Archives for posts with tag: De Rossi


”Antonio är död för den här tröjan – Hedra den!” * Se kuriosa – Tack! Erik C.

Vi börjar med att gratulera Primavera laget till cupsegern igår kväll. Man vann borta mot Juventus med 2-1 och igår slutade matchen på ett halvfullt Olimpico 0-0. Förra året vann Romas juniorer primaveraligan och iår är alltså cupen säkrad.

FORZA GIALLOROSSI!

Milan på tur härnäst. Många Milan fans där ute i vårt av långa land. Den exponentiella ökningen av Milansupportrar tillskrivs en och enbart en person, nämligen Gunnar Nordahl. Näe skojjar bara.. Självklart pratar vi om Zlatan Ibrahimovic.

Nu kommer många milanisti hoppa på mig och spotta på mig som om jag vore den äcklige danske Christian Poulsen samtidigt som de hävdar att Milan var laget man skulle hålla på INNAN Zlatan kom till klubben…

Eeeee… Nej! Verkligen inte.. För innan Zlatan och Robinho dök upp i klubben, slogs man mot en motståndare. Sig själva. Genomsnittsålder på truppen var väldigt hög och de titelmätta spelarna hade efter Calciopoli, svårt att hitta motivation. Dessutom var lokalkonkurrenten så pass dominat i ligan och ute i Europa, att det är bara dumt att förneka – objektivt sett.

Sedan vet jag att flertalet Milansupportrar funnits där innan Zlatan ens började spela fotboll. Men de kan inte förneka att intresset kring Milan baseras endast på Zlatan. Att Aftonbladet har sin dagliga Zlatan rubrik, ger er en miniorgasm. Att Wegerup konstant bloggar och kan knyta ALLTING i världen till Zlatan, ger er små hjärtflimmer av kåthet. Det måste ni erkänna. Det måste ni helt enkelt skriva under på. Det är inget fel i det. Absolut inte. Det är bara dumt att förneka grejen. Lika dumt som att förneka tyngdlagen. Jag hade nog också torr-runkat till Aftonbladet om det fanns spaltmeter långa artiklar på hur Roma ska forma anfallet med Totti på topp, vem som sagt vad till De Rossi eller hur Osvaldo knäade en servitör i pungen efter att ha blivit serverad dåligt tillagad lasagne.


”All publicitet är bra publicitet heter det va?”

Nu är det faktiskt så att Milan är favoriten inför helgens sammandrabbning. Man är klar serieledare och vann det senaste mötet på Olimpico efter 2 nickmål av Mr. Ibrahimovic. Jag har inte så värst mycket övers för klubbnomaden Zlatan. På samma sätt som jag har svårt att smälta Cristiano Ronaldo. Jag vet inte varför, men känslan finns där och jag kan inte hjälpa det. Jag erkänner att Zlatan är Serie A’s i särklass bästa anfallare just nu. Han kan på egen hand vinna en Scudetto. Det bevisar han också genom att hittills spotta in 20 mål. Jag erkänner att han är lika dominant i Serie A nu, som han var i Inter. På samma sätt som jag erkänner att Cristiano är en av världens bästa anfallare just nu.  Men samma spelare som Milan hyllar idag, var den spelare som Milan hatade för 3 år sen. Nidramsor har bytts ut mot hyllningssånger, ”Zigenare” har bytts ut mot ”Ibra-kada-bra” och det äcklar mig på något sätt. Det har påverkat mina känslor gentemot Zlatan. Jag skulle aldrig kunna hylla Klose, om han mot förmodan, skulle dominera Serie A i Roma, på samma sätt som jag hyllar Totti & De Rossi. Mitt tycke för Zlatan grundar inte i hans färdigheter, utan mer hans karriärsteg i livet och attityden han framför i media. Bilden av Zlatan i media är en kvinnohatande mansgris och tillika egotrippat asshole som ständigt söker konflikt. Jag delar inte alltid den uppfattningen, men den bilden är uppmålad och det är svårt att kasta på nya penseldrag med andra färger. Jag hörde nyligen att han privat, är en helt fantastiskt skön kille som skämtar, stojar och är en kärleksfull familjefar. Men de spelar mindre roll när han, på egen hand, målar upp en bild av sig själv som vi andra bygger vår uppfattning på.

 
”It’s easy to forget the past!”

Zlatans kontrast hittar vi i Roma. Totti. Denna fotbollsgud som vandrar på fotbollsplanerna i Romatröjan lika självklart som jorden snurrar runt solen. Totti som alltid satt klubben först och karriären sen. Han hade kunnat gå till Real Madrid, Barcelona och även Milan en gång i tiden. Men valde i stället att själv ta kungakronan och satte den likt Napoleon på huvudet. Hans namn är inskrivet i Roms historia såsom Julius Caesar och många andra kejsare med honom. De Rossi kan även han få en sitt namn inpräntat i denna magiska historia. De Rossi, en av världens bästa defensiva mittfältare, en grovjobbare, krigare och en sann kämpe. Fyfan va han är bra!

 

Till lördagens möte. Kl. 18.00 på lördag, spelar Milan och Roma på Guiseppe Meazza-stadion (f.d. Interspelare). Milan har ett skadefyllt lag med bl.a. Boateng (osäker), Inzaghi, Strasser, Flamini, Cassano, Abate, Nesta, Antonini, Robinho, Pato. Jag har inte gjort en djup dykning, men efter att ha hittat en preliminär startelva på nätet, utgår jag ifrån att dessa inte spelar p.g.a. div. skador/vila. Dessutom utgick Zlatan i cupmötet mot Juventus med ryggproblem. Vill man spela och chansa med Zlatan? Är det smart att chansa när man möter Barcelona några dagar senare. Well, i vilket fall som helst har Allegri och Milanfansen lite huvudbry och prioriteringar att ta itu med – trots att man är serieledare. Men misströsta er inte Milanisti. Ni vinner ligan iallafall. Ni har ju äcklet Berlusconi & Galliani.

Roma får tillbaka fotbollsguden, kungen och tillika kaptenen Francesco Totti. Dessutom är Pjanic tillbaka vilket är oerhört glada nyheter. Anledningen till att vi ”bara” vunnit med 1-0 de senaste matcherna, är just för att vi förlorat kampen i mittfältet. Därför är det skönt att ha tillbaka denne spelskicklige bosniern som har ett öga för spelet och ett skott att frukta. 

Oavsett vad, tror jag att Roma, som underdogs, har chans att knipa en poäng och t.o.m. chans att skrällråna Milan på alla tre. En tuff och jämn match, där båda lagen vill vinna och fokus avgör matchen. Luis Enrique kräver en ”perfekt utförd match” för att vinna, vilket jag håller med om. På förhand är jag nöjd med en poäng. 

Milans preliminära laguppställning:
Abbiati (Fascista)
Bonera – Mexes (Mercenario) – Thiago Silva – Mesbah
Aquilani (Mercenario) – Van Bommel – Nocerino
Emanuelsson
Ibrahimovic – El Shaarawy

Romas preliminära laguppställning:
Stekelenburg
Taddei – Kjaer – Heinze – J. Angel
Gago – De Rossi – Pjanic
Borini – Totti – Osvaldo

AVANTI LEGIONARI!
AVANTI LUPI!
AVANTI ROMA!
DAMMI TRE PUNTI!

*) Kuriosa: (Källa: http://www.svenskafans.com/italien/305234.aspx)
Den fjärde juni 1989 spelade Roma borta mot Milan. Antonio De Falchi tog tåget med tre vänner och ca fyrtio andra romanisti. Istället för att hänga med de fyrtio andra romanisti bestämde sig de fyra kompisarna för att ta sig till San Siro på egen hand och köpa biljetter till matchen. Då de endast var fyra stycken gömde dem såklart sina gulröda accessoarer. Plötsligt sprang gruppen på en person som undra vad klockan var och om de hade en cigarett över. Den romerska dialekten skulle visa sig vara ödesdiger för Antonio och hans vänner. Snart anslöt ca trettio stycken milanisti till ”händelsernas centrum” och överföll kvartetten. De fyra romarna försökte givetvis fly, tre lyckades, Antonio inte. Efter ca en halv minuts tortyr av sparkar och slag på en liggande Antonio ger sig misshandlarna, då poliser är på väg till platsen. Polis och ambulans gör vad de kan för att rädda Antonio, men när han anländer San Carlos sjukhus i Milano är han redan död. Polisen lyckas gripa tre stycken för dådet bl.a. en tjugonioårig ultrà(?) från ”Gruppo Brasato”. Tre dagar efter Antonios död hölls begravningen (betalad av AS Roma) i San Giovanni Leonardis kyrka i Torre Maura. Utanför samlades ca tio tusen för att hedra Antonio. På begravningen befann sig bland andra Dino Viola, Giannini och hela AS Roma Giovanissimi.

DON’T HATE YOUR ENEMY – LOVE YOURSELF!


Mi manchi Danelino! – Bild: seriea.sportsblogg.se

Efter att Inter förlorat mot mardrömsmotståndaren Novara, hade Roma det ypperliga läget att gå om ”den giftiga snoken” från Milano. Bortamatch mot Siena och en välbärgad tre poängare skulle säkras inom 90 minuter. Jag var så säker på Roma vinst att 300 riksdaler sattes till det finfina oddset till 2,30.

690 kronor rikare och ytterligare tre poäng för mitt kära Roma och därmed passera Inter, skulle förutom innebandyn, förgylla min måndag. Men så händer det som inte får hända. Det som ingjuter en bitter smak av skam. Smaken som man har i munnen av att äta skämd frukt.

Hur? Gör så att du håller andan så länge du kan. Tills du blir röd. Tills du inte klarar mer. Tills du nästan får panik. ANDAS! Du flämtar och andas häftigt. Pulsen rusar upp i 300 och du känner hur hjärtat dunkar i hela kroppen. Efter någon minut känner du dig avslappnad. Lite yr. Tom. Orkeslös. Död men levande.

Så kändes gårdagens förlust mot Siena. Siena. Herre min gud, Siena. Ett lag som innan matchen låg på 17 (!) plats av 20 möjliga. Det ska ju inte få hända. Visserligen var de obesegrade i de senaste 3 hemma matcherna, men ändå. SIENA! Vi retade Lazio som förlorade mot ”Robur (Styrkan)” med hela 4-0, men nu får vi väl ändå ta på oss dumstruten. Även om det är en liten dumstrut, så är det en dumstrut. För Lazios prestation mot Siena var ju helt horribel, medan Romas förlust kom genom en tveksamt dömd straff. Men en förlust är en förlust och jag brukar (*host-host*) inte skylla på någon och därför tänker jag inte göra det denna gången heller.

Människan måste vara självkritisk ibland och igår var vi totalt håglösa och irriterande dåliga. Att Kjaer, än en gång, får agera syndabock är lite synd. Trots att han gång på gång gjort misstag, vill jag behålla honom, däremot inte låta honom spela så mycket. Det verkar inte vara aktuellt nu då Juan, av någon okänd anleding, utgick i halvtid till förmån för dansken. Att denne Simon Kjaer blir personen som snuddar Desto och orsakar straff är inte bara olyckligt utan också klumpigt väldigt oerfaret agerat. Vi såg samma agerande mot bl.a. Lazio och Milan. Simon är 22 år och ska nog enbart spela i situationer där Roma leder klart och där matchen i princip är avgjord. Då blir hans handlingar inte lika avgörande. Roma borde agerat under transferfönstret och handlat in en erfaren mittback för att ha fler alternativ än just Kjaer. När De Rossi (och Burdisso) inte spelar blir defensiven lidande och misstagen desto mer kostsamma.

Jag missade hela matchen till förmån för innebandylir (5 mål på pluskontot dedikeras Ilbra ”Simbilele” Sargezi), men jag kommer att titta på den i efterhand för en närmare studie. Bara för att för mig själv kunna poängtera bristerna. Det måste man göra. Dels för att rannsaka sig själv och dels för att förbättra sina brister. Inte för att jag kan påverka Roma eller Romas spel, men tänket att rannsaka sig själv är ett måste för alla människor och därför beskrivs detta som en viss terapi i ”skadehanteringen”. Det får oss helt enkelt att må bättre när vi vet vad felet är. Inget vi behöver dela med oss, utan något vi behåller inlåst i oss själva som ett vaccin mot alla dessa plågsamma förluster. Kalla det ursäkt, tröst eller vad ni vill. Det behövs.

Visst spelade Siena catenaccio fotboll, men det måste Roma ändå kunna tråckla sig igenom denna köttmur.
Men man ska inte gråta över spilld mjölk alldeles för länge, utan blicka framåt.

Blicka framåt – det gör man alltid i motgångar. Parma hemma nästa – med De Rossi tillbaka.

AVANTI LEGIONARI!
AVANTI LUPI!

AVANTI ROMA!
DAMMI TRE PUNTI!

 

Varje söndag innehåller alltid något. I vinst och förlust brukar den ”perfekta söndagen” komma så sällan som någon gång per år. I söndags kom min perfekta söndag. Lyssna på det här.

Juventus – Siena (0-0)
Fiorentina – Udinese (3-2)
Genoa – Lazio (3-2)
Roma – Inter (4-0)
Milan – Napoli (0-0) (Zlatan utvisad efter en örfil – Jag undrar vad folk hade sagt om det var Totti istället för Mr Z) 

Alla lagen före Roma tappade/förlorade poäng. Förutom det att Roma vinner, så gör man den genom att fullständigt spela ut självaste Inter. Det ska sägas att Inter hade en hel del skadade, en dålig form och en jobbig resa i benen. Men det skiter jag i fullständigt. 4-0 mot kaxiga Inter vill man skylta med oavsett hur illa tilltufsad den ”giftiga svartblåa snoken” är.

Juan fortsätter på den inslagna vägen, nämligen att göra mål. Brassen nickar in 1-0 i tionde minuten och skapar ett lugn i laget. Strax innan halvlekspausen gör den superhete Fabio Borini. Den hete 19-åringen skulle bli ännu hetare. 2:a halvlek hann knappt börja innan Borini genomför en perfekt löpning och hamnar ensam mot Julio Ceasar. Lucio försöker hoppa på honom på något märkligt sätt, men unge Fabio håller undan och 3-0 är ett faktum. Slutsiffrorna skrivs till 4-0 efter att Bojan (Thank God) plockar ner en höjdboll, dribblar och trixar sig till en liten yta. Skottet går i bortre hörnet och segern blir en slakt istället. 

Kul för dagen var att 18-åriga Pisictella fick debutera. Målgivande passning till Bojans mål och en klart godkänd insats för den unge Giammario.

Min söndag blir, hör o häpna bättre efter skalpen mot Inter. Direkt efter matchen säger Baldini inför kamerorna följande tre ord: De Rossi – rinnova – contratto vilka betyder De Rossi – förnya – kontrakt. Herregud va skönt. ÄNTLIGEN!

Första tanken är att man kommit överens med utköpsklausulen på 10 miljoner euro. Men istället chockas allt och alla genom att presentera förlängningen på följande sätt. 

Danielino förlänger i 5 år (2017) och kostar Roma 10 miljoner euro brutto per år. En nettolön på ca 6,5 miljoner euro vilket gör honom till den bäst betalda italienska spelaren. Nej! Zlatan räknas fortfarande inte som italienare utan som svensk medborgare. Men det mest häpnadsväckande är ju ändå att (trumvirvel) INGEN utköpsklausul finns på kontraktet. Alltså inga 8, 10 eller 12 miljoner som Roma måste acceptera. Fyfaaaan va härligt! Inga fuffens, inga konstigheter, no strings attached. Det låter nästan FÖR bra för att vara sant. Underbart jobbat Baldini, Sabatini och resterande personer i administrationen. Man uppskattar sina egna spelare som visar lojalitet och får det bästa kontraktet en italienare kan få. Fyfan va rätt. Både Batan och De Rossi förlänger. Det är ju nästan så man undrar om någon läste min blogg.

Daniele nekade förutom Moneychester Shitty & P$G även den otroligt lömska ryssklubben som vill värva allt och alla; Anzhi Machkalkalakakalaka..


Daniele ”Captiano Futuro” De Rossi – Ti amo! Daje Danielino!!

Mister L. Enrique höjs otroligt mycket efter denna helg. Inte bara efter den underbara uppvisningen mot Inter utan också efter De Rossis uttalande. ”Luis Enrique var fundamental. Han tände hoppet inom mig som alla spelare behöver. Han är den bästa tränare jag någonsin haft. Vi har samma tankar kring allting.”

Ikväll möter Roma Catania i en match som spelas i 25 minuter. Matchen som avbröts ska återupptas och det innebär att Roma har 25 minuter på sig att vinna. Det kommer bli tufft, men någonstans tror jag Roma tar det här ikväll. CSports bjuder på matchen, vilket är uppskattat. Bänka er framför laptopen kl. 20:00. Skit i Uppdrag Granskning, Österlenska trädgårdar, Efterlyft, Sveriges Mästerkock, Tunnelbanan, Chuck, 112 – på liv o död, The mentalist, Husjägarna, Naked Science, Travet, *host-host-barcelonavalencia-host-host*,  m.m och knappa in Catania – Roma i 25 min.

AVANTI LEGIONARI!
AVANTI LUPI!
AVANTI ROMA!
DAMMI TRE PUNTI!

Vad hände sedan Bologna?

Oj.. Jag ser nu att det varit ett tag sen jag skrev något om Roma. Givetvis hör väl den lite väl långa ”krönikan” i viss mån om De Rossi och hans vara eller icke vara, men min frånvaro lyser p.g.a. en bekants bortgång. Må du vila i frid ammo Fehmi.

Efter matchen i Bologna har Roma fått sig ett rejält lyft. Man har fått in flytet och spelet ser stundtals bedårande vackert ut. Luften under vingarna har skapat större gemenskap och bättre sammanhållning inom laget. Spelarna hyllar varandra. Alla säger att det inte är tänkbart att De Rossi ska lämna. Man känner av kärleken. Men jag är fortfarande lite osäker på Luis Enrique. Han må vara helt ok tränare för Roma nu och kan ge Roma en Champions League plats max i sin höjd. Men jag drömmer fortfarande efter en scudetto och en CL-semi och för det behövs en supertränare á la Cappello. Jag drömmer om Carlo Ancelotti. Men vi får vänta ett tag till.

Det gamla året sparkades ut med en solklar seger mot Bologna och det nya året sparkades in med dunder och brak hemma mot Chievo. Dessvärre började året inte så roligt för det stekhete Osvaldo som ådrog sig en sträckning i baklåret och blir borta ett par månader, något som kom ganska olägligt då Borriello lånades ut till Juventus dagen innan. Men till årets första match och 2-0  på Olimpico efter att IL CAPITANO gjorde mål 208 och 209 i karriären för Roma. Ingen fotbollspelare i Italien har gjort fler mål än honom för en och samma klubb. Det är stort, större och störst på en och samma gång. I mina ögon finns ingen fotbollsspelare som kan mäta sig med Totti. Nu pratar vi inte om skicklighet i överstegsfinter, antalet gjorda mål i La Liga (där man antagligen kan göra hur många som helst), lön eller antalet sålda tröjor. Vi pratar om ALLT. Om lojalitet, kärlek och professionalism. Tottis passningsspel är bland de bästa i världen. Hans skott är bland de bästa i världen. Hans målproduktion i en så hög liga är bland de bästa i världen. Hans blick för spelet är bland de bästa i världen och han har ALLTID varit trogen Roma. Inte spelat en enda minut i en annan tröja. Snabbhet och styrka är kanske inte hans starkaste sidor – men hur många 34 åring har det? Att han håller och avgör (visserligen genom 2 exceptionellt bra slagna straffar) på egen hand, gör att man alltid kan räkna med ER PUPONE!

Totti alltså två gånger om från 11 meter mot Chievo, i en match där man kunde fått ett par straffar till. Men domaren håller Chievo i matchen genom att göra en mindre bra insats.

Att Totti skulle vara dominerande visades även i cupmatchen som spelades mitt i veckan mot Fiorentina. Hans passningsspel var enanstående och hans kämpavilja gör att Roma tar sig vidare. Första halvlek var dock en enda lång pina. Jovetic och unge Ljajic gjorde allt man kunde göra med sina motståndare förutom mål. Jovetic var så dominant mot Viviani att den senare byttes ut mot den erfarne Perrotta som gjorde sitt och tog ut superserben ur matchen. Detta ledde till mer bollinnehav och en superinsats av Erik Lamela. 1-0 kommer efter att Totti i hockeytermer forecheckat fram bollen till Lamela som enkelt placerar in bollen. 2-0 kommer efter att Borini, som är tillbaka efter skada, snor bollen och spelar in Totti som passar bollen i boxen mot Lamela som störtar fram och sätter skiten i mål. Borini fastställer 3-0 efter ännu en brytning – ett mål som Totti blev halv irriterad över då han står helt sop-ren i ett bättre läge. Men, men, vi är vidare och möter nu Juventus borta den 24 januari.

Vidare möter man Catania i en polomatch. Catania tar ledningen av förre Milan & Juvebacken Legrotagglie för att sedan se De Rossi nicka in en kvittering strax därpå. 2:a halvlek borde inte sättas igång, då det troligen fanns mer vatten på plan, än det finns vatten i hela Afrika. Spelarna kunde sätta på sig badmössan och simma ut. Men en envis domare lät ”spelet” fortgå i hela 20(!) minuter, innan man avbröt vilket va lite turligt för Roma då Catania antagligen är mer vana vid vattenpolo och således också farligare. Man återupptar den någon gång i början av februari.

Så till senaste nytt.
Luis Enrique har erbjudits nytt kontrakt. Baldini menar att man är väldigt nöjd med hur L.E. leder laget och att svackan som fanns i början av säsongen, bara var något tillfälligt. Roma är överraskande nog, obesegrade sedan 4 december. Jag tror på lösningen fram till det att Ancelotti vill ta över. Men till dess – och vi vinner – Why not?

De Rossi har inte skrivit på, men Totti har hintat om att ”De Rossi aldrig kommer att lämna” och vissa ”nära vänner” har sagt att kontraktet redan är påskrivet sen en vecka tillbaka, men att man då spelar ett spel av något slag. Jag tror inte på ett skit förrän det presenteras av klubben.

Totti har fått ytterligare en utmärkelse. En hedersutmärkelse för sina prestationer inom italiensk fotboll, där han stått som kapten för Roma så lång tid. Lojalitet och förebild var andra ord som förekom i motiveringen. Hans hittills 209 mål betraktas som en bragd då han är den 5:e bästa målgöraren i Serie A’s historia – 7 mål från 3:dje plats.

På väg mot Bologna… Daje Roma!! Daje i capitani!

Förr i tiden offrade man gåvor till olika gudar. I varje hus och familj hade man en husgud eller en familjegud. Det kunde vara olika gudar med olika egenskaper. Dessa gudar förekom såväl inom assyrisk som i grekisk, nordisk och romersk mytologi. Ex. hette åskguden allt från Adad (assyrisk), Zeus (grekisk), Jupiter (romersk) till Thor (nordisk). Jag döpte min son till Enlil efter den assyriske vindguden, inte för att han fiser så förbannat äckligt och olyckligtvis ganska frekvent, utan mer för att namnet är fint. Samme vindgud heter Aeolus i grekiska mytologin och Venti i den romerska.

Inom alla mytologier var solguden bland de största. Anledningen var att man inte samma belysningssystem som man har idag. Dessutom var solen en huvud ingrediens för att få grödor, gräs (som boskapen ska beta), frukter och m.m. att växa. Samtidigt höll den oss varma i våra hem – istället för dagens värmeelement.

Fyfan va jag babblar om gudar och mytologi, men faktum är att SLAGET OM SOLEN är en nutida benämning på fotbollsmötet mellan Roma & Napoli. Om det är en hyllning till Solguden är ytterst tveksamt, däremot är det en hyllning till SOLEN. Vem kan titulera sig ”Campione del Sole” – ”Solens mästare”?


Totti lånar Borriellos trendiga glasögon och spexar till det innan mötet mot Napoli

Första mötet i Neapel slutade allt annat än väntat. Roma, som enl. allt och alla, varit uträknat efter en urusel start i ligan, kunde tillskrivas segern med siffrorna 3-1. På samma sätt som man var uträknad mot ligaledarna Juventus, lyckades man på samma sätt ge svar på tal. Roma är inte längre handfallna. Roma är inte längre ett lag i kris. Roma är längre inte en enkel tre poängs match. Nu är det slut på bjudningar. Nu vill jag gärna se ett Milan & Zlatan nicka in 3 baljor. Nu vill jag se Lazio & Klose göra mål när det är 20 sekunder kvar. Nu vill jag se Inter & Snejider trampa De Rossi i pungen för att skrapa ihop ett poäng. Nu är Roma på gång. Varför säger jag det? Jo, titta på laget. Man känner igen det där. Blickarna, skrattet, gliringarna till varandra, jargongen, spelet, målen, firandet och framförallt sammanhållningen.

Inför säsongen värvades 11(!) nya spelare. OBSERVERA 11 NYA SPELARE! Det är en hel startuppställning. I en trupp finns ca 24-26 spelare. Om 11 är nya så förstår en unge från lågstadiet med ett antal bokstavskombinationer, att det tar tid att få laget att spelas ihop, lära känna varandra, veta var man har varandra, hur man kan skoja med varandra, hur man löper och slår passar till varandra. Det tar tid och när dessa fullblodsproffs inte får det att funka, ihop med fansens press & förväntningar, då går allt käpprätt åt helvete. Det är därför brast det för Osvaldo & Lamela. Det är därför alla samlades på en ”Pizzakväll” och det är därför Totti sa att ”jag funderar på att lämnar” när hans egna tifosi svor åt honom. Media spär gärna på lite extra bensin i ett brinnande inferno, det gjorde de med Totti som gång på gång var tvungen att dämpa ljudet från ”Totti-lämnar”-trumman genom ett 20-tal dementier. Alla visste att Totti inte skulle lämna. Alla visste att Roma var sårbart. Därför var det så enkelt att sparka på en stackars gulröd klädd sate som låg ihop krupen på marken. Men som så många gånger förr, reser man på sig, borstar bort allt skit man har på sig, tvättar sina sår, plåstrar om sig själv och tar sig i kragen och blickar framåt med hunger, iver, målmedvetenhet och klarsynt. Nu är man något mer erfaren.

Det är många röster som säger att Roma hade en enorm tur mot Napoli. Att Hamsiks mål hade vänt matchen helt och hållet. Att Napoli borde göra minst ett par tre mål. Men istället var det Roma som vann – helt orättvist. Jag kan gå så långt att jag kan medge att resultatet inte speglar matchbilden och att Roma hade sina marginaler med sig. Men längre än så sträcker jag mig inte. Vi var förtjänta segern, vi gjorde fler mål än Napoli och vi tänker fan inte be om ursäkt för något. I helvete heller.

Lamela kommer förbi två Napoli backar och slår ett inlägg som går på Aronicas fot via De Santics armar och in i mål. Tavla/misstag/tur/you fucking name it.. 1-0 Roma redan efter 3 minuter. Man kunde inte låta bli att tänka på Juve-matchen. Sen kommer en rad missar från Hamsik & co. Från ett avstånd där min helt grav omotoriske kusin hade missat bollen men ändå fått bollen gå i mål, missar alltså Hamsik sin kvitterings chans. Lavezzi har en boll i virket. Även Osvaldo missar ett självklart läge och Lamela får en boll i stolpen. 2-0 kommer efter att kungen Totti slår ett HELT PERFEKT inlägg till Osvaldos fot. Det riktigt tuffa är att Osvaldo knappt behöver röra sig när bollen dimper ner med milimeter precision. Sedan reducerar Hamsik till 2-1 och på tilläggstid utökar Fabio ”Arnold” Simplicio efter att hans skott touchat en Napoli back och segnat in i mål.

Summa summarum: I ain’t apologizing for shit.. We won.. Fair and square!

Nu väntar Bologna på onsdag kväll.. 3 pinnar här och vi är me… Nu jävla kör vi!

romanapolk

För er som inte förstår innebörden av mötet mellan Roma & Juventus, kan jag enkelt säga att det finns historia, rivalitet och prestige på spel.

 Roma har sedan långt tillbaka i tiden, varit emot, förutom Lazio, även ”Nordlagen” (Juve, Milan och Inter). Förre presidenten Sensi hade för vana att vara väldigt barsk i tonen och ofta skällde han även ut Nordlagen.

Men det var inför säsongen 2004 som Juventus gjorde en natträd mot Roma och fick med sig tränaren Capello, mittfältsdynamon Emerson och ytterback Zebina. Zlatan som var aktuell för Roma, var klar för Juventus som inte hade något som helst intresse för svensken om det inte vore för Capello. Zlatan till Juve för att locka Capello. Man misslyckades med att fula till sig Cassano som var bunden på ett långt kontrakt. Men just Capellos flytt orsakade ytterligare hets mellan lagen. Sedan följdes ett antal år med ”Juve-dominans” som en produkt av Calciopoli. Säga vad man vill. Men jag tror Assyriska FF kan vinna Champions League om vi får välja domare, samt vilka spelare som ska vara ”avstängda” inför våra matcher. Löjligt, äckligt och helt jävla oförsvarligt!

 De 5 (istället för Bibelns 7) vackra åren följdes av 5 magra år för Tjuve. 2006 innebar Serie B, spelarflytt och kaos. Det skulle dröja till 2011 innan allt blev bra igen och man får vittring på en scudetto. När Inters (Juves efterträdare och Calciopoli åklagare) dominans är över och Milan bara vill vinna den där jävla Champions för Zlatans skull, lämnar det stort utrymme för Juve, som inte spelar i Europa i år, att fokusera på en sak: SCUDETTO.

   

Matchen mot Juventus ses som en smått besvikelse trots att zebrorna från Turin har de flesta målchanserna. Anledningen skrivs ”Konungens straffmiss”. För visst hade Totti allting i egna händer och fötter. En boll och 11 meter mellan honom och polaren Buffon. Resultatet var en väldigt dålig straff av en prickskytt som Totti och Buffon gör en relativ enkel räddning. Innan straffen slog gick hjärtat i 180 knyck. Någonstans visste jag att det var för bra för att vara sant. Roma tog ledningen tidigt i matchen när Totti hittar De Rossi som drar till på volley. En boll som inte är värst hård och som bör rensas undan av Vidal, men som letar sin in i mål. 1-0 på Olimpico och fullständig kaos på läktarna. 1-1 kommer i början av andra då Chiellini får en näsa (Chiellinis huvud består av en näsa – och endast en näsa) på bollen efter lite udda skott och inlägg av Juvespelare. Direkt efter uppstår den omtalade straffsituationen. Lamela ramlar i straffområdet och Totti tar saken i egna händer.

Totti, som varit borta sen 1 oktober i vinstmatchen mot Atalanta, fick sin första match från start. Matchen tidigare blev han inbytt, men nu var han återigen i centrum och så dök straffen upp. Hade jag varit Totti, hade låtit De Rossi ta den. Men jag är inte Totti, kommer aldrig heller komma i närheten av världens bästa spelare genom tiderna. Kanske därför han tog beslutet. Han visste att han behövde det här målet som blir helt förlösande för en så viktig målproduktion. Hade någon på förhand sagt att Roma, med 6-7 spelare borta, tar en pinne mot Juventus, hade jag varit mer än nöjd. Men visst går man vidare med en viss bitter eftersmak i munnen efter att just Kungen missade en straff som kunde ge Roma alla 3 poäng.

 


 Än är det långt kvar till jul, men tomten Sabatini väntar inte utan verkar planera och förbereda för en riktig generös julklapp.



Den intressanta julklappen i form av Nicloas ”Er Coniglio (romerska för kaninen)” Lopez som jag nämnde tidigare är klar för Roma. Han skrev på ett 5 års avtal och får 250’000 euro/säsong, med 25% ökning per år. Ganska hyfsat för en mycket lovande nybliven 18 åring.


Den uppskattade julklappen ryktas vara högerbacken Mauricio Isla från Udinese. En spelare som är född 1988 (23 år) men redan spelat 5 säsonger i italienska Serie A. Han har sedan länge varit på tapeten för just Roma och övergången var nästan i hamn inför årets merkantil. Men Udinese fick kvala till Champions League och det var nog en stor anledning till att han inte kom i somras. Att Udinese sålt BÅDE Inler (Napoli) & succén Sanchez (Barcelona) ökade inte möjligheterna att bli såld. Isla ses som en nyckelspelare i Udinese och ses som ett välbehövligt och oerhört välkomnande för Roma – speciellt när högerbacksplatsen ekat tom i åratal.


Men den största julklappen kommer i form av ett kontraktsförnyande. Nämligen ingen mindre än Capitano Futuro – Daniele De Rossi. Vår ikon, vår stöttepelare, vår fanbärare, vår BANDIERA ska säkras till vilket pris som helst. Enl. uppgifterna har Danelino lugnat ivriga fans genom att säga att han kommer att stanna, men vill känna att han får uppskattning.
Evige Bruno Conti sa på presskonferensen att ”Jag kan inte se att Daniele lämnar. Det finns inte. Vi nekade Chelseas bud på €70 miljoner. Varför ska vi se till att han lämnar?”
Rapporterna säger att De Rossi vill ha 5 miljoner euro per år i kontrakt och Roma erbjuder 4 miljoner. Sannolikheten är att de möts halvvägs med ganska mycket bonusar m.m. och alla blir glada och nöjda.

För att knyta ihop julklappssäcken. VI GÅR EN UNDERBAR JUL TILL MÖTES!

Forza Roma!