Archives for posts with tag: Osvaldo

Tung förlust.. Oerhört tung förlust.. Zlatan Ibrahimovic, detta monster till fotbollsspelare, avgör matchen på egen hand och vi får inse och acceptera att han är en sjukt bra spelare – trots att han inte går att svälja. Romas ledning av Osvaldo skulle sluta i förlust. Först straff och sedan en markeringsmiss i försvaret.

Att man inte alltid har 2 man på Zlatan. Det borde nästan vara en regel. Ett ultimatum när man möter Milan. Vid ställningen 1-1 och matchen står och väger, väljer nog Luis Enrique att satsa på att ta ALLA 3 poäng. Han vågade anfalla och flytta upp laget. Det ska han ha cred för. Modet. Att det misslyckades var inte så svårt att lista ut. Att vi skulle släppa in ett mål till, var inte så oberäkneligt.

Först får Muntari (suck.. har en notis om denne spelaren lite senare) en ribbträff. Sedan kommer Zlatan fri. Kanske borde Mister redan vid Muntaris ribbskott inse faran med för offensivt spel. Kanske borde han inte flyttat upp De Rossi när vi har en så ung och vek Simon Kjaer. Speciellt inte när han ska ta stora, tunga, tjurbrunstiga Zlatan – SJÄLV! Att Zlatan sätter 2-1 behöver jag nog inte ens nämna. Han gör det bra. Fan ta dig Zlatan. Faaan. Nu måste vi lida i magsår och sura uppstötningar när vi tvingas läsa kilometerlånga artiklar om hur snyggt Zlatan sänkte Roma, om hur vacker och bra Zlatan är mot just Roma, om hur Zlatan på EGEN HAND vänder mot Roma, om hur Zlatan vunnit Scudetton själv i matchen mot Roma och om hur Zlatan har näsa för mål. När väl Roma kommer upp i svensk media – aaa då är han där Zlatan. Som gubben i lådan. Som Zlatan i boxen. Faaan ta dig Zlatan!  

Det var väldigt längesen jag var så arg och besviken över en förlust som denna. Även om jag tycker att vi förtjänade en pinne så hade jag inte förväntat mig någon poäng heller. Men det gör mig fortfarande arg och uppgiven. Man kan helt enkelt inte släppa det. Det naggar på en, likt en hungrig kanin som tuggar i sig ett maskrosblad. Konstigt nog förmildrades förlusten med Thiago Silvas skada. Jag vet inte varför. Jag antar att skadeglädje är den riktiga glädjen, även om det går emot mina principer. Ha! Där fick ni för att ni valde att spela med bästa backen och inte släppte fram en fjunis vars misstag skulle se till att Roma skulle vinna. Aaa ni fattar. Inte helt rätt direkt. Hoppas allt går bra med Thiago för han behövs verkligen i Milan. Utan en av väldrens bästa mittbackar, kan det vara jobbigt i längden. Visserligen lyckades man hålla självaste Barcelona ifrån att göra mål på Giuseppe Meazza Stadion. Men vad händer på Camp Nou – med bättre gräs. För det måste man medge att gräset är grönare på många andra ställen, än på just Giuseppe Meazza Stadion.

Nu blickar vi framåt, ett uttryck som blivit ett jävla fucking mantra, och en vinst mot Novara. En möjlighet att få vila lite spelare och lufta lite primaverafjunisar som Viviani och Pisticella.
Ci vediamo!

AVANTI LEGIONARI!
AVANTI LUPI!
AVANTI ROMA!
DAMMI TRE PUNTI!

 

Notis: Muntari – Ytterligen en spelare i mängden som gått från Inter till Milan.
Vieri, Mancini, Zlatan, Muntari, Pirlo, Davids, Crespo, Ronaldo (R9), Helveg, Seedorf… Jag kan köra på ett tag till..
Fan lägg ner o kalla dessa två lag för rivaler. Man byter spelare med varandra som om det vore varandras farmarklubbar.
Jag vet att jag tidigare sagt att det inte är så viktigt var en spelare hamnar om han lämnar och att lag inte ska hata. För jag yrkar inte på hat här eller vill spä på några intriger, men någon måste ju säga till dem att de INTE kan vara rivaler och byta spelare med varandra. Det e inte okej! Men.. Fansen verkar ju inte ha något emot det. Kanske ska vi vänta oss ett FC Milano istället?

Det är 3 veckor sen jag skrev i bloggen sist. Herregud. Jag har kommit ifrån begreppet blogg och lovar härmed högt och heligt att bättra mig avsevärt. Dock har jag sett att bilden på Assyriskas nya matchställ var väldigt uppskattat. Flera tusen personer har besökt bloggen och jag har nog ridit på den vågen tills nu.

Vad har hänt sen sist? Jo. Jag har varit i Rom och bevittnat derbyt Roma – Lazio. Jag har sett lite förändringar i truppen hos Assyriska – något som jag kommer ta upp i ett senare inlägg. Dessutom har vi tittar på den oerhört intressanta borta matchen i Sicilien mellan Palermo och Roma. Sedan snackar vi lite om måndagens (?!) kvällsmatch mellan Roma och Genoa.

Lika bra o köra igång. Jag brukar alltid skriva något om derbyt. Om skillnaden mellan Roma och Lazio. Om varför jag anser att Roma är det bästa laget i den mest underbara staden i hela världen. Men ni får vänta till nästa säsong. Till nästa år, då vi förhoppningsvis är i bättre skick och bättre förberedda. Vi människor utvecklas ständigt.

Jag har som sagt varit i den eviga staden Rom igen. Detta var den 4:de resan i ordningen och visst var det lika underbart som alltid. Dessutom kryddades denna resa, förutom ett underbart sällskap av 4 vackra kvinnor, även av RCS – Roma Club Svezia. Ett antal barbesök och en tripp till Trigoria tillsammans, gjorde att nya vänner skapades och nya kontakter knöts. Dessvärre drog jag på mig både förkylning och halsont, men det stoppade mig inte från någonting. Hellre att vara sjuk i Rom än någon annanstans i världen.

Trigoria-besöket bjöd på en primaveramatch mellan Roma och Nocerina. En match som totalt dominerades av de unga Romaspelarna. 4-0 skrevs slutresultatet till, i matchen där Nicolas Lopez gjorde en hattrick. Flertalet unga spelare visade upp sig och det ser rikigt bra ut i Romas ungdomsled.

Matchen mot Lazio finns det inte mycket att säga om. Eller jo. det gör det. En hel del också. Aldrig någonsin har jag upplevt en sådan känsla, en sådan stämning eller en sådan passion som på Derby della Capitale. Det är först nu jag förstår begreppet Ultras. Det är nu jag förstår hur folk går på matcher, struntar i att titta på matchen och fokuserar istället på att sjunga, vaja med flaggor och satsa allt för att skapa en underbar stämning.

Att få uppleva en sådan stämning, i en sådan match, i en sådan stad gör att resultatet spelar så liten roll. Förlusten spelade verkligen ingen roll. Jag är fortfarande, om inte mer, kär i mitt Roma. Jag älskar fortfarande detta lag, mer villkorslöst än förr. Varken feber, halsont eller förkylning kunde hindra mina känslor strömma fram när introlåten ”Roma, Roma, Roma” spelas på högtalarna, när Borini kvitterar med en man kort eller när Curva Sud sjunger fram Roma trots underläget.

Redan i den 6:e minuten får Roma målvakten Stekelenburg utvisad. En s.k. målchansutvisning. Återigen denna idiot regel som enbart förstör mer än den gynnar fotbollen. Återigen har det hänt och det är så synd att den idiotiska regeln ska få förstöra denna underbara tillställning. Någon jävla tomte måste få ut tummen ur röven och göra något åt saken. Jävla fotbollsmarodörer. Det finns ingen sund förklaring till varför regeln ska få vara kvar.

Klose alltså nedriven av Stekelenburg och således straff Lazio.
Byte: Lamela (med Messis egna skor) ut – Lobont in.
Hernanes gör inget fel från 11 meter och slår en väldigt bra straff.
1-0 Lazio – mörker.

Sedan blir det konstigt nog Roma för HELA slanten. Bollinnehav, skott, ramträffar, frisparkar, you name it. Därför blir det otroligt farligt när Borini kommer fri, med dras i tröjan och får en frispark väldigt nära straffområdet. Pjanic i muren, inlägg från Taddei som går förbi alla – trodde vi. Juan dyker upp som gubben i lådan och skjuter bollen i ribban som går ut till en fri Borini som slår in bollen. Att Biava står 2 meter inne i målet och nickar ut bollen, hindrar inte domaren att blåsa för mål.

CURVA SUD EXPLODERAR!

Den äldre herren brevid mig kramar om mig som om vi hade ett blodsband. Tanten bakom mig, som öste ordkvädelser hela matchen med en Marge Simpson-liknande röst hela matchen, fällde ett par tårar medan hon vrålar Fabios namn. De två haschrökande killarna hoppade som två 5 åringar i en hoppborg. Att jag kastade mig på dem, att vi hoppade i takt och att vi just då blev bästisar, var det inget som helst tvivel om.

1-1 i halvlek och Roma har varit närmare 2-1 än Lazio. Men när andra halvlek börjar känner man av direkt att Roma inte kommer att orka med att spela en man kort resten av matchen. När väl 2-1 målet kommer, känner man mer för att applådera Roma för att de stått ut så länge och spelat så bra som de gjort, än att vara besviken.

Där och just där insåg jag hur mycket Roma som fotbollslag betyder för mitt vekna hjärta. Lite som att se klipp på när byar bombas och barn blir dödade i famnen på deras gråtande föräldrar. Samma blödighet, samma ömkande kärlek pulserar för just detta Roma. En fiktiv kärlek, en orealistisk kärlek som inte går att ta på. En kärlek som bara är – utan att du har någon förklaring för det.

Jag håller andan, kramar min fru, blickar ut över fältet, ut mot Curva Nord som firar som om VM guldet vore bärgat. När jag blickar tillbaka mot Curva Sud igen, ser jag mina känslor i tusentals andra ansikten. Lika tydligt som texten på deras banderoller. Lika tydligt som den gulröda färgen på de vajande flaggorna som sakta stannar av – stillsamt. Innan jag pustar ut tittar jag ut mot planen igen och ser Totti lämna den med nedsänkt huvud. Det tog en evighet för mitt långa andetag att ta slut, lika lång evighet som det tog för Totti att lämna planen. Jag var Totti – just då.

Full kaos i norra delarna av arenan – öde i den södra. Innan De Rossi springer själv ut mot den vackra Curva Sud och applåderar. Flaggorna vajar på nytt, sånger tar nya stämmor och applåderna tar fart än en gång. Den sekunden tändes hoppet om framtiden igen. Jag släpper taget om min fru och börjar applådera i takt med resten av Curvan och skriker med full hals. ”DAJE DANELINO!!!! DAAJJEEE!!” 

Summa summarum: En underbar resa, som erbjöd mycket och mer därtill, kunde sluta med ett mer angenämt resultat – men det är mindre viktigt just nu.

Veckan senare stod Palermo på Stadio Renzo Barbera. 1-0 redan efter 2 minuter då Lamela läckert passade fram GLÖDHETE Borini som rundar målvakten och sätter bollen. Palermo pressar på mot slutet av matchen. Men en storspelande Lobont, superb Kjaer, fenomenal Borini och en imponerande Jose Angel, gjorde att Roma säkrade 3 poäng.

På måndags spelade Roma då den tredje matchen hemma mot Genoa. Återigen kommer 1-0 väldigt tidigt, redan efter 3 minuter då den pånyttfödde Osvaldo nätar. En underbar passning från Greco till Osvaldo som vänder bort backen och skjuter in bollen i målvaktens vänstra hörn. Klassiskt, rent, snyggt. Totti stod över matchen för att vara 100% till matchen mot Milan. Värt att nämna var också att Palacio hade ett skott i ribban. Dock var han offside, något som linjedomaren missade. Men eftersom den tog i ribban och ut, tog väl karman tag i situationen och matchen slutade med ytterligare 3 poäng för vårt kära Roma.

Nu är man 4 poäng ifrån Lazio och en Champions League plats. Lazio som förlorade borta mot ett hemmastarkt Catania. Napoli och Udinese kryssade och läget ser så mycket ljusare ut än för två veckor sedan. Då var man hela 10 poäng ifrån just Lazio.

Senaste nytt kring laget är att man skrivit ett 6-års avtal med, hör och häpna, Disney World. Roma ska alltså tillbringa vintersäsongs träningen på soliga Orlando, Flordia, på ett super komplex med namnet ”Wide World of Sports Complex” – en anläggning där Atlanta Braves (MLB), Tampa Bay Buccaneers (NFL) och Orlando Magic (NBA) frekvent besöker för träningsläger.

Nästa match väntar Milan på San Siro. En tuff uppgift, speciellt då Zlatan och Co är titelutmanare och serieledare. En ledning de antagligen inte släpper ifrån sig hur som helst. Jag lovar att komma med en rapport inför Milan matchen. Nu jävlar kör vi!

AVANTI LEGIONARI!
AVANTI LUPI!
AVANTI ROMA!
DAMMI TRE PUNTI!

Förr i tiden offrade man gåvor till olika gudar. I varje hus och familj hade man en husgud eller en familjegud. Det kunde vara olika gudar med olika egenskaper. Dessa gudar förekom såväl inom assyrisk som i grekisk, nordisk och romersk mytologi. Ex. hette åskguden allt från Adad (assyrisk), Zeus (grekisk), Jupiter (romersk) till Thor (nordisk). Jag döpte min son till Enlil efter den assyriske vindguden, inte för att han fiser så förbannat äckligt och olyckligtvis ganska frekvent, utan mer för att namnet är fint. Samme vindgud heter Aeolus i grekiska mytologin och Venti i den romerska.

Inom alla mytologier var solguden bland de största. Anledningen var att man inte samma belysningssystem som man har idag. Dessutom var solen en huvud ingrediens för att få grödor, gräs (som boskapen ska beta), frukter och m.m. att växa. Samtidigt höll den oss varma i våra hem – istället för dagens värmeelement.

Fyfan va jag babblar om gudar och mytologi, men faktum är att SLAGET OM SOLEN är en nutida benämning på fotbollsmötet mellan Roma & Napoli. Om det är en hyllning till Solguden är ytterst tveksamt, däremot är det en hyllning till SOLEN. Vem kan titulera sig ”Campione del Sole” – ”Solens mästare”?


Totti lånar Borriellos trendiga glasögon och spexar till det innan mötet mot Napoli

Första mötet i Neapel slutade allt annat än väntat. Roma, som enl. allt och alla, varit uträknat efter en urusel start i ligan, kunde tillskrivas segern med siffrorna 3-1. På samma sätt som man var uträknad mot ligaledarna Juventus, lyckades man på samma sätt ge svar på tal. Roma är inte längre handfallna. Roma är inte längre ett lag i kris. Roma är längre inte en enkel tre poängs match. Nu är det slut på bjudningar. Nu vill jag gärna se ett Milan & Zlatan nicka in 3 baljor. Nu vill jag se Lazio & Klose göra mål när det är 20 sekunder kvar. Nu vill jag se Inter & Snejider trampa De Rossi i pungen för att skrapa ihop ett poäng. Nu är Roma på gång. Varför säger jag det? Jo, titta på laget. Man känner igen det där. Blickarna, skrattet, gliringarna till varandra, jargongen, spelet, målen, firandet och framförallt sammanhållningen.

Inför säsongen värvades 11(!) nya spelare. OBSERVERA 11 NYA SPELARE! Det är en hel startuppställning. I en trupp finns ca 24-26 spelare. Om 11 är nya så förstår en unge från lågstadiet med ett antal bokstavskombinationer, att det tar tid att få laget att spelas ihop, lära känna varandra, veta var man har varandra, hur man kan skoja med varandra, hur man löper och slår passar till varandra. Det tar tid och när dessa fullblodsproffs inte får det att funka, ihop med fansens press & förväntningar, då går allt käpprätt åt helvete. Det är därför brast det för Osvaldo & Lamela. Det är därför alla samlades på en ”Pizzakväll” och det är därför Totti sa att ”jag funderar på att lämnar” när hans egna tifosi svor åt honom. Media spär gärna på lite extra bensin i ett brinnande inferno, det gjorde de med Totti som gång på gång var tvungen att dämpa ljudet från ”Totti-lämnar”-trumman genom ett 20-tal dementier. Alla visste att Totti inte skulle lämna. Alla visste att Roma var sårbart. Därför var det så enkelt att sparka på en stackars gulröd klädd sate som låg ihop krupen på marken. Men som så många gånger förr, reser man på sig, borstar bort allt skit man har på sig, tvättar sina sår, plåstrar om sig själv och tar sig i kragen och blickar framåt med hunger, iver, målmedvetenhet och klarsynt. Nu är man något mer erfaren.

Det är många röster som säger att Roma hade en enorm tur mot Napoli. Att Hamsiks mål hade vänt matchen helt och hållet. Att Napoli borde göra minst ett par tre mål. Men istället var det Roma som vann – helt orättvist. Jag kan gå så långt att jag kan medge att resultatet inte speglar matchbilden och att Roma hade sina marginaler med sig. Men längre än så sträcker jag mig inte. Vi var förtjänta segern, vi gjorde fler mål än Napoli och vi tänker fan inte be om ursäkt för något. I helvete heller.

Lamela kommer förbi två Napoli backar och slår ett inlägg som går på Aronicas fot via De Santics armar och in i mål. Tavla/misstag/tur/you fucking name it.. 1-0 Roma redan efter 3 minuter. Man kunde inte låta bli att tänka på Juve-matchen. Sen kommer en rad missar från Hamsik & co. Från ett avstånd där min helt grav omotoriske kusin hade missat bollen men ändå fått bollen gå i mål, missar alltså Hamsik sin kvitterings chans. Lavezzi har en boll i virket. Även Osvaldo missar ett självklart läge och Lamela får en boll i stolpen. 2-0 kommer efter att kungen Totti slår ett HELT PERFEKT inlägg till Osvaldos fot. Det riktigt tuffa är att Osvaldo knappt behöver röra sig när bollen dimper ner med milimeter precision. Sedan reducerar Hamsik till 2-1 och på tilläggstid utökar Fabio ”Arnold” Simplicio efter att hans skott touchat en Napoli back och segnat in i mål.

Summa summarum: I ain’t apologizing for shit.. We won.. Fair and square!

Nu väntar Bologna på onsdag kväll.. 3 pinnar här och vi är me… Nu jävla kör vi!

romanapolk

Hur summerar man helgens superviktiga bortamöte mot Udinese.
Förutom superviktigt, kan orden katastrofal, idéfattig, klantig, plattmatch och självisk tilläggas.
Jag har varit helt lyrisk över utvecklingen i Romas spel, med stort bollinnehav, bländande passningsspel och ett fantastiskt kreativt anfallsspel. Men i helgens möte mot Udinese så det annorlunda ut.

Matchen var förvisso väldigt jämn med viss fördel för de svartvit randiga. Men vart var passningsspelet? Det läckra anfallsspelet? Herregud.. Det var som att vara tillbaka på ruta ett igen.

Klantiga passningar i avgörande läget, inget kort passningsspel med tålamod och absolut noll i kreativitet i anfallet. Det saknades något, det var som ett svart hål på plan. Udineses planhalva var ospelbar. Totti var borta då han skadade sig lätt inför matchen. Han börjar bli gammal, den gudomlige Totti. Jag är av den uppfattningen att han är given för start om han kan spela. I helgen saknades Totti. Han saknades med sina otippade passningar och just att spelet måste gå genom honom vilket hade lett till ett mer tålmodigt och avancerat anfallsspel.

Udinese vinner efter att Di Natale gör mål efter att en jagande Simon Kjær får en lätt bristning i baklåret men fortsätter att jaga. Alltså ÄNNU en skadad mittback. Hur länge han blir borta är oklart, men visst stod Simon för en härlig insats.

2-0 kommer i ett kontringsläge där Roma forcerar för en kvittering. God natt Roma.

Roma visar inget passningsspel över huvudtaget. Alla spelar för sig själva och något har fan hänt sen matchen mot Lecce. Jose Angel dribblade helt själv och sköt från alla möjliga håll på sin kant. Osvaldo, Lamela, Pjanic. Det vackra samspelet var helt osynligt.

För att summera matchen vill jag återge en bild som är väldigt signifikativt för matchen. Unge Erik Lamela stormar fram på vänsterkanten vid läget 0-0 och finner en 3-2 situation. Ett väldigt bra läge. Han får med sig båda backarna medan både Pjanic och Osvaldo stannat till runt straffpunkten. I detta läge är det fotbollskurs 101 att passa snett inåt bakåt och på så sätt ge större skottvinkel och bättre läge till sin medspelare. Men istället väljer Erik att skjuta. Fel håll att skjuta från för en vänsterfotad, dålig vinkel samt 2 backar som hjälper målvakten att täcka av vinkeln. Således alltså ett felbeslut för unge Erik Lamela. Detta fick han också höra av Herr Osvaldo som ska ha smällt till ”pojkspolingen” på käften i omklädningsrummet. Ett mindre bråk som nu är uppklarat. Pablo Osvaldo, som fick en intern avstängning i 10 dagar samt böter, har nu bett Lamela, tränaren och övriga i laget om ursäkt. Laget har dock gemensamt sagt att de vill att Osvaldo ska få träna med övriga i laget, vilket beviljades.

Hårda bud i Roma alltså.

Nu blickar vi framåt – Fiorentina borta – utan Osvaldo – med Totti!
FORZA ROMA!

Roma lyckades med det Inter misslyckades – Osvaldo & Bojan!

Ibland får man offra fotbollen för familjeangelägenheter. Vi var bjudna på förlovning just den dagen då Roma gästar nykomlingen Novara. Jag fick istället följa matchen via liverapportering. En liverapportering som sa att Rosi var galant, att Bojan gjorde ett superinhopp och att Osvaldo gjorde det igen – mål alltså. Men jag var inte orolig. Det var ju inte Juventus vi mötte direkt, utan ett nedflyttnings lag.

Inter hade inte respekten. Det hade inte Roma heller i första halvlek, och visst blev man förvånad. Det dröjde och dröjde. Fram till Bojan Krkic byttes in såg det inte direkt ljust ut. Men Bojan & målvane Osvaldo såg till att Roma tog med sig 3 pinnar till den italienska huvudstaden.

Varför vinner man då? Mycket har med anfallsspelet att göra. Det defensiva visar återigen en stor svaghet. Cassetti som bara lever på sin längd gör fatala misstag samtidigt som Taddei var för ovan som back nummer 4. Nu är frågan; vad gör vi åt saken? Och hur lång tid har vi?

1) Få tillbaka Kjær & Juan. Juan måste in i mittlåset tillsammans med Burdisso. Samtidigt behövs Kjær som supplement. Jag litar inte på att Heinze håller iår – tyvärr.

2) Värva en högerback för att kunna hjälpa Rosi. Cicinho har antagligen inte visat tillräckligt, vilket är synd eftersom jag gillar Cicero.

3) Börja nöta den förbannade jävla defensiva taktikten. Barcelona är omtalad för att ha det mest komplicerade defensiva arbetet, fråga Cesc. Ska vi implementera idén – börja jobba.

Men summa summarum; 3 poäng och en någorlunda stabil 7:de plats. Nästa match står giallorosso-brorsan Lecce på andra sidan planen på Stadio Olimpico. På söndag 20.45 visas slaget om färgerna på TV4Sport.

AVANTI LEGIONARI!
AVANTI LUPI!
AVANTI ROMA!
DAMMI TRE PUNTI!