Archives for posts with tag: Totti


”Antonio är död för den här tröjan – Hedra den!” * Se kuriosa – Tack! Erik C.

Vi börjar med att gratulera Primavera laget till cupsegern igår kväll. Man vann borta mot Juventus med 2-1 och igår slutade matchen på ett halvfullt Olimpico 0-0. Förra året vann Romas juniorer primaveraligan och iår är alltså cupen säkrad.

FORZA GIALLOROSSI!

Milan på tur härnäst. Många Milan fans där ute i vårt av långa land. Den exponentiella ökningen av Milansupportrar tillskrivs en och enbart en person, nämligen Gunnar Nordahl. Näe skojjar bara.. Självklart pratar vi om Zlatan Ibrahimovic.

Nu kommer många milanisti hoppa på mig och spotta på mig som om jag vore den äcklige danske Christian Poulsen samtidigt som de hävdar att Milan var laget man skulle hålla på INNAN Zlatan kom till klubben…

Eeeee… Nej! Verkligen inte.. För innan Zlatan och Robinho dök upp i klubben, slogs man mot en motståndare. Sig själva. Genomsnittsålder på truppen var väldigt hög och de titelmätta spelarna hade efter Calciopoli, svårt att hitta motivation. Dessutom var lokalkonkurrenten så pass dominat i ligan och ute i Europa, att det är bara dumt att förneka – objektivt sett.

Sedan vet jag att flertalet Milansupportrar funnits där innan Zlatan ens började spela fotboll. Men de kan inte förneka att intresset kring Milan baseras endast på Zlatan. Att Aftonbladet har sin dagliga Zlatan rubrik, ger er en miniorgasm. Att Wegerup konstant bloggar och kan knyta ALLTING i världen till Zlatan, ger er små hjärtflimmer av kåthet. Det måste ni erkänna. Det måste ni helt enkelt skriva under på. Det är inget fel i det. Absolut inte. Det är bara dumt att förneka grejen. Lika dumt som att förneka tyngdlagen. Jag hade nog också torr-runkat till Aftonbladet om det fanns spaltmeter långa artiklar på hur Roma ska forma anfallet med Totti på topp, vem som sagt vad till De Rossi eller hur Osvaldo knäade en servitör i pungen efter att ha blivit serverad dåligt tillagad lasagne.


”All publicitet är bra publicitet heter det va?”

Nu är det faktiskt så att Milan är favoriten inför helgens sammandrabbning. Man är klar serieledare och vann det senaste mötet på Olimpico efter 2 nickmål av Mr. Ibrahimovic. Jag har inte så värst mycket övers för klubbnomaden Zlatan. På samma sätt som jag har svårt att smälta Cristiano Ronaldo. Jag vet inte varför, men känslan finns där och jag kan inte hjälpa det. Jag erkänner att Zlatan är Serie A’s i särklass bästa anfallare just nu. Han kan på egen hand vinna en Scudetto. Det bevisar han också genom att hittills spotta in 20 mål. Jag erkänner att han är lika dominant i Serie A nu, som han var i Inter. På samma sätt som jag erkänner att Cristiano är en av världens bästa anfallare just nu.  Men samma spelare som Milan hyllar idag, var den spelare som Milan hatade för 3 år sen. Nidramsor har bytts ut mot hyllningssånger, ”Zigenare” har bytts ut mot ”Ibra-kada-bra” och det äcklar mig på något sätt. Det har påverkat mina känslor gentemot Zlatan. Jag skulle aldrig kunna hylla Klose, om han mot förmodan, skulle dominera Serie A i Roma, på samma sätt som jag hyllar Totti & De Rossi. Mitt tycke för Zlatan grundar inte i hans färdigheter, utan mer hans karriärsteg i livet och attityden han framför i media. Bilden av Zlatan i media är en kvinnohatande mansgris och tillika egotrippat asshole som ständigt söker konflikt. Jag delar inte alltid den uppfattningen, men den bilden är uppmålad och det är svårt att kasta på nya penseldrag med andra färger. Jag hörde nyligen att han privat, är en helt fantastiskt skön kille som skämtar, stojar och är en kärleksfull familjefar. Men de spelar mindre roll när han, på egen hand, målar upp en bild av sig själv som vi andra bygger vår uppfattning på.

 
”It’s easy to forget the past!”

Zlatans kontrast hittar vi i Roma. Totti. Denna fotbollsgud som vandrar på fotbollsplanerna i Romatröjan lika självklart som jorden snurrar runt solen. Totti som alltid satt klubben först och karriären sen. Han hade kunnat gå till Real Madrid, Barcelona och även Milan en gång i tiden. Men valde i stället att själv ta kungakronan och satte den likt Napoleon på huvudet. Hans namn är inskrivet i Roms historia såsom Julius Caesar och många andra kejsare med honom. De Rossi kan även han få en sitt namn inpräntat i denna magiska historia. De Rossi, en av världens bästa defensiva mittfältare, en grovjobbare, krigare och en sann kämpe. Fyfan va han är bra!

 

Till lördagens möte. Kl. 18.00 på lördag, spelar Milan och Roma på Guiseppe Meazza-stadion (f.d. Interspelare). Milan har ett skadefyllt lag med bl.a. Boateng (osäker), Inzaghi, Strasser, Flamini, Cassano, Abate, Nesta, Antonini, Robinho, Pato. Jag har inte gjort en djup dykning, men efter att ha hittat en preliminär startelva på nätet, utgår jag ifrån att dessa inte spelar p.g.a. div. skador/vila. Dessutom utgick Zlatan i cupmötet mot Juventus med ryggproblem. Vill man spela och chansa med Zlatan? Är det smart att chansa när man möter Barcelona några dagar senare. Well, i vilket fall som helst har Allegri och Milanfansen lite huvudbry och prioriteringar att ta itu med – trots att man är serieledare. Men misströsta er inte Milanisti. Ni vinner ligan iallafall. Ni har ju äcklet Berlusconi & Galliani.

Roma får tillbaka fotbollsguden, kungen och tillika kaptenen Francesco Totti. Dessutom är Pjanic tillbaka vilket är oerhört glada nyheter. Anledningen till att vi ”bara” vunnit med 1-0 de senaste matcherna, är just för att vi förlorat kampen i mittfältet. Därför är det skönt att ha tillbaka denne spelskicklige bosniern som har ett öga för spelet och ett skott att frukta. 

Oavsett vad, tror jag att Roma, som underdogs, har chans att knipa en poäng och t.o.m. chans att skrällråna Milan på alla tre. En tuff och jämn match, där båda lagen vill vinna och fokus avgör matchen. Luis Enrique kräver en ”perfekt utförd match” för att vinna, vilket jag håller med om. På förhand är jag nöjd med en poäng. 

Milans preliminära laguppställning:
Abbiati (Fascista)
Bonera – Mexes (Mercenario) – Thiago Silva – Mesbah
Aquilani (Mercenario) – Van Bommel – Nocerino
Emanuelsson
Ibrahimovic – El Shaarawy

Romas preliminära laguppställning:
Stekelenburg
Taddei – Kjaer – Heinze – J. Angel
Gago – De Rossi – Pjanic
Borini – Totti – Osvaldo

AVANTI LEGIONARI!
AVANTI LUPI!
AVANTI ROMA!
DAMMI TRE PUNTI!

*) Kuriosa: (Källa: http://www.svenskafans.com/italien/305234.aspx)
Den fjärde juni 1989 spelade Roma borta mot Milan. Antonio De Falchi tog tåget med tre vänner och ca fyrtio andra romanisti. Istället för att hänga med de fyrtio andra romanisti bestämde sig de fyra kompisarna för att ta sig till San Siro på egen hand och köpa biljetter till matchen. Då de endast var fyra stycken gömde dem såklart sina gulröda accessoarer. Plötsligt sprang gruppen på en person som undra vad klockan var och om de hade en cigarett över. Den romerska dialekten skulle visa sig vara ödesdiger för Antonio och hans vänner. Snart anslöt ca trettio stycken milanisti till ”händelsernas centrum” och överföll kvartetten. De fyra romarna försökte givetvis fly, tre lyckades, Antonio inte. Efter ca en halv minuts tortyr av sparkar och slag på en liggande Antonio ger sig misshandlarna, då poliser är på väg till platsen. Polis och ambulans gör vad de kan för att rädda Antonio, men när han anländer San Carlos sjukhus i Milano är han redan död. Polisen lyckas gripa tre stycken för dådet bl.a. en tjugonioårig ultrà(?) från ”Gruppo Brasato”. Tre dagar efter Antonios död hölls begravningen (betalad av AS Roma) i San Giovanni Leonardis kyrka i Torre Maura. Utanför samlades ca tio tusen för att hedra Antonio. På begravningen befann sig bland andra Dino Viola, Giannini och hela AS Roma Giovanissimi.

DON’T HATE YOUR ENEMY – LOVE YOURSELF!

Annonser

Det är 3 veckor sen jag skrev i bloggen sist. Herregud. Jag har kommit ifrån begreppet blogg och lovar härmed högt och heligt att bättra mig avsevärt. Dock har jag sett att bilden på Assyriskas nya matchställ var väldigt uppskattat. Flera tusen personer har besökt bloggen och jag har nog ridit på den vågen tills nu.

Vad har hänt sen sist? Jo. Jag har varit i Rom och bevittnat derbyt Roma – Lazio. Jag har sett lite förändringar i truppen hos Assyriska – något som jag kommer ta upp i ett senare inlägg. Dessutom har vi tittar på den oerhört intressanta borta matchen i Sicilien mellan Palermo och Roma. Sedan snackar vi lite om måndagens (?!) kvällsmatch mellan Roma och Genoa.

Lika bra o köra igång. Jag brukar alltid skriva något om derbyt. Om skillnaden mellan Roma och Lazio. Om varför jag anser att Roma är det bästa laget i den mest underbara staden i hela världen. Men ni får vänta till nästa säsong. Till nästa år, då vi förhoppningsvis är i bättre skick och bättre förberedda. Vi människor utvecklas ständigt.

Jag har som sagt varit i den eviga staden Rom igen. Detta var den 4:de resan i ordningen och visst var det lika underbart som alltid. Dessutom kryddades denna resa, förutom ett underbart sällskap av 4 vackra kvinnor, även av RCS – Roma Club Svezia. Ett antal barbesök och en tripp till Trigoria tillsammans, gjorde att nya vänner skapades och nya kontakter knöts. Dessvärre drog jag på mig både förkylning och halsont, men det stoppade mig inte från någonting. Hellre att vara sjuk i Rom än någon annanstans i världen.

Trigoria-besöket bjöd på en primaveramatch mellan Roma och Nocerina. En match som totalt dominerades av de unga Romaspelarna. 4-0 skrevs slutresultatet till, i matchen där Nicolas Lopez gjorde en hattrick. Flertalet unga spelare visade upp sig och det ser rikigt bra ut i Romas ungdomsled.

Matchen mot Lazio finns det inte mycket att säga om. Eller jo. det gör det. En hel del också. Aldrig någonsin har jag upplevt en sådan känsla, en sådan stämning eller en sådan passion som på Derby della Capitale. Det är först nu jag förstår begreppet Ultras. Det är nu jag förstår hur folk går på matcher, struntar i att titta på matchen och fokuserar istället på att sjunga, vaja med flaggor och satsa allt för att skapa en underbar stämning.

Att få uppleva en sådan stämning, i en sådan match, i en sådan stad gör att resultatet spelar så liten roll. Förlusten spelade verkligen ingen roll. Jag är fortfarande, om inte mer, kär i mitt Roma. Jag älskar fortfarande detta lag, mer villkorslöst än förr. Varken feber, halsont eller förkylning kunde hindra mina känslor strömma fram när introlåten ”Roma, Roma, Roma” spelas på högtalarna, när Borini kvitterar med en man kort eller när Curva Sud sjunger fram Roma trots underläget.

Redan i den 6:e minuten får Roma målvakten Stekelenburg utvisad. En s.k. målchansutvisning. Återigen denna idiot regel som enbart förstör mer än den gynnar fotbollen. Återigen har det hänt och det är så synd att den idiotiska regeln ska få förstöra denna underbara tillställning. Någon jävla tomte måste få ut tummen ur röven och göra något åt saken. Jävla fotbollsmarodörer. Det finns ingen sund förklaring till varför regeln ska få vara kvar.

Klose alltså nedriven av Stekelenburg och således straff Lazio.
Byte: Lamela (med Messis egna skor) ut – Lobont in.
Hernanes gör inget fel från 11 meter och slår en väldigt bra straff.
1-0 Lazio – mörker.

Sedan blir det konstigt nog Roma för HELA slanten. Bollinnehav, skott, ramträffar, frisparkar, you name it. Därför blir det otroligt farligt när Borini kommer fri, med dras i tröjan och får en frispark väldigt nära straffområdet. Pjanic i muren, inlägg från Taddei som går förbi alla – trodde vi. Juan dyker upp som gubben i lådan och skjuter bollen i ribban som går ut till en fri Borini som slår in bollen. Att Biava står 2 meter inne i målet och nickar ut bollen, hindrar inte domaren att blåsa för mål.

CURVA SUD EXPLODERAR!

Den äldre herren brevid mig kramar om mig som om vi hade ett blodsband. Tanten bakom mig, som öste ordkvädelser hela matchen med en Marge Simpson-liknande röst hela matchen, fällde ett par tårar medan hon vrålar Fabios namn. De två haschrökande killarna hoppade som två 5 åringar i en hoppborg. Att jag kastade mig på dem, att vi hoppade i takt och att vi just då blev bästisar, var det inget som helst tvivel om.

1-1 i halvlek och Roma har varit närmare 2-1 än Lazio. Men när andra halvlek börjar känner man av direkt att Roma inte kommer att orka med att spela en man kort resten av matchen. När väl 2-1 målet kommer, känner man mer för att applådera Roma för att de stått ut så länge och spelat så bra som de gjort, än att vara besviken.

Där och just där insåg jag hur mycket Roma som fotbollslag betyder för mitt vekna hjärta. Lite som att se klipp på när byar bombas och barn blir dödade i famnen på deras gråtande föräldrar. Samma blödighet, samma ömkande kärlek pulserar för just detta Roma. En fiktiv kärlek, en orealistisk kärlek som inte går att ta på. En kärlek som bara är – utan att du har någon förklaring för det.

Jag håller andan, kramar min fru, blickar ut över fältet, ut mot Curva Nord som firar som om VM guldet vore bärgat. När jag blickar tillbaka mot Curva Sud igen, ser jag mina känslor i tusentals andra ansikten. Lika tydligt som texten på deras banderoller. Lika tydligt som den gulröda färgen på de vajande flaggorna som sakta stannar av – stillsamt. Innan jag pustar ut tittar jag ut mot planen igen och ser Totti lämna den med nedsänkt huvud. Det tog en evighet för mitt långa andetag att ta slut, lika lång evighet som det tog för Totti att lämna planen. Jag var Totti – just då.

Full kaos i norra delarna av arenan – öde i den södra. Innan De Rossi springer själv ut mot den vackra Curva Sud och applåderar. Flaggorna vajar på nytt, sånger tar nya stämmor och applåderna tar fart än en gång. Den sekunden tändes hoppet om framtiden igen. Jag släpper taget om min fru och börjar applådera i takt med resten av Curvan och skriker med full hals. ”DAJE DANELINO!!!! DAAJJEEE!!” 

Summa summarum: En underbar resa, som erbjöd mycket och mer därtill, kunde sluta med ett mer angenämt resultat – men det är mindre viktigt just nu.

Veckan senare stod Palermo på Stadio Renzo Barbera. 1-0 redan efter 2 minuter då Lamela läckert passade fram GLÖDHETE Borini som rundar målvakten och sätter bollen. Palermo pressar på mot slutet av matchen. Men en storspelande Lobont, superb Kjaer, fenomenal Borini och en imponerande Jose Angel, gjorde att Roma säkrade 3 poäng.

På måndags spelade Roma då den tredje matchen hemma mot Genoa. Återigen kommer 1-0 väldigt tidigt, redan efter 3 minuter då den pånyttfödde Osvaldo nätar. En underbar passning från Greco till Osvaldo som vänder bort backen och skjuter in bollen i målvaktens vänstra hörn. Klassiskt, rent, snyggt. Totti stod över matchen för att vara 100% till matchen mot Milan. Värt att nämna var också att Palacio hade ett skott i ribban. Dock var han offside, något som linjedomaren missade. Men eftersom den tog i ribban och ut, tog väl karman tag i situationen och matchen slutade med ytterligare 3 poäng för vårt kära Roma.

Nu är man 4 poäng ifrån Lazio och en Champions League plats. Lazio som förlorade borta mot ett hemmastarkt Catania. Napoli och Udinese kryssade och läget ser så mycket ljusare ut än för två veckor sedan. Då var man hela 10 poäng ifrån just Lazio.

Senaste nytt kring laget är att man skrivit ett 6-års avtal med, hör och häpna, Disney World. Roma ska alltså tillbringa vintersäsongs träningen på soliga Orlando, Flordia, på ett super komplex med namnet ”Wide World of Sports Complex” – en anläggning där Atlanta Braves (MLB), Tampa Bay Buccaneers (NFL) och Orlando Magic (NBA) frekvent besöker för träningsläger.

Nästa match väntar Milan på San Siro. En tuff uppgift, speciellt då Zlatan och Co är titelutmanare och serieledare. En ledning de antagligen inte släpper ifrån sig hur som helst. Jag lovar att komma med en rapport inför Milan matchen. Nu jävlar kör vi!

AVANTI LEGIONARI!
AVANTI LUPI!
AVANTI ROMA!
DAMMI TRE PUNTI!

Vad hände sedan Bologna?

Oj.. Jag ser nu att det varit ett tag sen jag skrev något om Roma. Givetvis hör väl den lite väl långa ”krönikan” i viss mån om De Rossi och hans vara eller icke vara, men min frånvaro lyser p.g.a. en bekants bortgång. Må du vila i frid ammo Fehmi.

Efter matchen i Bologna har Roma fått sig ett rejält lyft. Man har fått in flytet och spelet ser stundtals bedårande vackert ut. Luften under vingarna har skapat större gemenskap och bättre sammanhållning inom laget. Spelarna hyllar varandra. Alla säger att det inte är tänkbart att De Rossi ska lämna. Man känner av kärleken. Men jag är fortfarande lite osäker på Luis Enrique. Han må vara helt ok tränare för Roma nu och kan ge Roma en Champions League plats max i sin höjd. Men jag drömmer fortfarande efter en scudetto och en CL-semi och för det behövs en supertränare á la Cappello. Jag drömmer om Carlo Ancelotti. Men vi får vänta ett tag till.

Det gamla året sparkades ut med en solklar seger mot Bologna och det nya året sparkades in med dunder och brak hemma mot Chievo. Dessvärre började året inte så roligt för det stekhete Osvaldo som ådrog sig en sträckning i baklåret och blir borta ett par månader, något som kom ganska olägligt då Borriello lånades ut till Juventus dagen innan. Men till årets första match och 2-0  på Olimpico efter att IL CAPITANO gjorde mål 208 och 209 i karriären för Roma. Ingen fotbollspelare i Italien har gjort fler mål än honom för en och samma klubb. Det är stort, större och störst på en och samma gång. I mina ögon finns ingen fotbollsspelare som kan mäta sig med Totti. Nu pratar vi inte om skicklighet i överstegsfinter, antalet gjorda mål i La Liga (där man antagligen kan göra hur många som helst), lön eller antalet sålda tröjor. Vi pratar om ALLT. Om lojalitet, kärlek och professionalism. Tottis passningsspel är bland de bästa i världen. Hans skott är bland de bästa i världen. Hans målproduktion i en så hög liga är bland de bästa i världen. Hans blick för spelet är bland de bästa i världen och han har ALLTID varit trogen Roma. Inte spelat en enda minut i en annan tröja. Snabbhet och styrka är kanske inte hans starkaste sidor – men hur många 34 åring har det? Att han håller och avgör (visserligen genom 2 exceptionellt bra slagna straffar) på egen hand, gör att man alltid kan räkna med ER PUPONE!

Totti alltså två gånger om från 11 meter mot Chievo, i en match där man kunde fått ett par straffar till. Men domaren håller Chievo i matchen genom att göra en mindre bra insats.

Att Totti skulle vara dominerande visades även i cupmatchen som spelades mitt i veckan mot Fiorentina. Hans passningsspel var enanstående och hans kämpavilja gör att Roma tar sig vidare. Första halvlek var dock en enda lång pina. Jovetic och unge Ljajic gjorde allt man kunde göra med sina motståndare förutom mål. Jovetic var så dominant mot Viviani att den senare byttes ut mot den erfarne Perrotta som gjorde sitt och tog ut superserben ur matchen. Detta ledde till mer bollinnehav och en superinsats av Erik Lamela. 1-0 kommer efter att Totti i hockeytermer forecheckat fram bollen till Lamela som enkelt placerar in bollen. 2-0 kommer efter att Borini, som är tillbaka efter skada, snor bollen och spelar in Totti som passar bollen i boxen mot Lamela som störtar fram och sätter skiten i mål. Borini fastställer 3-0 efter ännu en brytning – ett mål som Totti blev halv irriterad över då han står helt sop-ren i ett bättre läge. Men, men, vi är vidare och möter nu Juventus borta den 24 januari.

Vidare möter man Catania i en polomatch. Catania tar ledningen av förre Milan & Juvebacken Legrotagglie för att sedan se De Rossi nicka in en kvittering strax därpå. 2:a halvlek borde inte sättas igång, då det troligen fanns mer vatten på plan, än det finns vatten i hela Afrika. Spelarna kunde sätta på sig badmössan och simma ut. Men en envis domare lät ”spelet” fortgå i hela 20(!) minuter, innan man avbröt vilket va lite turligt för Roma då Catania antagligen är mer vana vid vattenpolo och således också farligare. Man återupptar den någon gång i början av februari.

Så till senaste nytt.
Luis Enrique har erbjudits nytt kontrakt. Baldini menar att man är väldigt nöjd med hur L.E. leder laget och att svackan som fanns i början av säsongen, bara var något tillfälligt. Roma är överraskande nog, obesegrade sedan 4 december. Jag tror på lösningen fram till det att Ancelotti vill ta över. Men till dess – och vi vinner – Why not?

De Rossi har inte skrivit på, men Totti har hintat om att ”De Rossi aldrig kommer att lämna” och vissa ”nära vänner” har sagt att kontraktet redan är påskrivet sen en vecka tillbaka, men att man då spelar ett spel av något slag. Jag tror inte på ett skit förrän det presenteras av klubben.

Totti har fått ytterligare en utmärkelse. En hedersutmärkelse för sina prestationer inom italiensk fotboll, där han stått som kapten för Roma så lång tid. Lojalitet och förebild var andra ord som förekom i motiveringen. Hans hittills 209 mål betraktas som en bragd då han är den 5:e bästa målgöraren i Serie A’s historia – 7 mål från 3:dje plats.

På väg mot Bologna… Daje Roma!! Daje i capitani!

Förr i tiden offrade man gåvor till olika gudar. I varje hus och familj hade man en husgud eller en familjegud. Det kunde vara olika gudar med olika egenskaper. Dessa gudar förekom såväl inom assyrisk som i grekisk, nordisk och romersk mytologi. Ex. hette åskguden allt från Adad (assyrisk), Zeus (grekisk), Jupiter (romersk) till Thor (nordisk). Jag döpte min son till Enlil efter den assyriske vindguden, inte för att han fiser så förbannat äckligt och olyckligtvis ganska frekvent, utan mer för att namnet är fint. Samme vindgud heter Aeolus i grekiska mytologin och Venti i den romerska.

Inom alla mytologier var solguden bland de största. Anledningen var att man inte samma belysningssystem som man har idag. Dessutom var solen en huvud ingrediens för att få grödor, gräs (som boskapen ska beta), frukter och m.m. att växa. Samtidigt höll den oss varma i våra hem – istället för dagens värmeelement.

Fyfan va jag babblar om gudar och mytologi, men faktum är att SLAGET OM SOLEN är en nutida benämning på fotbollsmötet mellan Roma & Napoli. Om det är en hyllning till Solguden är ytterst tveksamt, däremot är det en hyllning till SOLEN. Vem kan titulera sig ”Campione del Sole” – ”Solens mästare”?


Totti lånar Borriellos trendiga glasögon och spexar till det innan mötet mot Napoli

Första mötet i Neapel slutade allt annat än väntat. Roma, som enl. allt och alla, varit uträknat efter en urusel start i ligan, kunde tillskrivas segern med siffrorna 3-1. På samma sätt som man var uträknad mot ligaledarna Juventus, lyckades man på samma sätt ge svar på tal. Roma är inte längre handfallna. Roma är inte längre ett lag i kris. Roma är längre inte en enkel tre poängs match. Nu är det slut på bjudningar. Nu vill jag gärna se ett Milan & Zlatan nicka in 3 baljor. Nu vill jag se Lazio & Klose göra mål när det är 20 sekunder kvar. Nu vill jag se Inter & Snejider trampa De Rossi i pungen för att skrapa ihop ett poäng. Nu är Roma på gång. Varför säger jag det? Jo, titta på laget. Man känner igen det där. Blickarna, skrattet, gliringarna till varandra, jargongen, spelet, målen, firandet och framförallt sammanhållningen.

Inför säsongen värvades 11(!) nya spelare. OBSERVERA 11 NYA SPELARE! Det är en hel startuppställning. I en trupp finns ca 24-26 spelare. Om 11 är nya så förstår en unge från lågstadiet med ett antal bokstavskombinationer, att det tar tid att få laget att spelas ihop, lära känna varandra, veta var man har varandra, hur man kan skoja med varandra, hur man löper och slår passar till varandra. Det tar tid och när dessa fullblodsproffs inte får det att funka, ihop med fansens press & förväntningar, då går allt käpprätt åt helvete. Det är därför brast det för Osvaldo & Lamela. Det är därför alla samlades på en ”Pizzakväll” och det är därför Totti sa att ”jag funderar på att lämnar” när hans egna tifosi svor åt honom. Media spär gärna på lite extra bensin i ett brinnande inferno, det gjorde de med Totti som gång på gång var tvungen att dämpa ljudet från ”Totti-lämnar”-trumman genom ett 20-tal dementier. Alla visste att Totti inte skulle lämna. Alla visste att Roma var sårbart. Därför var det så enkelt att sparka på en stackars gulröd klädd sate som låg ihop krupen på marken. Men som så många gånger förr, reser man på sig, borstar bort allt skit man har på sig, tvättar sina sår, plåstrar om sig själv och tar sig i kragen och blickar framåt med hunger, iver, målmedvetenhet och klarsynt. Nu är man något mer erfaren.

Det är många röster som säger att Roma hade en enorm tur mot Napoli. Att Hamsiks mål hade vänt matchen helt och hållet. Att Napoli borde göra minst ett par tre mål. Men istället var det Roma som vann – helt orättvist. Jag kan gå så långt att jag kan medge att resultatet inte speglar matchbilden och att Roma hade sina marginaler med sig. Men längre än så sträcker jag mig inte. Vi var förtjänta segern, vi gjorde fler mål än Napoli och vi tänker fan inte be om ursäkt för något. I helvete heller.

Lamela kommer förbi två Napoli backar och slår ett inlägg som går på Aronicas fot via De Santics armar och in i mål. Tavla/misstag/tur/you fucking name it.. 1-0 Roma redan efter 3 minuter. Man kunde inte låta bli att tänka på Juve-matchen. Sen kommer en rad missar från Hamsik & co. Från ett avstånd där min helt grav omotoriske kusin hade missat bollen men ändå fått bollen gå i mål, missar alltså Hamsik sin kvitterings chans. Lavezzi har en boll i virket. Även Osvaldo missar ett självklart läge och Lamela får en boll i stolpen. 2-0 kommer efter att kungen Totti slår ett HELT PERFEKT inlägg till Osvaldos fot. Det riktigt tuffa är att Osvaldo knappt behöver röra sig när bollen dimper ner med milimeter precision. Sedan reducerar Hamsik till 2-1 och på tilläggstid utökar Fabio ”Arnold” Simplicio efter att hans skott touchat en Napoli back och segnat in i mål.

Summa summarum: I ain’t apologizing for shit.. We won.. Fair and square!

Nu väntar Bologna på onsdag kväll.. 3 pinnar här och vi är me… Nu jävla kör vi!

romanapolk

För er som inte förstår innebörden av mötet mellan Roma & Juventus, kan jag enkelt säga att det finns historia, rivalitet och prestige på spel.

 Roma har sedan långt tillbaka i tiden, varit emot, förutom Lazio, även ”Nordlagen” (Juve, Milan och Inter). Förre presidenten Sensi hade för vana att vara väldigt barsk i tonen och ofta skällde han även ut Nordlagen.

Men det var inför säsongen 2004 som Juventus gjorde en natträd mot Roma och fick med sig tränaren Capello, mittfältsdynamon Emerson och ytterback Zebina. Zlatan som var aktuell för Roma, var klar för Juventus som inte hade något som helst intresse för svensken om det inte vore för Capello. Zlatan till Juve för att locka Capello. Man misslyckades med att fula till sig Cassano som var bunden på ett långt kontrakt. Men just Capellos flytt orsakade ytterligare hets mellan lagen. Sedan följdes ett antal år med ”Juve-dominans” som en produkt av Calciopoli. Säga vad man vill. Men jag tror Assyriska FF kan vinna Champions League om vi får välja domare, samt vilka spelare som ska vara ”avstängda” inför våra matcher. Löjligt, äckligt och helt jävla oförsvarligt!

 De 5 (istället för Bibelns 7) vackra åren följdes av 5 magra år för Tjuve. 2006 innebar Serie B, spelarflytt och kaos. Det skulle dröja till 2011 innan allt blev bra igen och man får vittring på en scudetto. När Inters (Juves efterträdare och Calciopoli åklagare) dominans är över och Milan bara vill vinna den där jävla Champions för Zlatans skull, lämnar det stort utrymme för Juve, som inte spelar i Europa i år, att fokusera på en sak: SCUDETTO.

   

Matchen mot Juventus ses som en smått besvikelse trots att zebrorna från Turin har de flesta målchanserna. Anledningen skrivs ”Konungens straffmiss”. För visst hade Totti allting i egna händer och fötter. En boll och 11 meter mellan honom och polaren Buffon. Resultatet var en väldigt dålig straff av en prickskytt som Totti och Buffon gör en relativ enkel räddning. Innan straffen slog gick hjärtat i 180 knyck. Någonstans visste jag att det var för bra för att vara sant. Roma tog ledningen tidigt i matchen när Totti hittar De Rossi som drar till på volley. En boll som inte är värst hård och som bör rensas undan av Vidal, men som letar sin in i mål. 1-0 på Olimpico och fullständig kaos på läktarna. 1-1 kommer i början av andra då Chiellini får en näsa (Chiellinis huvud består av en näsa – och endast en näsa) på bollen efter lite udda skott och inlägg av Juvespelare. Direkt efter uppstår den omtalade straffsituationen. Lamela ramlar i straffområdet och Totti tar saken i egna händer.

Totti, som varit borta sen 1 oktober i vinstmatchen mot Atalanta, fick sin första match från start. Matchen tidigare blev han inbytt, men nu var han återigen i centrum och så dök straffen upp. Hade jag varit Totti, hade låtit De Rossi ta den. Men jag är inte Totti, kommer aldrig heller komma i närheten av världens bästa spelare genom tiderna. Kanske därför han tog beslutet. Han visste att han behövde det här målet som blir helt förlösande för en så viktig målproduktion. Hade någon på förhand sagt att Roma, med 6-7 spelare borta, tar en pinne mot Juventus, hade jag varit mer än nöjd. Men visst går man vidare med en viss bitter eftersmak i munnen efter att just Kungen missade en straff som kunde ge Roma alla 3 poäng.

 

Hej Roma!

Det finns en anledning varför jag gillar dig..  Varför jag gillar din stad.. Varför du alltid finns i mitt hjärta.. I vinst och förlust..

Som vi brukar sjunga på Curva Sud..
C’e solo un capitano!.. Det finns bara EN kapten..

MAI SCHIAVI DEL RISULTATO!