 meter, vilket är svårt. Speciellt när det står så många framför. Bojan utökar ledningen till 4-1 och passar på att skicka en hälsning till sin vän och f.d. lagkamrat Abidal. Morimoto reducerar till 4-2 innan Lamela punkterar matchen på Messi-maner. Lika kvicka fötter vid avslutet som sin landsman. Vi hoppas djupt, innerligt och heligt att vi får samma utveckling hos Lamela som Messi.

Matchen därpå åker Roma till Lecce och Via del Mare. En säker tre poängare likt Novara skulle bärgas och Roma skulle verkligen ha en chans att gå om de övriga lagen i jakt på Champions League platsen. Lazio vinner sin match, Udinese lika så. Roma måste haka på. Men någonting måste varit fel. Det kan inte ha varit avsaknaden av Totti, det vill jag inte tro. Men någonting gick snett och Roma hade inte bara glömt huvudena i omklädningsrummet, utan hela vägen hemma i Rom på Trigoria. 2-0 i halvlek efter att Milan- & Inter aktuelle Muriel öppnat målskyttet och ingen mindre än David Di Michele utökat ledningen. Tungt för Roma som skulle få det ännu tyngre. Andra halvlek hinner knappt börja innan Muriel dubblar sin målskörd. Di Michele ville inte vara sämre utan dunkade in en straff och 4-0(!!!!!!!) mot Lecce – laget som Roma ALLTID vinner över. Roma gör 2 mål under 1 minut genom Bojan och Lamela, men det är något för sent att vakna upp så sent i matchen. Det är otroligt synd om Lamela som inte hade glädjen att fira sitt magiska mål. En frispark från ca 30 meter rakt upp i kryllet. Detta var Lecces första seger på nästan 10 år. Nu har man hela 7 poäng upp till 3:dje platsen och Lazio.

Senaste matchen som spelades var mot Udinese. En s.k. 6-poängs match. Lazio möter oslagbara Juve och Napoli möter Atalanta. Lazio mäktar inte med årets superJuve och Napoli förlorade överraskande mot Atalanta. Nu hade Roma chansen. Knappa in tre poäng till 3:dje platsen och minska avståndet till 4:an Udinese samt gå om Napoli och belägra en Europa Leagues plats. Alltså hade denna match så mycket mer på spel än man vanligtvis brukar. Udinese som de senaste åren gjort ett bra jobb med Guidolin på spetsen. Att man blev lottad mot Arsenal i Champions League kvalet var ren och skär otur. I Europa League har det gått lite knackigt, men man lyckas ändå få ihop ett bra spel och utmanar om den åtråvärda Champions Leagueplatsen, med en otröttlig Antonio Di Natale på topp.

Matchen tar fart direkt och Roma tar ledningen via en pånyttfödd måltjuv vid namn Pablo Osvaldo. 8 minuter och målvrål hemma i soffan direkt. Skönt. Spelet ser bra ut och det nya mittbacksparet De Rossi/Kjaer gjorde inte många fel. Men precis innan halvleken ska ta slut, tappar Roma fokus och ett mål kommer från ingenstans. Kvitterat av Fernandes och nog var man ändå nöjd med en pinne trots allt. Men girig som man är tittar man alltid efter mer och ju längre andra halvlek tickar på, desto mer vill man ha ett seger mål och är beredd på att offra bakåt. Men här tackar vi för Luis Enriques tålamod. För i den 86 matchminuten EXPLODERAR hela Curva Sud på Stadio Olimpico. Inte bara för att Roma gör 2-1, utan för att det är en speciell herre vid namnet Francesco Totti, tillika kapten för detta magiska Roma. Udinese blir som punkterade cykeldäck och att Marquinho nickar (what else) in 3-1 gör dem inte ett jävla skit. Än mer glädjescener i Romalägret och nu hade vi vittring på CL-plats igen.

Kanske borde vi inte vinna för att inte dras in i denna hetsning och förväntan. Men å andra sidan innebär det att man krigar för en sak, att man spelar för en mening, att det finns en tanke bakom en segervilja. Roma har haft flera säsonger utan någonting att spela för, därför vinner jag och har magsår i 6 veckor till, än att titta på matcher som en lobotomerad idiot. Det är därför jag är svag för slutspel, knockout games och finaler. Inte för att man vinner pokaler eller titlar, utan mer för att matcherna betyder något.

Jag skulle trycka in ytterligare en match. Hemma matchen mot Fiorentina. Men dessvärre finns det tråkigheter som konstant påminner oss om att vi alla är människor. 25 år unge Piermario Morosini avled på sjukhuset efter att ha säckat ihop ute på plan. 30 minuter i matchen ramlade Piermario ner av sig själv och försökte resa på sig. Ett par tre gånger ramlade han ihop innan läkarna sprang in på plan för att väcka liv i honom. Tragiskt nog klarade han sig inte. Med Muamba färskt i minnet blir man lika skärrad när man hör att det drabbar så unga spelare allt oftare. Fotbollen kräver så mycket mer idag än för 10-20 år sen. Spelarna måste vara snabbare, mer tekniska, skjuta hårdare, tacklas hårdare, orka mer, och springa mer. Alla människor är inte byggda för att klara det. När Muambas tillfriskning och återförening med sin familj, ger oss glädje och hopp. Går en annan mans öde en helt annan riktining. Pieromarco hann aldrig bli pappa. Hans liv innehöll aldrig den turen. Vid 15 års ålder miste han sin mamma. En av mina mardrömmar när jag var yngre. 2 år senare miste han sin far. Att vid 17 års ålder vara föräldralös är inget man önskar någon. Barn och ungdomar behöver sina föräldrar som gestalter och förebilder tills de blir vuxna. Att Piermarios handikappade lillebror begick självmord ett par år senare, gjorde inte livet mycket enklare för denna Livornospelare. Hans sista familjemedlem var hans handikappade syster som han kämpade dagligen för. Men tragiskt nog faller han ihop och dör under sitt arbete, sitt leverbröd. När sådant händer spricker bubblan som kallas fotbollsvärld och plötsligt inser man att fotbollsspelare vi ser på tv, på planer och arenor runt om i världen är människor som du och jag. De är inga övernaturliga gudar eller osårbara Hercules anno 2012.


PIERMARCO MOROSINI – RIPOSA IN PACE!

Annonser

Tung förlust.. Oerhört tung förlust.. Zlatan Ibrahimovic, detta monster till fotbollsspelare, avgör matchen på egen hand och vi får inse och acceptera att han är en sjukt bra spelare – trots att han inte går att svälja. Romas ledning av Osvaldo skulle sluta i förlust. Först straff och sedan en markeringsmiss i försvaret.

Att man inte alltid har 2 man på Zlatan. Det borde nästan vara en regel. Ett ultimatum när man möter Milan. Vid ställningen 1-1 och matchen står och väger, väljer nog Luis Enrique att satsa på att ta ALLA 3 poäng. Han vågade anfalla och flytta upp laget. Det ska han ha cred för. Modet. Att det misslyckades var inte så svårt att lista ut. Att vi skulle släppa in ett mål till, var inte så oberäkneligt.

Först får Muntari (suck.. har en notis om denne spelaren lite senare) en ribbträff. Sedan kommer Zlatan fri. Kanske borde Mister redan vid Muntaris ribbskott inse faran med för offensivt spel. Kanske borde han inte flyttat upp De Rossi när vi har en så ung och vek Simon Kjaer. Speciellt inte när han ska ta stora, tunga, tjurbrunstiga Zlatan – SJÄLV! Att Zlatan sätter 2-1 behöver jag nog inte ens nämna. Han gör det bra. Fan ta dig Zlatan. Faaan. Nu måste vi lida i magsår och sura uppstötningar när vi tvingas läsa kilometerlånga artiklar om hur snyggt Zlatan sänkte Roma, om hur vacker och bra Zlatan är mot just Roma, om hur Zlatan på EGEN HAND vänder mot Roma, om hur Zlatan vunnit Scudetton själv i matchen mot Roma och om hur Zlatan har näsa för mål. När väl Roma kommer upp i svensk media – aaa då är han där Zlatan. Som gubben i lådan. Som Zlatan i boxen. Faaan ta dig Zlatan!  

Det var väldigt längesen jag var så arg och besviken över en förlust som denna. Även om jag tycker att vi förtjänade en pinne så hade jag inte förväntat mig någon poäng heller. Men det gör mig fortfarande arg och uppgiven. Man kan helt enkelt inte släppa det. Det naggar på en, likt en hungrig kanin som tuggar i sig ett maskrosblad. Konstigt nog förmildrades förlusten med Thiago Silvas skada. Jag vet inte varför. Jag antar att skadeglädje är den riktiga glädjen, även om det går emot mina principer. Ha! Där fick ni för att ni valde att spela med bästa backen och inte släppte fram en fjunis vars misstag skulle se till att Roma skulle vinna. Aaa ni fattar. Inte helt rätt direkt. Hoppas allt går bra med Thiago för han behövs verkligen i Milan. Utan en av väldrens bästa mittbackar, kan det vara jobbigt i längden. Visserligen lyckades man hålla självaste Barcelona ifrån att göra mål på Giuseppe Meazza Stadion. Men vad händer på Camp Nou – med bättre gräs. För det måste man medge att gräset är grönare på många andra ställen, än på just Giuseppe Meazza Stadion.

Nu blickar vi framåt, ett uttryck som blivit ett jävla fucking mantra, och en vinst mot Novara. En möjlighet att få vila lite spelare och lufta lite primaverafjunisar som Viviani och Pisticella.
Ci vediamo!

AVANTI LEGIONARI!
AVANTI LUPI!
AVANTI ROMA!
DAMMI TRE PUNTI!

 

Notis: Muntari – Ytterligen en spelare i mängden som gått från Inter till Milan.
Vieri, Mancini, Zlatan, Muntari, Pirlo, Davids, Crespo, Ronaldo (R9), Helveg, Seedorf… Jag kan köra på ett tag till..
Fan lägg ner o kalla dessa två lag för rivaler. Man byter spelare med varandra som om det vore varandras farmarklubbar.
Jag vet att jag tidigare sagt att det inte är så viktigt var en spelare hamnar om han lämnar och att lag inte ska hata. För jag yrkar inte på hat här eller vill spä på några intriger, men någon måste ju säga till dem att de INTE kan vara rivaler och byta spelare med varandra. Det e inte okej! Men.. Fansen verkar ju inte ha något emot det. Kanske ska vi vänta oss ett FC Milano istället?


”Antonio är död för den här tröjan – Hedra den!” * Se kuriosa – Tack! Erik C.

Vi börjar med att gratulera Primavera laget till cupsegern igår kväll. Man vann borta mot Juventus med 2-1 och igår slutade matchen på ett halvfullt Olimpico 0-0. Förra året vann Romas juniorer primaveraligan och iår är alltså cupen säkrad.

FORZA GIALLOROSSI!

Milan på tur härnäst. Många Milan fans där ute i vårt av långa land. Den exponentiella ökningen av Milansupportrar tillskrivs en och enbart en person, nämligen Gunnar Nordahl. Näe skojjar bara.. Självklart pratar vi om Zlatan Ibrahimovic.

Nu kommer många milanisti hoppa på mig och spotta på mig som om jag vore den äcklige danske Christian Poulsen samtidigt som de hävdar att Milan var laget man skulle hålla på INNAN Zlatan kom till klubben…

Eeeee… Nej! Verkligen inte.. För innan Zlatan och Robinho dök upp i klubben, slogs man mot en motståndare. Sig själva. Genomsnittsålder på truppen var väldigt hög och de titelmätta spelarna hade efter Calciopoli, svårt att hitta motivation. Dessutom var lokalkonkurrenten så pass dominat i ligan och ute i Europa, att det är bara dumt att förneka – objektivt sett.

Sedan vet jag att flertalet Milansupportrar funnits där innan Zlatan ens började spela fotboll. Men de kan inte förneka att intresset kring Milan baseras endast på Zlatan. Att Aftonbladet har sin dagliga Zlatan rubrik, ger er en miniorgasm. Att Wegerup konstant bloggar och kan knyta ALLTING i världen till Zlatan, ger er små hjärtflimmer av kåthet. Det måste ni erkänna. Det måste ni helt enkelt skriva under på. Det är inget fel i det. Absolut inte. Det är bara dumt att förneka grejen. Lika dumt som att förneka tyngdlagen. Jag hade nog också torr-runkat till Aftonbladet om det fanns spaltmeter långa artiklar på hur Roma ska forma anfallet med Totti på topp, vem som sagt vad till De Rossi eller hur Osvaldo knäade en servitör i pungen efter att ha blivit serverad dåligt tillagad lasagne.


”All publicitet är bra publicitet heter det va?”

Nu är det faktiskt så att Milan är favoriten inför helgens sammandrabbning. Man är klar serieledare och vann det senaste mötet på Olimpico efter 2 nickmål av Mr. Ibrahimovic. Jag har inte så värst mycket övers för klubbnomaden Zlatan. På samma sätt som jag har svårt att smälta Cristiano Ronaldo. Jag vet inte varför, men känslan finns där och jag kan inte hjälpa det. Jag erkänner att Zlatan är Serie A’s i särklass bästa anfallare just nu. Han kan på egen hand vinna en Scudetto. Det bevisar han också genom att hittills spotta in 20 mål. Jag erkänner att han är lika dominant i Serie A nu, som han var i Inter. På samma sätt som jag erkänner att Cristiano är en av världens bästa anfallare just nu.  Men samma spelare som Milan hyllar idag, var den spelare som Milan hatade för 3 år sen. Nidramsor har bytts ut mot hyllningssånger, ”Zigenare” har bytts ut mot ”Ibra-kada-bra” och det äcklar mig på något sätt. Det har påverkat mina känslor gentemot Zlatan. Jag skulle aldrig kunna hylla Klose, om han mot förmodan, skulle dominera Serie A i Roma, på samma sätt som jag hyllar Totti & De Rossi. Mitt tycke för Zlatan grundar inte i hans färdigheter, utan mer hans karriärsteg i livet och attityden han framför i media. Bilden av Zlatan i media är en kvinnohatande mansgris och tillika egotrippat asshole som ständigt söker konflikt. Jag delar inte alltid den uppfattningen, men den bilden är uppmålad och det är svårt att kasta på nya penseldrag med andra färger. Jag hörde nyligen att han privat, är en helt fantastiskt skön kille som skämtar, stojar och är en kärleksfull familjefar. Men de spelar mindre roll när han, på egen hand, målar upp en bild av sig själv som vi andra bygger vår uppfattning på.

 
”It’s easy to forget the past!”

Zlatans kontrast hittar vi i Roma. Totti. Denna fotbollsgud som vandrar på fotbollsplanerna i Romatröjan lika självklart som jorden snurrar runt solen. Totti som alltid satt klubben först och karriären sen. Han hade kunnat gå till Real Madrid, Barcelona och även Milan en gång i tiden. Men valde i stället att själv ta kungakronan och satte den likt Napoleon på huvudet. Hans namn är inskrivet i Roms historia såsom Julius Caesar och många andra kejsare med honom. De Rossi kan även han få en sitt namn inpräntat i denna magiska historia. De Rossi, en av världens bästa defensiva mittfältare, en grovjobbare, krigare och en sann kämpe. Fyfan va han är bra!

 

Till lördagens möte. Kl. 18.00 på lördag, spelar Milan och Roma på Guiseppe Meazza-stadion (f.d. Interspelare). Milan har ett skadefyllt lag med bl.a. Boateng (osäker), Inzaghi, Strasser, Flamini, Cassano, Abate, Nesta, Antonini, Robinho, Pato. Jag har inte gjort en djup dykning, men efter att ha hittat en preliminär startelva på nätet, utgår jag ifrån att dessa inte spelar p.g.a. div. skador/vila. Dessutom utgick Zlatan i cupmötet mot Juventus med ryggproblem. Vill man spela och chansa med Zlatan? Är det smart att chansa när man möter Barcelona några dagar senare. Well, i vilket fall som helst har Allegri och Milanfansen lite huvudbry och prioriteringar att ta itu med – trots att man är serieledare. Men misströsta er inte Milanisti. Ni vinner ligan iallafall. Ni har ju äcklet Berlusconi & Galliani.

Roma får tillbaka fotbollsguden, kungen och tillika kaptenen Francesco Totti. Dessutom är Pjanic tillbaka vilket är oerhört glada nyheter. Anledningen till att vi ”bara” vunnit med 1-0 de senaste matcherna, är just för att vi förlorat kampen i mittfältet. Därför är det skönt att ha tillbaka denne spelskicklige bosniern som har ett öga för spelet och ett skott att frukta. 

Oavsett vad, tror jag att Roma, som underdogs, har chans att knipa en poäng och t.o.m. chans att skrällråna Milan på alla tre. En tuff och jämn match, där båda lagen vill vinna och fokus avgör matchen. Luis Enrique kräver en ”perfekt utförd match” för att vinna, vilket jag håller med om. På förhand är jag nöjd med en poäng. 

Milans preliminära laguppställning:
Abbiati (Fascista)
Bonera – Mexes (Mercenario) – Thiago Silva – Mesbah
Aquilani (Mercenario) – Van Bommel – Nocerino
Emanuelsson
Ibrahimovic – El Shaarawy

Romas preliminära laguppställning:
Stekelenburg
Taddei – Kjaer – Heinze – J. Angel
Gago – De Rossi – Pjanic
Borini – Totti – Osvaldo

AVANTI LEGIONARI!
AVANTI LUPI!
AVANTI ROMA!
DAMMI TRE PUNTI!

*) Kuriosa: (Källa: http://www.svenskafans.com/italien/305234.aspx)
Den fjärde juni 1989 spelade Roma borta mot Milan. Antonio De Falchi tog tåget med tre vänner och ca fyrtio andra romanisti. Istället för att hänga med de fyrtio andra romanisti bestämde sig de fyra kompisarna för att ta sig till San Siro på egen hand och köpa biljetter till matchen. Då de endast var fyra stycken gömde dem såklart sina gulröda accessoarer. Plötsligt sprang gruppen på en person som undra vad klockan var och om de hade en cigarett över. Den romerska dialekten skulle visa sig vara ödesdiger för Antonio och hans vänner. Snart anslöt ca trettio stycken milanisti till ”händelsernas centrum” och överföll kvartetten. De fyra romarna försökte givetvis fly, tre lyckades, Antonio inte. Efter ca en halv minuts tortyr av sparkar och slag på en liggande Antonio ger sig misshandlarna, då poliser är på väg till platsen. Polis och ambulans gör vad de kan för att rädda Antonio, men när han anländer San Carlos sjukhus i Milano är han redan död. Polisen lyckas gripa tre stycken för dådet bl.a. en tjugonioårig ultrà(?) från ”Gruppo Brasato”. Tre dagar efter Antonios död hölls begravningen (betalad av AS Roma) i San Giovanni Leonardis kyrka i Torre Maura. Utanför samlades ca tio tusen för att hedra Antonio. På begravningen befann sig bland andra Dino Viola, Giannini och hela AS Roma Giovanissimi.

DON’T HATE YOUR ENEMY – LOVE YOURSELF!

Det är 3 veckor sen jag skrev i bloggen sist. Herregud. Jag har kommit ifrån begreppet blogg och lovar härmed högt och heligt att bättra mig avsevärt. Dock har jag sett att bilden på Assyriskas nya matchställ var väldigt uppskattat. Flera tusen personer har besökt bloggen och jag har nog ridit på den vågen tills nu.

Vad har hänt sen sist? Jo. Jag har varit i Rom och bevittnat derbyt Roma – Lazio. Jag har sett lite förändringar i truppen hos Assyriska – något som jag kommer ta upp i ett senare inlägg. Dessutom har vi tittar på den oerhört intressanta borta matchen i Sicilien mellan Palermo och Roma. Sedan snackar vi lite om måndagens (?!) kvällsmatch mellan Roma och Genoa.

Lika bra o köra igång. Jag brukar alltid skriva något om derbyt. Om skillnaden mellan Roma och Lazio. Om varför jag anser att Roma är det bästa laget i den mest underbara staden i hela världen. Men ni får vänta till nästa säsong. Till nästa år, då vi förhoppningsvis är i bättre skick och bättre förberedda. Vi människor utvecklas ständigt.

Jag har som sagt varit i den eviga staden Rom igen. Detta var den 4:de resan i ordningen och visst var det lika underbart som alltid. Dessutom kryddades denna resa, förutom ett underbart sällskap av 4 vackra kvinnor, även av RCS – Roma Club Svezia. Ett antal barbesök och en tripp till Trigoria tillsammans, gjorde att nya vänner skapades och nya kontakter knöts. Dessvärre drog jag på mig både förkylning och halsont, men det stoppade mig inte från någonting. Hellre att vara sjuk i Rom än någon annanstans i världen.

Trigoria-besöket bjöd på en primaveramatch mellan Roma och Nocerina. En match som totalt dominerades av de unga Romaspelarna. 4-0 skrevs slutresultatet till, i matchen där Nicolas Lopez gjorde en hattrick. Flertalet unga spelare visade upp sig och det ser rikigt bra ut i Romas ungdomsled.

Matchen mot Lazio finns det inte mycket att säga om. Eller jo. det gör det. En hel del också. Aldrig någonsin har jag upplevt en sådan känsla, en sådan stämning eller en sådan passion som på Derby della Capitale. Det är först nu jag förstår begreppet Ultras. Det är nu jag förstår hur folk går på matcher, struntar i att titta på matchen och fokuserar istället på att sjunga, vaja med flaggor och satsa allt för att skapa en underbar stämning.

Att få uppleva en sådan stämning, i en sådan match, i en sådan stad gör att resultatet spelar så liten roll. Förlusten spelade verkligen ingen roll. Jag är fortfarande, om inte mer, kär i mitt Roma. Jag älskar fortfarande detta lag, mer villkorslöst än förr. Varken feber, halsont eller förkylning kunde hindra mina känslor strömma fram när introlåten ”Roma, Roma, Roma” spelas på högtalarna, när Borini kvitterar med en man kort eller när Curva Sud sjunger fram Roma trots underläget.

Redan i den 6:e minuten får Roma målvakten Stekelenburg utvisad. En s.k. målchansutvisning. Återigen denna idiot regel som enbart förstör mer än den gynnar fotbollen. Återigen har det hänt och det är så synd att den idiotiska regeln ska få förstöra denna underbara tillställning. Någon jävla tomte måste få ut tummen ur röven och göra något åt saken. Jävla fotbollsmarodörer. Det finns ingen sund förklaring till varför regeln ska få vara kvar.

Klose alltså nedriven av Stekelenburg och således straff Lazio.
Byte: Lamela (med Messis egna skor) ut – Lobont in.
Hernanes gör inget fel från 11 meter och slår en väldigt bra straff.
1-0 Lazio – mörker.

Sedan blir det konstigt nog Roma för HELA slanten. Bollinnehav, skott, ramträffar, frisparkar, you name it. Därför blir det otroligt farligt när Borini kommer fri, med dras i tröjan och får en frispark väldigt nära straffområdet. Pjanic i muren, inlägg från Taddei som går förbi alla – trodde vi. Juan dyker upp som gubben i lådan och skjuter bollen i ribban som går ut till en fri Borini som slår in bollen. Att Biava står 2 meter inne i målet och nickar ut bollen, hindrar inte domaren att blåsa för mål.

CURVA SUD EXPLODERAR!

Den äldre herren brevid mig kramar om mig som om vi hade ett blodsband. Tanten bakom mig, som öste ordkvädelser hela matchen med en Marge Simpson-liknande röst hela matchen, fällde ett par tårar medan hon vrålar Fabios namn. De två haschrökande killarna hoppade som två 5 åringar i en hoppborg. Att jag kastade mig på dem, att vi hoppade i takt och att vi just då blev bästisar, var det inget som helst tvivel om.

1-1 i halvlek och Roma har varit närmare 2-1 än Lazio. Men när andra halvlek börjar känner man av direkt att Roma inte kommer att orka med att spela en man kort resten av matchen. När väl 2-1 målet kommer, känner man mer för att applådera Roma för att de stått ut så länge och spelat så bra som de gjort, än att vara besviken.

Där och just där insåg jag hur mycket Roma som fotbollslag betyder för mitt vekna hjärta. Lite som att se klipp på när byar bombas och barn blir dödade i famnen på deras gråtande föräldrar. Samma blödighet, samma ömkande kärlek pulserar för just detta Roma. En fiktiv kärlek, en orealistisk kärlek som inte går att ta på. En kärlek som bara är – utan att du har någon förklaring för det.

Jag håller andan, kramar min fru, blickar ut över fältet, ut mot Curva Nord som firar som om VM guldet vore bärgat. När jag blickar tillbaka mot Curva Sud igen, ser jag mina känslor i tusentals andra ansikten. Lika tydligt som texten på deras banderoller. Lika tydligt som den gulröda färgen på de vajande flaggorna som sakta stannar av – stillsamt. Innan jag pustar ut tittar jag ut mot planen igen och ser Totti lämna den med nedsänkt huvud. Det tog en evighet för mitt långa andetag att ta slut, lika lång evighet som det tog för Totti att lämna planen. Jag var Totti – just då.

Full kaos i norra delarna av arenan – öde i den södra. Innan De Rossi springer själv ut mot den vackra Curva Sud och applåderar. Flaggorna vajar på nytt, sånger tar nya stämmor och applåderna tar fart än en gång. Den sekunden tändes hoppet om framtiden igen. Jag släpper taget om min fru och börjar applådera i takt med resten av Curvan och skriker med full hals. ”DAJE DANELINO!!!! DAAJJEEE!!” 

Summa summarum: En underbar resa, som erbjöd mycket och mer därtill, kunde sluta med ett mer angenämt resultat – men det är mindre viktigt just nu.

Veckan senare stod Palermo på Stadio Renzo Barbera. 1-0 redan efter 2 minuter då Lamela läckert passade fram GLÖDHETE Borini som rundar målvakten och sätter bollen. Palermo pressar på mot slutet av matchen. Men en storspelande Lobont, superb Kjaer, fenomenal Borini och en imponerande Jose Angel, gjorde att Roma säkrade 3 poäng.

På måndags spelade Roma då den tredje matchen hemma mot Genoa. Återigen kommer 1-0 väldigt tidigt, redan efter 3 minuter då den pånyttfödde Osvaldo nätar. En underbar passning från Greco till Osvaldo som vänder bort backen och skjuter in bollen i målvaktens vänstra hörn. Klassiskt, rent, snyggt. Totti stod över matchen för att vara 100% till matchen mot Milan. Värt att nämna var också att Palacio hade ett skott i ribban. Dock var han offside, något som linjedomaren missade. Men eftersom den tog i ribban och ut, tog väl karman tag i situationen och matchen slutade med ytterligare 3 poäng för vårt kära Roma.

Nu är man 4 poäng ifrån Lazio och en Champions League plats. Lazio som förlorade borta mot ett hemmastarkt Catania. Napoli och Udinese kryssade och läget ser så mycket ljusare ut än för två veckor sedan. Då var man hela 10 poäng ifrån just Lazio.

Senaste nytt kring laget är att man skrivit ett 6-års avtal med, hör och häpna, Disney World. Roma ska alltså tillbringa vintersäsongs träningen på soliga Orlando, Flordia, på ett super komplex med namnet ”Wide World of Sports Complex” – en anläggning där Atlanta Braves (MLB), Tampa Bay Buccaneers (NFL) och Orlando Magic (NBA) frekvent besöker för träningsläger.

Nästa match väntar Milan på San Siro. En tuff uppgift, speciellt då Zlatan och Co är titelutmanare och serieledare. En ledning de antagligen inte släpper ifrån sig hur som helst. Jag lovar att komma med en rapport inför Milan matchen. Nu jävlar kör vi!

AVANTI LEGIONARI!
AVANTI LUPI!
AVANTI ROMA!
DAMMI TRE PUNTI!

Sist förlorade Roma mot Siena och en vinst mot Parma var närmast ett krav för att ha en chans på en CL-plats. En plats som skulle vara en dröm för oss romanisti. Dock går ledningen ut med målsättningen ”Vi tar varje match i sänder. Vi accepterar ett mellanår för vårt projekt”, vilket är helt okej i mina ögon. Det är många som tror på projektet. Fler än vad det var i början.

Matchen mot Parma var så ointressant och så dominerande att man aldrig riktigt blev taggad. Borini gör 1-0 efter ett 10-tal solklara målchanser. 21 åringen är just nu så glödhet att Gli Azzurri har kallat honom till, hör och häpna, A-LAGET! Alltså vilket kap! Fick aldrig chansen i Chelsea och gör succé i Italien. Matchen slutar 1-0 och Parma var aldrig ens nära. Man var aldrig orolig, snarare mer otålig på 2-0 målet som aldrig kom. Marquinho som debuterade, var ytterst nära att sätta 2:an, men missade ganska grovt, men gjorde ändå en klart godkänt insats.

Nu väntar istället Atalanta på bortaplan på söndag eftermiddag som en smärre uppladdning inför DERBY DELLA CAPITALE! På torsdag åker jag, 4 tjejer och ett 80-tal andra romanisti till Rom. Det sägs att skadeglädje är den sanna glädjen och vi kan väl knappast smyga med att man är extra glad för lillasystern Lazios resultat i helgen samt kaoset som råder kring Eddy ”Marlboro-mannen” Reya. 5-1 förlust mot Palermo och Eddy har lämnat in sin avskedsansökan som Lotito och Tare (Chi?) avslagit (WTF?!).

Hur kan man vilja ha kvar en tränare som inte vill vara kvar? Nåja.. Ju mer problem för dem. Desto bättre för oss. Förhoppningsvis blir kaoset sträcker sig till mitten av juni.

Ang. Fallet Tare (Chi?), så hade denne ”sportchef” gråtit ut i media om att Romas ”projekt” var ett misslyckande och att Roma fått mer medial uppmärksamhet trots detta misslyckande. När Tv-reportern i en intervju frågade Luis Enrique om vad han hade att säga om att Tare kritiserat projektet, svarade spanjoren. ”Chi?” (Vem? – som kan tolkas som ”vem fan är Tare?”) – En fin passning till bönderna i landet ”som tog fotbollen till sta’n – men även potatis, morötter och andra grönsaker”. Tack – nu behärskar vi fotbollen bättre än er och tack för grönsakerna.

 http://ahref=

Lite kort om Roma. Luis Enrique sades vara den hetaste kandidaten för att ta över Pep Guardiolas plats på Barcelonas bänk. Uppgifter kom upp att det fanns en klausul i Enriques kontrakt som gjorde det möjligt för Enrique att lämna Roma och gå till Barcelona om de ville ha honom. Dessa uppgifter dementerades av Herr Baldini och det ska vi nog vara ganska glada för. Främst för att ”projektet” inte ska dö innan den hunnit blomma ut.


FABIO BORINI, född 1991 – i A-landslaget Gli Azzurri, snart!


Mi manchi Danelino! – Bild: seriea.sportsblogg.se

Efter att Inter förlorat mot mardrömsmotståndaren Novara, hade Roma det ypperliga läget att gå om ”den giftiga snoken” från Milano. Bortamatch mot Siena och en välbärgad tre poängare skulle säkras inom 90 minuter. Jag var så säker på Roma vinst att 300 riksdaler sattes till det finfina oddset till 2,30.

690 kronor rikare och ytterligare tre poäng för mitt kära Roma och därmed passera Inter, skulle förutom innebandyn, förgylla min måndag. Men så händer det som inte får hända. Det som ingjuter en bitter smak av skam. Smaken som man har i munnen av att äta skämd frukt.

Hur? Gör så att du håller andan så länge du kan. Tills du blir röd. Tills du inte klarar mer. Tills du nästan får panik. ANDAS! Du flämtar och andas häftigt. Pulsen rusar upp i 300 och du känner hur hjärtat dunkar i hela kroppen. Efter någon minut känner du dig avslappnad. Lite yr. Tom. Orkeslös. Död men levande.

Så kändes gårdagens förlust mot Siena. Siena. Herre min gud, Siena. Ett lag som innan matchen låg på 17 (!) plats av 20 möjliga. Det ska ju inte få hända. Visserligen var de obesegrade i de senaste 3 hemma matcherna, men ändå. SIENA! Vi retade Lazio som förlorade mot ”Robur (Styrkan)” med hela 4-0, men nu får vi väl ändå ta på oss dumstruten. Även om det är en liten dumstrut, så är det en dumstrut. För Lazios prestation mot Siena var ju helt horribel, medan Romas förlust kom genom en tveksamt dömd straff. Men en förlust är en förlust och jag brukar (*host-host*) inte skylla på någon och därför tänker jag inte göra det denna gången heller.

Människan måste vara självkritisk ibland och igår var vi totalt håglösa och irriterande dåliga. Att Kjaer, än en gång, får agera syndabock är lite synd. Trots att han gång på gång gjort misstag, vill jag behålla honom, däremot inte låta honom spela så mycket. Det verkar inte vara aktuellt nu då Juan, av någon okänd anleding, utgick i halvtid till förmån för dansken. Att denne Simon Kjaer blir personen som snuddar Desto och orsakar straff är inte bara olyckligt utan också klumpigt väldigt oerfaret agerat. Vi såg samma agerande mot bl.a. Lazio och Milan. Simon är 22 år och ska nog enbart spela i situationer där Roma leder klart och där matchen i princip är avgjord. Då blir hans handlingar inte lika avgörande. Roma borde agerat under transferfönstret och handlat in en erfaren mittback för att ha fler alternativ än just Kjaer. När De Rossi (och Burdisso) inte spelar blir defensiven lidande och misstagen desto mer kostsamma.

Jag missade hela matchen till förmån för innebandylir (5 mål på pluskontot dedikeras Ilbra ”Simbilele” Sargezi), men jag kommer att titta på den i efterhand för en närmare studie. Bara för att för mig själv kunna poängtera bristerna. Det måste man göra. Dels för att rannsaka sig själv och dels för att förbättra sina brister. Inte för att jag kan påverka Roma eller Romas spel, men tänket att rannsaka sig själv är ett måste för alla människor och därför beskrivs detta som en viss terapi i ”skadehanteringen”. Det får oss helt enkelt att må bättre när vi vet vad felet är. Inget vi behöver dela med oss, utan något vi behåller inlåst i oss själva som ett vaccin mot alla dessa plågsamma förluster. Kalla det ursäkt, tröst eller vad ni vill. Det behövs.

Visst spelade Siena catenaccio fotboll, men det måste Roma ändå kunna tråckla sig igenom denna köttmur.
Men man ska inte gråta över spilld mjölk alldeles för länge, utan blicka framåt.

Blicka framåt – det gör man alltid i motgångar. Parma hemma nästa – med De Rossi tillbaka.

AVANTI LEGIONARI!
AVANTI LUPI!

AVANTI ROMA!
DAMMI TRE PUNTI!

 

Varje söndag innehåller alltid något. I vinst och förlust brukar den ”perfekta söndagen” komma så sällan som någon gång per år. I söndags kom min perfekta söndag. Lyssna på det här.

Juventus – Siena (0-0)
Fiorentina – Udinese (3-2)
Genoa – Lazio (3-2)
Roma – Inter (4-0)
Milan – Napoli (0-0) (Zlatan utvisad efter en örfil – Jag undrar vad folk hade sagt om det var Totti istället för Mr Z) 

Alla lagen före Roma tappade/förlorade poäng. Förutom det att Roma vinner, så gör man den genom att fullständigt spela ut självaste Inter. Det ska sägas att Inter hade en hel del skadade, en dålig form och en jobbig resa i benen. Men det skiter jag i fullständigt. 4-0 mot kaxiga Inter vill man skylta med oavsett hur illa tilltufsad den ”giftiga svartblåa snoken” är.

Juan fortsätter på den inslagna vägen, nämligen att göra mål. Brassen nickar in 1-0 i tionde minuten och skapar ett lugn i laget. Strax innan halvlekspausen gör den superhete Fabio Borini. Den hete 19-åringen skulle bli ännu hetare. 2:a halvlek hann knappt börja innan Borini genomför en perfekt löpning och hamnar ensam mot Julio Ceasar. Lucio försöker hoppa på honom på något märkligt sätt, men unge Fabio håller undan och 3-0 är ett faktum. Slutsiffrorna skrivs till 4-0 efter att Bojan (Thank God) plockar ner en höjdboll, dribblar och trixar sig till en liten yta. Skottet går i bortre hörnet och segern blir en slakt istället. 

Kul för dagen var att 18-åriga Pisictella fick debutera. Målgivande passning till Bojans mål och en klart godkänd insats för den unge Giammario.

Min söndag blir, hör o häpna bättre efter skalpen mot Inter. Direkt efter matchen säger Baldini inför kamerorna följande tre ord: De Rossi – rinnova – contratto vilka betyder De Rossi – förnya – kontrakt. Herregud va skönt. ÄNTLIGEN!

Första tanken är att man kommit överens med utköpsklausulen på 10 miljoner euro. Men istället chockas allt och alla genom att presentera förlängningen på följande sätt. 

Danielino förlänger i 5 år (2017) och kostar Roma 10 miljoner euro brutto per år. En nettolön på ca 6,5 miljoner euro vilket gör honom till den bäst betalda italienska spelaren. Nej! Zlatan räknas fortfarande inte som italienare utan som svensk medborgare. Men det mest häpnadsväckande är ju ändå att (trumvirvel) INGEN utköpsklausul finns på kontraktet. Alltså inga 8, 10 eller 12 miljoner som Roma måste acceptera. Fyfaaaan va härligt! Inga fuffens, inga konstigheter, no strings attached. Det låter nästan FÖR bra för att vara sant. Underbart jobbat Baldini, Sabatini och resterande personer i administrationen. Man uppskattar sina egna spelare som visar lojalitet och får det bästa kontraktet en italienare kan få. Fyfan va rätt. Både Batan och De Rossi förlänger. Det är ju nästan så man undrar om någon läste min blogg.

Daniele nekade förutom Moneychester Shitty & P$G även den otroligt lömska ryssklubben som vill värva allt och alla; Anzhi Machkalkalakakalaka..


Daniele ”Captiano Futuro” De Rossi – Ti amo! Daje Danielino!!

Mister L. Enrique höjs otroligt mycket efter denna helg. Inte bara efter den underbara uppvisningen mot Inter utan också efter De Rossis uttalande. ”Luis Enrique var fundamental. Han tände hoppet inom mig som alla spelare behöver. Han är den bästa tränare jag någonsin haft. Vi har samma tankar kring allting.”

Ikväll möter Roma Catania i en match som spelas i 25 minuter. Matchen som avbröts ska återupptas och det innebär att Roma har 25 minuter på sig att vinna. Det kommer bli tufft, men någonstans tror jag Roma tar det här ikväll. CSports bjuder på matchen, vilket är uppskattat. Bänka er framför laptopen kl. 20:00. Skit i Uppdrag Granskning, Österlenska trädgårdar, Efterlyft, Sveriges Mästerkock, Tunnelbanan, Chuck, 112 – på liv o död, The mentalist, Husjägarna, Naked Science, Travet, *host-host-barcelonavalencia-host-host*,  m.m och knappa in Catania – Roma i 25 min.

AVANTI LEGIONARI!
AVANTI LUPI!
AVANTI ROMA!
DAMMI TRE PUNTI!

Romas spel följer verkligen vädret. De skönt vårvärmande resultaten i december och januari månad har växlat om till hårda iskalla prestationer de senaste veckorna. Det härligt bländande spelet blandat med målfyrverkeri har stelnat och frusit fast i.o.m. det iskalla vädret.

Burdissos saknad är stor och att både Osvaldo och De Rossi är skadade, gör Roma otroligt lidande. De Rossis defensiva spel inger lugn och förtroende. Osvaldos målfarlighet gör att matcher kan vinnas. Med de två aktörerna borta gör att Roma spelar stressat och utan förtroende samtidigt som inga poäng tas. Det är illa!

 

Först blev Roma utslagna ur italienska cupen av fängelselaget Juventus. Men en big-up till Bianconeri då de verkligen förtjänade vinsten även om 3-0 inte speglar matchen. Roma ägde mycket boll och hade ett bra spel, men utan Osvaldo därframme var det svårt att få till målen. Totti togs ut ur matchen och Lamela blev ofta själv. Nu är det bara ligan som gäller för Roma och en CL-plats bör ju vara målet.

 

Sedermera blev det ett poängtapp hemma mot Bologna på ett soligt Stadio Olimpico. Visst borde Roma vinna och förtjänade mer än en enstaka poäng. 64-34 i bollinnehav och ett frenetiskt spel mot ett mål, gav ändå ett poäng till Bologna. Detta visar att Roma gång på gång har jätteproblem i det defensiva spelet när De Rossi saknas. Att Burdisso inte är tillgänglig gör saken inte bättre. Målet gjordes av Miralem Pjanic genom en fenomenalt snygg frispark. Detta är en kille som verkligen kan det där med frisparkar.

 

Sist ut spelade Cagliari ut Roma med hela 4-2. Nu var det ju inte så att Roma ”just laid down and took it”. Men det blev inte mycket till spel för Romas del. Brassen Ribeiro har gjort 2 mål på 14 matcher hittills för Cagliari, DUBBLAR sin målproduktion för laget från Sardinen. Att en viss Herr Albin Ekdahl punkterar matchen var mer hjärtskärande än roligt. Problemet och skulden läggs på hela laget enl. kapten Totti och Mister. Något som jag kan hålla med om då defensiven var under all kritik och offensiven likt de senaste matcherna, helt obefintlig. Borini gjorde mål igen vilket var kul, men hur fan han missar en solklar kvitteringschans, fattar jag fortfarande inte. Juan nätade in 1-1 på sin födelsedag – kul men inte mer då vi förlorade matchen. Bojan byttes in och återigen uträttade den lille spanjoren INTE ETT JÄVLA SKIT! Spelet Roma spelade var så krampaktigt att jag kved i soffan, bytte plats och kved lite mer i sängen istället. Att man släpper in 4 mål mot Cagliari är helt oförståeligt oavsett trupp status, startuppställning, spelformation eller spelare. Det ska helt enkelt inte förekomma. Jag har skyddat Kjaer rätt så ofta denna säsong och vill fortfarande behålla honom då jag ser så mycket Mexes i honom att det gör ont. När Mexes kom till Roma, som 21-åring, första säsongen, var han helt katastrofal precis unge Simons öde. Men att han utvecklades till att bli seriens bästa försvarare några år senare gör att jag har tålamod med dansken. Däremot han ska fan inte starta så mycket mer i år. Samtliga mål föranleddes av just misstag från 22-åringen. Visst är mycket av det jag skriver, skrivet i affekt, men herregud vad pinsamt dåligt det var igår. SKÄRPNING GUBBAR!

Så till senaste nytt!

De Rossi inte skrivit på – än! Att han inte gick till någon klubb under transferfönstret gör att kontraktskrivningen blir mer aktuell. Dock finns en oenighet kring utköpsklausulen. Danelino vill ha den till fjuttiga 8 miljoner euro och Roma vill ha den upp till, hör och häpna, hela 12 miljoner euro. Småpotatis om du frågar mig. Men ge killen vad han vill ha och få det överstökat. Sticker han så spelar de där 4 miljonerna inte så värst mycket. Inte när man värvar skitspelare för 10-tals miljoner.

Mr 211 eller rättare sagt Francesco Totti har gjort 211 mål för Roma, gick om den kände svensken Gunnar Nordahl och besteg tronen som den spelare som gjort flest mål i Serie A för en och samma klubb genom tiderna. Det finns bara EN kapten – han heter Francesco Totti!

Till Silly Season där Roma inte värvat en backup för Burdisso, ingen högerback och därav ingenting av vikt.

När Burdisso väl skadade sig skrev jag om tänkbara ersättare. En position som de goda direktörerna sa att de skulle fylla. Men istället har det varit helt tyst kring nyförvärven som man förväntade sig.

Man tar in 25-åriga Marquinho från Fluminense på lån och har därmed inga platser kvar för utomeuropeiska spelare. Marquinho är en ganska okänd spelare som huserar offensivt på mittfältet. En ganska dålig rekrytering, speciellt när man gör sig av med en otroligt duktig mittfältare i Pizarro. Näee.. Där fattar jag inte någonting. 

Sedan köper Roma en ung herre vid namn Ferrante. Född -95 från Piacenza för 450.000 euro. Enl. rapporterna är detta en ny ”Bobo Vieri” – en spelare som burit fler klubbtröjor än jag ägt kalsonger. 

Pek försvinner som sagt till Manche$t€r City. Något av ett minus, men oundvikligt då Pizarro hamnade på kant med Enrique på slutet. Övergången rör sig om ett lån, helt gratis utan någon köpoption. På plussidan hade Pek en någorlunda hög lön som nu Roma blir av med.

Barusso till Nocerina – WTF? Var han ens kvar i truppen?

Romasonen Sini avbryter lånet hos Bari och spelar klar säsongen med Livorno.

Caprari förlänger till 2017 och går samtidigt till Pescara på lån med köpoption på 2,4 milj. euro.

Summa summarum: Inget nytt kontrakt med De Rossi. Pizarro ut. Caprari lånas ut med en köpoption på ynkliga 2,4 miljoner euro. Och in med Marqiunho och en ”Bobo” Ferrante. Samtidigt som man inte hämtar hem Sini – utan lånar honom vidare. ILLA!

Romas mercato får bedrövande 0 romerska vargar av 5 möjliga.

Slutligen är lördagens hemmamatchen mot Inter uppskjuten till söndag kl 15:00!!

Vad hände sedan Bologna?

Oj.. Jag ser nu att det varit ett tag sen jag skrev något om Roma. Givetvis hör väl den lite väl långa ”krönikan” i viss mån om De Rossi och hans vara eller icke vara, men min frånvaro lyser p.g.a. en bekants bortgång. Må du vila i frid ammo Fehmi.

Efter matchen i Bologna har Roma fått sig ett rejält lyft. Man har fått in flytet och spelet ser stundtals bedårande vackert ut. Luften under vingarna har skapat större gemenskap och bättre sammanhållning inom laget. Spelarna hyllar varandra. Alla säger att det inte är tänkbart att De Rossi ska lämna. Man känner av kärleken. Men jag är fortfarande lite osäker på Luis Enrique. Han må vara helt ok tränare för Roma nu och kan ge Roma en Champions League plats max i sin höjd. Men jag drömmer fortfarande efter en scudetto och en CL-semi och för det behövs en supertränare á la Cappello. Jag drömmer om Carlo Ancelotti. Men vi får vänta ett tag till.

Det gamla året sparkades ut med en solklar seger mot Bologna och det nya året sparkades in med dunder och brak hemma mot Chievo. Dessvärre började året inte så roligt för det stekhete Osvaldo som ådrog sig en sträckning i baklåret och blir borta ett par månader, något som kom ganska olägligt då Borriello lånades ut till Juventus dagen innan. Men till årets första match och 2-0  på Olimpico efter att IL CAPITANO gjorde mål 208 och 209 i karriären för Roma. Ingen fotbollspelare i Italien har gjort fler mål än honom för en och samma klubb. Det är stort, större och störst på en och samma gång. I mina ögon finns ingen fotbollsspelare som kan mäta sig med Totti. Nu pratar vi inte om skicklighet i överstegsfinter, antalet gjorda mål i La Liga (där man antagligen kan göra hur många som helst), lön eller antalet sålda tröjor. Vi pratar om ALLT. Om lojalitet, kärlek och professionalism. Tottis passningsspel är bland de bästa i världen. Hans skott är bland de bästa i världen. Hans målproduktion i en så hög liga är bland de bästa i världen. Hans blick för spelet är bland de bästa i världen och han har ALLTID varit trogen Roma. Inte spelat en enda minut i en annan tröja. Snabbhet och styrka är kanske inte hans starkaste sidor – men hur många 34 åring har det? Att han håller och avgör (visserligen genom 2 exceptionellt bra slagna straffar) på egen hand, gör att man alltid kan räkna med ER PUPONE!

Totti alltså två gånger om från 11 meter mot Chievo, i en match där man kunde fått ett par straffar till. Men domaren håller Chievo i matchen genom att göra en mindre bra insats.

Att Totti skulle vara dominerande visades även i cupmatchen som spelades mitt i veckan mot Fiorentina. Hans passningsspel var enanstående och hans kämpavilja gör att Roma tar sig vidare. Första halvlek var dock en enda lång pina. Jovetic och unge Ljajic gjorde allt man kunde göra med sina motståndare förutom mål. Jovetic var så dominant mot Viviani att den senare byttes ut mot den erfarne Perrotta som gjorde sitt och tog ut superserben ur matchen. Detta ledde till mer bollinnehav och en superinsats av Erik Lamela. 1-0 kommer efter att Totti i hockeytermer forecheckat fram bollen till Lamela som enkelt placerar in bollen. 2-0 kommer efter att Borini, som är tillbaka efter skada, snor bollen och spelar in Totti som passar bollen i boxen mot Lamela som störtar fram och sätter skiten i mål. Borini fastställer 3-0 efter ännu en brytning – ett mål som Totti blev halv irriterad över då han står helt sop-ren i ett bättre läge. Men, men, vi är vidare och möter nu Juventus borta den 24 januari.

Vidare möter man Catania i en polomatch. Catania tar ledningen av förre Milan & Juvebacken Legrotagglie för att sedan se De Rossi nicka in en kvittering strax därpå. 2:a halvlek borde inte sättas igång, då det troligen fanns mer vatten på plan, än det finns vatten i hela Afrika. Spelarna kunde sätta på sig badmössan och simma ut. Men en envis domare lät ”spelet” fortgå i hela 20(!) minuter, innan man avbröt vilket va lite turligt för Roma då Catania antagligen är mer vana vid vattenpolo och således också farligare. Man återupptar den någon gång i början av februari.

Så till senaste nytt.
Luis Enrique har erbjudits nytt kontrakt. Baldini menar att man är väldigt nöjd med hur L.E. leder laget och att svackan som fanns i början av säsongen, bara var något tillfälligt. Roma är överraskande nog, obesegrade sedan 4 december. Jag tror på lösningen fram till det att Ancelotti vill ta över. Men till dess – och vi vinner – Why not?

De Rossi har inte skrivit på, men Totti har hintat om att ”De Rossi aldrig kommer att lämna” och vissa ”nära vänner” har sagt att kontraktet redan är påskrivet sen en vecka tillbaka, men att man då spelar ett spel av något slag. Jag tror inte på ett skit förrän det presenteras av klubben.

Totti har fått ytterligare en utmärkelse. En hedersutmärkelse för sina prestationer inom italiensk fotboll, där han stått som kapten för Roma så lång tid. Lojalitet och förebild var andra ord som förekom i motiveringen. Hans hittills 209 mål betraktas som en bragd då han är den 5:e bästa målgöraren i Serie A’s historia – 7 mål från 3:dje plats.

Mina föräldrar uppfostrade mig att ALDRIG hata. Ordet hata och ljuga har alltid varit ett big no, no i vår familj. Oavsett vad som hänt, vilka som gjort vad, så har vi/jag aldrig hatat. Möjligtvis tyckt mindre om eller inte alls, men aldrig hata. Hata är ett så starkt ord och används idag tyvärr i för stort omfång.

Idag ser vi fanatism byggt på hat mot det motsatta – istället för kärlek för det egna. Det är hatet som gör att man springer in på plan och slår till en spelare. Det är hatet som gör att man kastar in smällare och förstör förr tusentals andra. Det är hatet som gör att man pekar finger och svär. Visst har jag också pekat finger och svurit. Jag lät hatet och illviljan i mig ta över min kärlek. När man väl inser detta, ångrar man sig djupt – iallafall jag.

Vi har många gånger sett spelare lämna klubben. Spelare som gjort ett djupt intryck och som på senare tid av olika anledningar lämnat. Värst av allt är när en spelare lämnar för en rival. En ”mer motståndare” än andra. En motståndare som du gång på gång spelar om prestige, ära och vem som är bäst. Det finns inget värre för en supporter att se sin spelare spela för ärkerivalen. Speciellt om det är en bra spelare. Ännu värre om han är fostrad i klubben. Många gånger har vi sett det ske.

Luis Figo – Barcelona till Real Madrid
Sol Campbell – Tottenham till Arsenal som bosman
Luis Enrique – Real Madrid till Barcelona
Michael Laudrup – Barcelona till Real Madrid
Roberto Baggio – Fiorentina till Juventus och sedermera Milan
William Gallas – Chelsea till Arsenal och sedermera Tottenham
Lee Clark – Newcastle till Sunderland
Ashley Cole – Arsenal till Chelsea
Carlos Tevez – Manchester Utd till Manchester City
Andy Carroll – Newcastle till Liverpool
Fernando Torres – Liverpool till Chelsea
Phillippe Mexes – Roma till Milan
Alberto Aquilani – Roma till Juventus (via Liverpool) och sedermera Milan

För supportrarna är sådana övergångar helt oacceptabla. En kontroversiell övergång kan skapa väldigt stor hysteri och t.o.m. leda till kalabalik. Baggios övergång från Fiorentina ledde till ett fullskaligt upplopp i Florens där ca 50 personer skadades. Så stor var Roberto Baggio. Att han skulle till just rivalen Juventus var, kort och gott, inte så värst uppskattat. Men Florensborna lever vidare och så även Roberto Baggio.

Nu är det två fall som är aktuella för mig. Dels Daniele De Rossis kontraktsförlängning och dels Stefan Batans vara eller icke vara.

För er som inte känner Daniele De Rossi eller Stefan Batan, så kan vi enkelt kalla dessa herrar till varandras lika. Båda två figurerar som kaptener. Båda två är fostrade i sina egna klubbar och gjort succé i den samma. Båda två är ledargestalter och förebilder för de yngre i truppen. Båda två är otroliga vinnarskallar. Båda två fortsätter springa, när vi andra hostar blod och ligger likbleka på gräsmattan. Båda två lider som mest i motgångar och gläder sig allra mest i de så sällsynta framgångarna. Båda två är den spelare som snabbast är framme bland fansen, sjungandes, dansandes och firandes vid en triumf. Båda två har stått bland supporterklacken och hejat laget i sitt hjärta, för att sedan stolt representera den samma i olika pojk-, junior- och så småningom A-lag. Båda två kunde sedan länge välja sin egen väg, lämna sina hem, sina nära och kära och bege sig ut till andra klubbar. Men någonting har gjort att de stannat kvar. Och just det måste vi lära oss att uppskatta. Även om det tar slut. Att vara tacksam för det som varit. Att värdesätta de prestationer som vi tillsammans med dem gladdes åt så många gånger utan att vara varken bitter eller hatisk. Visst lämnade Mexes som bosman till vidriga Milan. Visst kan De Rossi lämna för Manchester City eller Real Madrid och det gratis i sommar. Visst lämnar Stefan Batan Assyriska nu. Kanske för superrivalen Syrianska. Kanske för något annat lag, vilket verkar vara mindre intressant. För det Assyriskasupportrarna verkligen inte bryr sig om, det är vad som händer Stefan. Bara han inte går till Syrianska. Man borde istället tänka tvärtom. Bara han stannar här. Vad som helst bara han stannar. Samma sak gäller Kennedy Bakircioglü, Nahir Besara, Narsai Shaba, David Durmaz, Andreas Haddad och självaste Daniele De Rossi, Alberto Aquilani och Alessio Cerci.
Något som man ska ta in i ekvationen är att dessa spelare ville vidare av olika grunder. Tjäna mer pengar, vinna titlar, få mer speltid, spela i en högre nivå eller att få möjligheten att få spela med världsstjärnor, kan vara några faktorer. Men borde inte klubben försöka att göra allt i sin makt för att inte se till att de inte lockas av annat. Visst är det svårt. Varken Assyriska eller Roma kan locka med titlar, världsstjärnor eller astronomiska löner. Därför anser jag att man ska ta hand om dem istället. Likt en far tar hand om sina barn.
Jag har läst på forum om intoleransen av att spelare lämnar och söker sig efter andra utmaningar. Om hur otacksamma ”sönerna” är gentemot ”fadern”. Hur man spottar sin far i ansiktet och inte visar respekt. Men jag tror inte dessa personer är varken fäder eller humana. Att döma dessa personer så hårt utan belägg, vetskap eller bakgrundsinformation är helt oförståeligt. Jag vet inte vad som ligger bakom att De Rossi inte nöjer sig med 5 miljoner euro i Roma. Det kan ligga annat bakom, saker som du och jag inte vet. Jag vet heller inte varför Batan inte vill fortsätta i Assyriska. Men oavsett vad, så hatar jag inte, utan älskar mitt eget först.

Min son kommer alltid att vara prioriterad för mig. Jag kommer alltid att hjälpa min egen son, innan jag hjälper någon annans. Jag kommer alltid att ge till mitt barn innan jag ge till någon annans. Jag kommer alltid att erbjuda min son, det andra kan locka honom med. Jag kommer alltid att vägleda min son, istället för att låta någon annan göra det. Samma sak borde gälla för mina kära klubbar.

Min husgud Francesco Totti, har (än så länge) stannat i Roma sedan den dagen han debuterade i den gulröda dressen mot Brescia 1992 som 16 åring. Han har alltid haft en ömsesidig kärlek till klubben. Han har blivit behandlad som en Gud, fått vara med och bestämma, fått sätta sina krav, fått ut jävligt bra lön (i förhållande till Romas ekonomi) och alltid blivit satt i centrum. Mot det har han också presterat. Utmärkelserna har avlöst varandra och Totti är ett namn som aldrig kommer att dö. Tillsammans med De Rossi, Okaka, Greco, Viviani, Caprari, utgör han idag kärnan för vad som kallas ROMANITÁ – romare. Roma är en av få klubblag som alltid släppt fram sina ungtuppar och gett dem chansen på en hög nivå. Anledningen är just att man värnade om la romanitá. Något som nu verkar avtagit i.o.m. det amerikanska ägarskapet och 11 nya spelare införskaffades. Varför kan vi inte behandla alla ”våra egna” spelare på samma sätt som Roma behandlade Totti?

Jag står fast vid att om De Rossi vill ha 8 miljoner. Ge honom 8 miljoner och skär ner på annat håll. Kan du få Batan att stanna i Assyriska för 10000 kr mer i lön. Ge honom 10000 kr mer i lön och skär ner på annat.
Nu låter jag jävligt blåögd, naiv och otroligt jävla dum i huvudet. Men faktum är att:
KAN JAG INTE, HAR JAG INTE RÅD, FINNS DET INTE MÖJLIGHET ATT ERBJUDA DET MIN SON EFTERSÖKER, KLAGA INTE PÅ ATT HAN DÅ SÖKER SIG TILL ANDRA!

Har inte Roma varken råd eller viljan att prioritera De Rossis lön på 8 miljoner euro, bli då fan inte förbannad och börja hata honom för att han lämnar.
Har inte Assyriska råd eller inte anser att Batan är värd pengarna, bli då fan inte förbannad och börja hata honom för att han lämnar.
Kan inte Roma lova De Rossi en scudetto och en Champions League semifinal, bli då fan inte förbannad och börja hata honom för att han lämnar.
Kan inte Assyriska erbjuda Batan allsvenskt spel eller en svensk cup final, bli då fan inte förbannad och börja hata honom för att han lämnar.

Jag bryr mig inte om Stefan Batan går gratis till Syrianska, Örebro, Norrköping eller självaste Inter. Han är inte kvar i Assyriska – Det är en synd.

Jag bryr mig inte om Roma inte får en cent för Daniele De Rossi när han spelar med Cristiano Ronaldo, David Silva eller vinner Champions League med Messi. Han är inte kvar i Roma – Det är en synd.

Det är en synd – på samma sätt som det är en synd att så många ungdomar som älskar klubben så mycket – aldrig får chansen. Och dom som får chansen – aldrig blir uppskattade.

Mina slutord är:
Hata ALDRIG – ÄLSKA alltid. Det är endast så vi förblir människor!

INGA KRAV!
INGA FÖRHOPPNINGAR!
BARA KÄRLEK!
TIHE ASSYRISKA E FORZA ROMA!

OBS! Denna artikel handlar inte om varken Stefan Batan som person eller som spelare. Utan om tänket kring våra egna produkter och vad vi är villiga att göra för dem.