Archives for posts with tag: Zlatan

Tung förlust.. Oerhört tung förlust.. Zlatan Ibrahimovic, detta monster till fotbollsspelare, avgör matchen på egen hand och vi får inse och acceptera att han är en sjukt bra spelare – trots att han inte går att svälja. Romas ledning av Osvaldo skulle sluta i förlust. Först straff och sedan en markeringsmiss i försvaret.

Att man inte alltid har 2 man på Zlatan. Det borde nästan vara en regel. Ett ultimatum när man möter Milan. Vid ställningen 1-1 och matchen står och väger, väljer nog Luis Enrique att satsa på att ta ALLA 3 poäng. Han vågade anfalla och flytta upp laget. Det ska han ha cred för. Modet. Att det misslyckades var inte så svårt att lista ut. Att vi skulle släppa in ett mål till, var inte så oberäkneligt.

Först får Muntari (suck.. har en notis om denne spelaren lite senare) en ribbträff. Sedan kommer Zlatan fri. Kanske borde Mister redan vid Muntaris ribbskott inse faran med för offensivt spel. Kanske borde han inte flyttat upp De Rossi när vi har en så ung och vek Simon Kjaer. Speciellt inte när han ska ta stora, tunga, tjurbrunstiga Zlatan – SJÄLV! Att Zlatan sätter 2-1 behöver jag nog inte ens nämna. Han gör det bra. Fan ta dig Zlatan. Faaan. Nu måste vi lida i magsår och sura uppstötningar när vi tvingas läsa kilometerlånga artiklar om hur snyggt Zlatan sänkte Roma, om hur vacker och bra Zlatan är mot just Roma, om hur Zlatan på EGEN HAND vänder mot Roma, om hur Zlatan vunnit Scudetton själv i matchen mot Roma och om hur Zlatan har näsa för mål. När väl Roma kommer upp i svensk media – aaa då är han där Zlatan. Som gubben i lådan. Som Zlatan i boxen. Faaan ta dig Zlatan!  

Det var väldigt längesen jag var så arg och besviken över en förlust som denna. Även om jag tycker att vi förtjänade en pinne så hade jag inte förväntat mig någon poäng heller. Men det gör mig fortfarande arg och uppgiven. Man kan helt enkelt inte släppa det. Det naggar på en, likt en hungrig kanin som tuggar i sig ett maskrosblad. Konstigt nog förmildrades förlusten med Thiago Silvas skada. Jag vet inte varför. Jag antar att skadeglädje är den riktiga glädjen, även om det går emot mina principer. Ha! Där fick ni för att ni valde att spela med bästa backen och inte släppte fram en fjunis vars misstag skulle se till att Roma skulle vinna. Aaa ni fattar. Inte helt rätt direkt. Hoppas allt går bra med Thiago för han behövs verkligen i Milan. Utan en av väldrens bästa mittbackar, kan det vara jobbigt i längden. Visserligen lyckades man hålla självaste Barcelona ifrån att göra mål på Giuseppe Meazza Stadion. Men vad händer på Camp Nou – med bättre gräs. För det måste man medge att gräset är grönare på många andra ställen, än på just Giuseppe Meazza Stadion.

Nu blickar vi framåt, ett uttryck som blivit ett jävla fucking mantra, och en vinst mot Novara. En möjlighet att få vila lite spelare och lufta lite primaverafjunisar som Viviani och Pisticella.
Ci vediamo!

AVANTI LEGIONARI!
AVANTI LUPI!
AVANTI ROMA!
DAMMI TRE PUNTI!

 

Notis: Muntari – Ytterligen en spelare i mängden som gått från Inter till Milan.
Vieri, Mancini, Zlatan, Muntari, Pirlo, Davids, Crespo, Ronaldo (R9), Helveg, Seedorf… Jag kan köra på ett tag till..
Fan lägg ner o kalla dessa två lag för rivaler. Man byter spelare med varandra som om det vore varandras farmarklubbar.
Jag vet att jag tidigare sagt att det inte är så viktigt var en spelare hamnar om han lämnar och att lag inte ska hata. För jag yrkar inte på hat här eller vill spä på några intriger, men någon måste ju säga till dem att de INTE kan vara rivaler och byta spelare med varandra. Det e inte okej! Men.. Fansen verkar ju inte ha något emot det. Kanske ska vi vänta oss ett FC Milano istället?

Annonser


”Antonio är död för den här tröjan – Hedra den!” * Se kuriosa – Tack! Erik C.

Vi börjar med att gratulera Primavera laget till cupsegern igår kväll. Man vann borta mot Juventus med 2-1 och igår slutade matchen på ett halvfullt Olimpico 0-0. Förra året vann Romas juniorer primaveraligan och iår är alltså cupen säkrad.

FORZA GIALLOROSSI!

Milan på tur härnäst. Många Milan fans där ute i vårt av långa land. Den exponentiella ökningen av Milansupportrar tillskrivs en och enbart en person, nämligen Gunnar Nordahl. Näe skojjar bara.. Självklart pratar vi om Zlatan Ibrahimovic.

Nu kommer många milanisti hoppa på mig och spotta på mig som om jag vore den äcklige danske Christian Poulsen samtidigt som de hävdar att Milan var laget man skulle hålla på INNAN Zlatan kom till klubben…

Eeeee… Nej! Verkligen inte.. För innan Zlatan och Robinho dök upp i klubben, slogs man mot en motståndare. Sig själva. Genomsnittsålder på truppen var väldigt hög och de titelmätta spelarna hade efter Calciopoli, svårt att hitta motivation. Dessutom var lokalkonkurrenten så pass dominat i ligan och ute i Europa, att det är bara dumt att förneka – objektivt sett.

Sedan vet jag att flertalet Milansupportrar funnits där innan Zlatan ens började spela fotboll. Men de kan inte förneka att intresset kring Milan baseras endast på Zlatan. Att Aftonbladet har sin dagliga Zlatan rubrik, ger er en miniorgasm. Att Wegerup konstant bloggar och kan knyta ALLTING i världen till Zlatan, ger er små hjärtflimmer av kåthet. Det måste ni erkänna. Det måste ni helt enkelt skriva under på. Det är inget fel i det. Absolut inte. Det är bara dumt att förneka grejen. Lika dumt som att förneka tyngdlagen. Jag hade nog också torr-runkat till Aftonbladet om det fanns spaltmeter långa artiklar på hur Roma ska forma anfallet med Totti på topp, vem som sagt vad till De Rossi eller hur Osvaldo knäade en servitör i pungen efter att ha blivit serverad dåligt tillagad lasagne.


”All publicitet är bra publicitet heter det va?”

Nu är det faktiskt så att Milan är favoriten inför helgens sammandrabbning. Man är klar serieledare och vann det senaste mötet på Olimpico efter 2 nickmål av Mr. Ibrahimovic. Jag har inte så värst mycket övers för klubbnomaden Zlatan. På samma sätt som jag har svårt att smälta Cristiano Ronaldo. Jag vet inte varför, men känslan finns där och jag kan inte hjälpa det. Jag erkänner att Zlatan är Serie A’s i särklass bästa anfallare just nu. Han kan på egen hand vinna en Scudetto. Det bevisar han också genom att hittills spotta in 20 mål. Jag erkänner att han är lika dominant i Serie A nu, som han var i Inter. På samma sätt som jag erkänner att Cristiano är en av världens bästa anfallare just nu.  Men samma spelare som Milan hyllar idag, var den spelare som Milan hatade för 3 år sen. Nidramsor har bytts ut mot hyllningssånger, ”Zigenare” har bytts ut mot ”Ibra-kada-bra” och det äcklar mig på något sätt. Det har påverkat mina känslor gentemot Zlatan. Jag skulle aldrig kunna hylla Klose, om han mot förmodan, skulle dominera Serie A i Roma, på samma sätt som jag hyllar Totti & De Rossi. Mitt tycke för Zlatan grundar inte i hans färdigheter, utan mer hans karriärsteg i livet och attityden han framför i media. Bilden av Zlatan i media är en kvinnohatande mansgris och tillika egotrippat asshole som ständigt söker konflikt. Jag delar inte alltid den uppfattningen, men den bilden är uppmålad och det är svårt att kasta på nya penseldrag med andra färger. Jag hörde nyligen att han privat, är en helt fantastiskt skön kille som skämtar, stojar och är en kärleksfull familjefar. Men de spelar mindre roll när han, på egen hand, målar upp en bild av sig själv som vi andra bygger vår uppfattning på.

 
”It’s easy to forget the past!”

Zlatans kontrast hittar vi i Roma. Totti. Denna fotbollsgud som vandrar på fotbollsplanerna i Romatröjan lika självklart som jorden snurrar runt solen. Totti som alltid satt klubben först och karriären sen. Han hade kunnat gå till Real Madrid, Barcelona och även Milan en gång i tiden. Men valde i stället att själv ta kungakronan och satte den likt Napoleon på huvudet. Hans namn är inskrivet i Roms historia såsom Julius Caesar och många andra kejsare med honom. De Rossi kan även han få en sitt namn inpräntat i denna magiska historia. De Rossi, en av världens bästa defensiva mittfältare, en grovjobbare, krigare och en sann kämpe. Fyfan va han är bra!

 

Till lördagens möte. Kl. 18.00 på lördag, spelar Milan och Roma på Guiseppe Meazza-stadion (f.d. Interspelare). Milan har ett skadefyllt lag med bl.a. Boateng (osäker), Inzaghi, Strasser, Flamini, Cassano, Abate, Nesta, Antonini, Robinho, Pato. Jag har inte gjort en djup dykning, men efter att ha hittat en preliminär startelva på nätet, utgår jag ifrån att dessa inte spelar p.g.a. div. skador/vila. Dessutom utgick Zlatan i cupmötet mot Juventus med ryggproblem. Vill man spela och chansa med Zlatan? Är det smart att chansa när man möter Barcelona några dagar senare. Well, i vilket fall som helst har Allegri och Milanfansen lite huvudbry och prioriteringar att ta itu med – trots att man är serieledare. Men misströsta er inte Milanisti. Ni vinner ligan iallafall. Ni har ju äcklet Berlusconi & Galliani.

Roma får tillbaka fotbollsguden, kungen och tillika kaptenen Francesco Totti. Dessutom är Pjanic tillbaka vilket är oerhört glada nyheter. Anledningen till att vi ”bara” vunnit med 1-0 de senaste matcherna, är just för att vi förlorat kampen i mittfältet. Därför är det skönt att ha tillbaka denne spelskicklige bosniern som har ett öga för spelet och ett skott att frukta. 

Oavsett vad, tror jag att Roma, som underdogs, har chans att knipa en poäng och t.o.m. chans att skrällråna Milan på alla tre. En tuff och jämn match, där båda lagen vill vinna och fokus avgör matchen. Luis Enrique kräver en ”perfekt utförd match” för att vinna, vilket jag håller med om. På förhand är jag nöjd med en poäng. 

Milans preliminära laguppställning:
Abbiati (Fascista)
Bonera – Mexes (Mercenario) – Thiago Silva – Mesbah
Aquilani (Mercenario) – Van Bommel – Nocerino
Emanuelsson
Ibrahimovic – El Shaarawy

Romas preliminära laguppställning:
Stekelenburg
Taddei – Kjaer – Heinze – J. Angel
Gago – De Rossi – Pjanic
Borini – Totti – Osvaldo

AVANTI LEGIONARI!
AVANTI LUPI!
AVANTI ROMA!
DAMMI TRE PUNTI!

*) Kuriosa: (Källa: http://www.svenskafans.com/italien/305234.aspx)
Den fjärde juni 1989 spelade Roma borta mot Milan. Antonio De Falchi tog tåget med tre vänner och ca fyrtio andra romanisti. Istället för att hänga med de fyrtio andra romanisti bestämde sig de fyra kompisarna för att ta sig till San Siro på egen hand och köpa biljetter till matchen. Då de endast var fyra stycken gömde dem såklart sina gulröda accessoarer. Plötsligt sprang gruppen på en person som undra vad klockan var och om de hade en cigarett över. Den romerska dialekten skulle visa sig vara ödesdiger för Antonio och hans vänner. Snart anslöt ca trettio stycken milanisti till ”händelsernas centrum” och överföll kvartetten. De fyra romarna försökte givetvis fly, tre lyckades, Antonio inte. Efter ca en halv minuts tortyr av sparkar och slag på en liggande Antonio ger sig misshandlarna, då poliser är på väg till platsen. Polis och ambulans gör vad de kan för att rädda Antonio, men när han anländer San Carlos sjukhus i Milano är han redan död. Polisen lyckas gripa tre stycken för dådet bl.a. en tjugonioårig ultrà(?) från ”Gruppo Brasato”. Tre dagar efter Antonios död hölls begravningen (betalad av AS Roma) i San Giovanni Leonardis kyrka i Torre Maura. Utanför samlades ca tio tusen för att hedra Antonio. På begravningen befann sig bland andra Dino Viola, Giannini och hela AS Roma Giovanissimi.

DON’T HATE YOUR ENEMY – LOVE YOURSELF!

För er som inte förstår innebörden av mötet mellan Roma & Juventus, kan jag enkelt säga att det finns historia, rivalitet och prestige på spel.

 Roma har sedan långt tillbaka i tiden, varit emot, förutom Lazio, även ”Nordlagen” (Juve, Milan och Inter). Förre presidenten Sensi hade för vana att vara väldigt barsk i tonen och ofta skällde han även ut Nordlagen.

Men det var inför säsongen 2004 som Juventus gjorde en natträd mot Roma och fick med sig tränaren Capello, mittfältsdynamon Emerson och ytterback Zebina. Zlatan som var aktuell för Roma, var klar för Juventus som inte hade något som helst intresse för svensken om det inte vore för Capello. Zlatan till Juve för att locka Capello. Man misslyckades med att fula till sig Cassano som var bunden på ett långt kontrakt. Men just Capellos flytt orsakade ytterligare hets mellan lagen. Sedan följdes ett antal år med ”Juve-dominans” som en produkt av Calciopoli. Säga vad man vill. Men jag tror Assyriska FF kan vinna Champions League om vi får välja domare, samt vilka spelare som ska vara ”avstängda” inför våra matcher. Löjligt, äckligt och helt jävla oförsvarligt!

 De 5 (istället för Bibelns 7) vackra åren följdes av 5 magra år för Tjuve. 2006 innebar Serie B, spelarflytt och kaos. Det skulle dröja till 2011 innan allt blev bra igen och man får vittring på en scudetto. När Inters (Juves efterträdare och Calciopoli åklagare) dominans är över och Milan bara vill vinna den där jävla Champions för Zlatans skull, lämnar det stort utrymme för Juve, som inte spelar i Europa i år, att fokusera på en sak: SCUDETTO.

   

Matchen mot Juventus ses som en smått besvikelse trots att zebrorna från Turin har de flesta målchanserna. Anledningen skrivs ”Konungens straffmiss”. För visst hade Totti allting i egna händer och fötter. En boll och 11 meter mellan honom och polaren Buffon. Resultatet var en väldigt dålig straff av en prickskytt som Totti och Buffon gör en relativ enkel räddning. Innan straffen slog gick hjärtat i 180 knyck. Någonstans visste jag att det var för bra för att vara sant. Roma tog ledningen tidigt i matchen när Totti hittar De Rossi som drar till på volley. En boll som inte är värst hård och som bör rensas undan av Vidal, men som letar sin in i mål. 1-0 på Olimpico och fullständig kaos på läktarna. 1-1 kommer i början av andra då Chiellini får en näsa (Chiellinis huvud består av en näsa – och endast en näsa) på bollen efter lite udda skott och inlägg av Juvespelare. Direkt efter uppstår den omtalade straffsituationen. Lamela ramlar i straffområdet och Totti tar saken i egna händer.

Totti, som varit borta sen 1 oktober i vinstmatchen mot Atalanta, fick sin första match från start. Matchen tidigare blev han inbytt, men nu var han återigen i centrum och så dök straffen upp. Hade jag varit Totti, hade låtit De Rossi ta den. Men jag är inte Totti, kommer aldrig heller komma i närheten av världens bästa spelare genom tiderna. Kanske därför han tog beslutet. Han visste att han behövde det här målet som blir helt förlösande för en så viktig målproduktion. Hade någon på förhand sagt att Roma, med 6-7 spelare borta, tar en pinne mot Juventus, hade jag varit mer än nöjd. Men visst går man vidare med en viss bitter eftersmak i munnen efter att just Kungen missade en straff som kunde ge Roma alla 3 poäng.

 

Vad ska man säga? Vad kan man säga?
Ständigt denna ZLATAN! ZLATAN IBRAHIMOVIC!

Inför matchen sa jag att Roma behövde kontrollera Milans offensiv där en viss herr Zlatan Ibrahimovic tar stor plats. Jag såg varken att Burdisso eller Juan klara av denna uppgift. Den långe, svartbältade taekwondo-skåningen vann matchen på egen manér genom två bra nickmål.

Första målet föregås av en fin pass av den förre Romaspelare och tillika legosoldat Alberto Aquilani. Zlatans nick var helt otagbar för Stekelenburg.
Roma kommer tillbaka efter att Burdisso, på hörna, hoppar upp och knoppar in kvitteringen. En kvittering som inte håller länge. Någon hörna senare får den gamle Nesta huvudet på bollen och ledning Milan. Innan halvleken tar slut får Roma och ungtuppen Fabio Borini ett tyngre besked. Borini landar olycklig efter en kollision med Abiati och skadar sig. Han beräknas vara borta i ca 5 veckor.
Andra halvlek blir ett långt jäkla sömnpiller.. Jag SOMNADE… Jag SOMNADE.. Det kan ha varit för att jag var helt utmattad, men sett till matchbilden säger vi att det var matchen som såg till att jag somnade. Ställningskrig där Roma spelar helt okej och där Milan inte var dominerande. Men ca 10 min in i andra halvlek, slocknar jag.
Zlatan & Burdisso – två stora matchaktörer
Vaknade upp av att Zlatan nickat in 3-1 till Milan i 78:de minuten och det blev gonatt för Roma. Alltså 4 nickmål. Vad hade jag missat under min powernap? Ett par tre gula kort, Lamela hade kommit in och Juan skadat sig (borta 2 veckor). Boateng fick ett rött kort efter att han blev utbytt eftersom han svor till 4:de domaren (2 matchers avstängning).
Dessutom missade jag ett frustrerande Roma. Man skapar riktigt bra chanser och visst förtjänar vi minst 1 poäng och då menar jag att det inte är den offensiva delen av Roma som inte gör sitt – utan den defensiva. En lagdel som underpresterat totalt. Offensiven måste också skärpa sig en aning. Sett till målchanserna de skapar, borde de åtminstone gjort ett par mål.
Jag tittade klart på matchen smått ointresserad. Lite som att titta på ett matlagningsprogram när du ätit skämd mat. Som att titta på biggest loser efter en Whooper Pepper på BK. Jag surfade runt på nätet och tittade upp när kommentatorns röst höjdes. Visst spelade Roma bra – men när frustrationen tar vid och man inte sätter sina chanser, då lämnar man utrymme till motståndarna att spela sitt spel. Att sedan backlinjen släpper in mål direkt efter att Roma gör mål är åt helvete dåligt. 2:a matchen i rad. Luis Enrique måste åtgärda detta med det samma.
Bojan reducerar och man är inte så himla långt ifrån en kvittering, men det vill sig inte. Det kanske inte är menat att det ska vilja sig. Det är som vanligt. Status quo. Inget nytt.
För vi romanisti är vana vid att inte räcka till. Just nu räcker vi inte till, men vi hoppas alltid. Vi önskar och vi drömmer. Det är mer än de andra lagens supportrar som alltid förväntar sig vinna ligan eller matchen och när segern inte kommer blir besvikelsen större. Men när segern väl kommer för oss, då njuter vi av den mer än alla andra. Vi må bara ha 3 scudetto, men det är de bästa, finaste, vackraste och de mest avnjutna scudetton av dem alla. Och som vi njöt.
Forza ROMA per sempre..
Dock går våra tankar till Milans Antonio Cassano som fick en stroke efter matchen – Krya på dig Peter Pan!